Slående i UKÄ:s senaste statistiska meddelande är att universitet och högskolor är stora arbetsgivare lokalt, men att antalet anställda är mycket ojämnt fördelat.
Sammanlagt är 71 procent av alla anställda i högskolesektorn (UKÄ räknar om antalet anställda till helårspersoner) verksamma vid de tio största lärosätena, som alla har över 2 800 helårspersoner anställda.
Störst är Lunds universitet, med 7 200 helårspersoner, följt av universiteten i Uppsala och Göteborg med 6 200 respektive 5 200 personer.
Utöver de tio största har ytterligare 13 lärosäten mellan 500 och 1 700 helårspersoner anställda. Dessa 13 har tillsammans 20 procent av samtliga anställda i högskolesektorn. I denna grupp är Linnéuniversitetet störst med 1 700 helårspersoner följt av Luleå tekniska universitet och Malmö högskola med 1 500 personer vardera.
De övriga 25 lärosätena är i sammanhanget försvinnande små, de har sammanlagt under 500 anställda helårspersoner.
Tredje störst på många orter
De stora lärosätena, och en del av de mindre, har alla en stor del av arbetsmarknaden i respektive stad. I allmänhet är de tredje största arbetsgivare, efter kommunen och landstinget.
Så är det i Lund, Uppsala, Luleå, Karlstad och Umeå. Även Linnéuniversitetet är tredje största arbetsgivare i både Växjö och Kalmar. Räknar man samman Stockholms universitet, Karolinska institutet och Kungl. Tekniska högskolan torde universiteten vara tredje största arbetsgivaren i Stockholm med i runda tal 12 000 helårspersoner anställda.
På några orter finns stora privata företag som tränger sig in med flera anställda än universitetet, som i Göteborg med Volvo personvagnar och Linköping med Saab AB.
Det är också tydligt att en högskola inte smäller lika högt som ett universitet. Sveriges största högskola, Malmö högskola, hamnar bara på femte plats av de största arbetsgivarna i staden.
Till antalet anställda kommer alla studenter som ju är mångdubbelt fler än de anställda, många hävdar också att välutbildade studenter är ett lärosätes viktigaste resultat. Dessutom visar andra undersökningar till exempel att alumner startar mångdubbelt fler företag än forskare och lärare vid lärosätena.
Med det här för ögonen är det självklart att regionala politiker och andra intressenter strider hårt för att få en högskola till orten när det är politiskt möjligt, eller för att få en högskola uppgraderad till universitet. Senast gjorde Malmö högskola en framstöt i den riktningen när Stefan Löfven var på besök.
Nybörjardoktorander ojämnt fördelade
Om man tittar på återväxten, doktorandnybörjarna, så är de också fördelade över olika lärosätena på ungefär samma sätt som antalet anställda. Men ännu mer ojämnt. De tio lärosäten som har över 100 doktorandnybörjare står för 86 procent av totala antalet nybörjare.
Flest doktorandnybörjare har Lunds universitet, med cirka 450, följt av Karolinska institutet med 390, Uppsala universitet, 360, Kungl. Tekniska högskolan, 310, Göteborgs universitet, 280 och Stockholms universitet med 230 nybörjare.
Antalet doktorandnybörjare är ungefär samma 2014 som 2013, drygt 3 000.
Det är fortsatt jämn könsfördelning bland doktoranderna. Höstterminen 2014 var 47 procent av doktoranderna kvinnor och 53 procent män vilket är ungefär samma fördelning som under de tio föregående åren.
Andelen utländska doktorander är cirka 40 procent av samtliga doktorandnybörjare. Bland doktoranderna med svensk bakgrund är kvinnorna i majoritet medan det är högre andel män bland de utländska vilket drar ned andelen kvinnor.
Om man lyfter blicken en aning kan noteras att andelen kvinnor bland doktoranderna under de senaste 40 åren har ökat från en femtedel till nära hälften, från 21 procent 1972 till nästan 50 procent 2012.
