I rapporten Karriärstruktur och karriärvägar i högskolan uppmärksammar Vetenskapsrådet att en akademisk karriär tar allt längre tid; för de som disputerade läsåret 1995–1996 gick den betydligt snabbare än för de som disputerade 2002–2003 och 2008–2009.
Den mest markanta förändringen mellan grupperna är att den andel av högskolans lärare som har en meriteringsanställning har minskat kraftigt. Andelen når en mycket låg nivå under de fyra år som de som disputerade 2008–2009 har kunnat följas. För de nyblivna doktorerna i den gruppen sammanfaller åren när de borde fått en meriteringsanställning med tidpunkten när anställningarna forskarassistent och biträdande lektor avskaffades av den förra regeringen i samband med autonomireformen.
Olika anställningsformer
Så småningom införde regeringen en ny fyraårig meriteringsanställning med möjlighet till förlängning med ytterligare två år. Den nya anställningen för meritering kan man få i upp till sju år efter doktorsexamen. Det här har gjort det möjligt för lärosätena att stapla olika typer av visstidsanställningar på varandra, exempelvis vikariat, postdok, anställning som forskare och den nya meriteringsanställningen med förlängning. Den genomsnittliga tiden från doktorsexamen till en tillsvidareanställning inom högskolan är i de flesta ämnesområdena numera betydligt längre än sex år.
Vidare konstateras i studien att karriärvägen till professor via forskaranställning har blivit vanligare, även om den traditionella vägen från lektor till professor fortfarande är den vanligaste. Rapporten mynnar ut i slutsatsen:
”Allt detta pekar på en uppluckring av karriärsystemet genom att många unga forskare tvingas till flera olika tidsbegränsade anställningar utan en tydlig karriärväg. Detta riskerar att menligt påverka yrkets attraktivitet och begränsa möjligheten att både rekrytera och locka de bästa att stanna kvar i högskolan.”
VR vill ha nationellt karriärsystem
Vetenskapsrådet efterlyser nu ett nationellt samordnat karriärsystem inom högskolan.
– Det här är en viktig studie särskilt som en rapport från Vetenskapsrådet inte kan uppfattas som en partsinlaga. Speciellt viktig är den med tanke på den kommande forskningspropositionen. Där hoppas vi på en förändring, särskilt som Stefan Löfven i regeringsförklaringen betonade att unga forskares villkor måste förbättras och att missbruket av visstidsanställningar måste stoppas, säger SULF:s chefsutredare Karin Åmossa.
