Vetenskapsrådet, VR, presenterade nyligen rapporten Forskningens framtid! Vägval för framtidens forskningssystem. En punkt rör en översyn av dagens forskningsrådsstruktur och jag ger här ett konkret förslag till en förändring. Det tar sin utgångspunkt i den svenska skolan och forskningens bidrag till att utveckla och förbättra den, men berör också andra områden.
Den mest långsiktiga och till volymen största uppbyggnaden av forskningsbaserad kunskap inom skolans område sker genom forskningsmedel från Vetenskapsrådet, VR, via dess Utbildningsvetenskapliga kommitté (UVK). UVK:s uppdrag är inte att lösa den svenska skolans problem, men man förväntas stödja forskning med ”relevans för skolans och förskolans utveckling” (VR:s instruktion).
Alldeles oavsett vilken betydelse forskning om skola har haft, eller inte haft, när det gäller skolans belägenhet bör man som en del i alla de ansträngningar som nu görs för att på lång sikt förbättra resultaten i den svenska skolan se över den statliga forskningsfinansieringens struktur.
Det finns minst fyra statliga instanser som i praktiken finansierar forskning och kommunikation av forskningsresultat inom utbildningsområdet: de två forskningsråden VR och Forte, Skolforskningsinstitutet samt Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Forte, finansierar forskning som rör inlärning och skola, särskilt när det gäller barn och ungdomar med funktionshinder.
En första åtgärd borde vara att samla de uppdrag som VR, Forte och Skolforskningsinstitutet har till en myndighet. Den bästa hemvisten för detta är forskningsrådet Forte, eller rättare, en ny forskningsfinansierande myndighet med ett nytt uppdrag. Forte har för närvarande ansvar för grundforskning och behovsstyrd forskning och har lång erfarenhet av professionsrelaterad forskning. Ett utökat uppdrag ändrar naturligtvis myndigheten i sig. En samling av utbildningsforskning till Forte skulle också ge denna forskning en tydligare identitet. I VR:s organisation är den en förhållandevis liten verksamhet, den näst minsta bland ämnesråd och kommittéer, där den minsta är Kommittén för konstnärlig forskning.
Även den humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningen som VR nu har ansvar för skulle kunna stärkas och ges en tydligare profil i en ny forskningsrådsstruktur. Den alldeles övervägande delen av VR:s forskningsstöd går till naturvetenskap/teknik/medicin och infrastruktur.
I de senaste forskningspropositionerna har det humanistisk- samhällsvetenskapliga området haft utomordentligt svårt att hävda sig. En utbildningsminister, Lars Leijonborg, uttalade sig så här inför beslut om forskningspropositionen 2009: ”att ha en kupa, en skyddande hand, inte minst över humaniora”, en kanske välmenande men ändå missriktad attityd mot området. Det betraktas som en vek planta och inte som den kraft att ge avgörande bidrag till forskning om individ och samhälle som det är. Därför vore det värt att pröva nya grepp för de vetenskapsområden som främst är inriktade mot människan som kulturell och samhällelig aktör och lärande individ. Det skulle ge en tydligare identitet åt området och förhoppningsvis underlätta att det ges den plats det förtjänar, utan att behandlas som ett särfall i den vetenskapliga familjen.
Forskningsrådet Forte finansierar i dag nästan uteslutande forskning om människan: hälsa, arbetsliv och välfärd. Denna forskning är samtidigt ofta tvärvetenskapligt orienterad och inbegriper medicinska/biologiska faktorer. Man bör därför omstrukturera den statliga forskningsfinansieringen genom att låta humaniora, samhällsvetenskap och utbildningsvetenskap från VR tillsammans med nuvarande Forte, med tillskott av Skolforskningsinstitutet bilda ett nytt forskningsråd. Kommittén för konstnärlig forskning vid VR kan med fördel också överföras till ett sådant forskningsråd.
I en ny organisation skulle vi ha ett forskningsråd med ansvar för grundforskning och behovsstyrd forskning med ett fokus på människan i vid mening. Vi skulle få en dynamisk kombination av grundforskningstradition från såväl VR som Forte och professionsrelevant forskning, som särskilt Forte kontinuerligt har finansierat inom en rad olika områden. Inte minst den utbildningsvetenskapliga forskningen kan stärkas när det gäller just aspekten ”relevans för skolans och förskolans utveckling” och det sker bäst inom ramen för ett nytt forskningsråd.
Erland Hjelmquist , Professor emeritus, Göteborgs universitet
Tidigare chef för forskningsrådet Forte
