Bråket handlar egentligen om själva konstruktionen av Gerdahallen, och det är stiftelseformen som är huvudfrågan. Det säger Nils Danielsen, ordförande i ”Stiftelsen för motionsverksamhet vid Lunds universitet”, eller Gerdahallen, som det kallas i dagligt tal.
– Universitetet är stiftare av stiftelsen Gerdahallen. Men man har egentligen ingen kontroll över stiftelsen. Det enda man kan göra är att vart tredje år förnya styrelsen, säger Nils Danielsen, när vi träffas på hans arbetsplats Medicon Village i Lund. Tre dagar tidigare har den tidigare ordföranden Ingalill R Hallberg avgått efter den rapportering om Gerdahallen som varit i lokala medier.
Gerdahallen är en populär institution i Lund, som skapades för studenter och anställda vid Lunds universitet. Kring sekelskiftet hade motionscentret över 20 000 motionärer och kallade sig ”Sveriges största träningsanläggning. Sedan dess har konkurrensen ökat. Antalet besökare har sjunkit till 14 000 i veckan under högsäsong och man har gått med ekonomiskt underskott flera år i rad. Budgetåret 2013 till 2014 var förlusten 2,2 miljoner kronor.
Tillstånd saknades
Den 7 februari 1983 öppnar Gerdahallen. Den består då av en stor gymnastiksal samt en kafeteria och ett ”kraftsportsrum” med hantlar och skivstänger.
Men trots att hallen står färdig och besöks av 5 000 motionärer i veckan så startar Gerdahallen som en illegal verksamhet. Universitetet hade inget formellt tillstånd från regeringen att bygga hallen och finansiera den med universitetets pengar. Håkan Westling, då nytillträdd rektor för universitetet, konstaterar vid invigningen att Gerdahallen är ”A: obetald, B: olaglig”.
Det dröjer ett halvår efter invigningen innan regeringen godkänner projektet.
I december 1983 beslutar Lunds universitet att Gerdahallen ska ägas och drivas av en egen stiftelse: ”Stiftelsen för motionsverksamhet vid Lunds universitet”, som får en rejäl startpeng: universitetet betalar byggkostnaden för Gerdahallen. 1985 skrivs ett samarbetsavtal med handbollsklubben Lugi i Lund där det fastställs att ”assistenterna som leder motionsgymnastik är anställda och avlönade av Lugi”.
Kontroversiellt samarbete med Lugi
Så redan tidigt står Gerdahallen på de två ben som utgör basen för den stormiga debatt som blossar upp trettio år senare:
• A. Stiftelseformen innebär att stiftelsen äger sig själv. Alla beslut som rör stiftelsen fattas av stiftelsen själv och de som besöker Gerdahallen har inget demokratiskt inflytande över verksamheten. Graden av insyn bestäms av stiftelsens styrelse. Universitetets styrelse kan bara påverka genom att de utser en majoritet av styrelseledamöterna.
• B. Samarbetsavtalet med handbollsklubben Lugi, eller formellt Lugi motion, blir kontroversiellt på flera punkter. Lugi har sina historiska rötter som en akademisk handbollsklubb och kanske var det naturligt för de som bestämde på Gerdahallen 1985 att samarbeta med just Lugi. Men 2015 ifrågasätts att en särskild klubb har valts ut till samarbetet. Eftersom Lugi är en ideell idrottsförening som är medlem i Riksidrottsförbundet behöver man inte heller betala arbetsgivaravgifter eller dra av någon inkomstskatt så länge de betalar mindre än ett halvt basbelopp, 22 200 kronor, till sina anställda instruktörer, som däremot måste ta upp ersättningen i sina självdeklarationer. Någon motsvarande möjlighet till att slippa arbetsgivaravgifter finns inte för en stiftelse. Lugi får också varje år ett verksamhetsbidrag från Lunds kommun för de aktiviteter som de har i Gerdahallen. 2014 fick man exempelvis 288 633 kronor. För att utnyttja de skattemässiga fördelar som Lugi har möjlighet till blir de som löser motionskort i Gerdahallen också automatiskt medlemmar i Lugi, många utan att själva ha en aning om det.
Kritik från Riksidrottsförbundet
Stiftelseformen och samarbetet med Lugi är något som trettio år senare bekymrar den tillträdande ordföranden Nils Danielsen. Det måste vara glasklart för de som löser motionskort på Gerdahallen att de samtidigt blir medlemmar i Lugi, menar han.
Riksidrottsförbundet har också kritiserat kollektivanslutningen av Gerdamotionärer och att inte alla vetat att de blivit medlemmar i Lugi. Riksidrottsförbundet har även reagerat på Lugis samarbete med Gerdahallen och bestämt sig för att göra en egen granskning av samarbetet.
– Granskningen är bra för det innebär att vi antingen får ett kvitto på att det är okej att göra så här, eller också blir beskedet det motsatta. Oavsett så vet vi vad som gäller.
”Någonstans har vi gjort fel”
Vid sidan av samarbetet med Lugi och stiftelseformen har Nils Danielsen också ett tredje problem, nämligen att ekonomin sviktar. De senaste tre verksamhetsåren har inneburit en förlust på drygt tolv miljoner kronor och det egna kapitalet har minskat från 30 miljoner till drygt 19 miljoner kronor vid senaste verksamhetsårets slut.
Nils Danielsen har sina idrottsliga rötter som tränare i ungdomsfotbollen i en liten förening och det är från den ideella idrottsrörelsen han hämtar sina förebilder när han funderar kring Gerdahallens framtid.
– Man ska göra rätt och någonstans har vi gjort fel när det blir så här. Och man kan fundera på om det inte vore bra om vi i stället för samarbetet med just Lugi hittade ett sätt att samarbeta med alla idrottsföreningar som finns i Lund. Sedan måste vi ge motionärerna på Gerdahallen ett reellt inflytande över verksamheten, och om det kan ske i en stiftelse måste vi fundera över. Idrottsrörelsen ska ju vara demokratisk, och kanske är en ideell förening den form som är bäst lämpad.
I dag finns tre grupper av motionärer i Gerdahallen: Två grupper finns nämnda i stiftelseurkunden; anställda och studenter. Sedan finns det en tredje grupp som i dag är den största; vanliga motionärer utan anknytning till universitetet.
– Ska Gerdahallen utvecklas och förnyas för att klara sig i framtiden måste man få in nya människor och förnyas i takt med omvärlden och nya krav på hur motion ska utformas, säger Nils Danielsen.
För vidare läsning:
”Universitetet vill inte kommentera”
Unik motionslösning i Lund
