DET ÄR LÖRDAGSKVÄLL i slutet av oktober. Män, gubbar, killar och några enstaka tjejer minglar i baren och väntar på att bandet Torsson ska äntra scenen på Katalin i Uppsala.
Äntligen.
– Roligt att vara här! Uppsala och Lund är ju så här, säger sångaren Bo Åkerström och håller upp en hand med två korslagda fingrar.
Publiken skrattar.
Bandet spelar klassiker som ”Det spelades bättre boll” och ”Sverige” och nyare låtar som ”I bilen”. Det låter oerhört tight alltihop. Torsson är mest av allt ett riktigt bra liveband. Framför scenen dansar publiken och sjunger med. Några dansar i ring med armarna runt varandras axlar. På en stol vid en pelare sitter en man i vitt skägg och ropar ”Spela Bröderna Holm! Spela Bröderna Holm!”. Det hörs inte ända fram. Om mannen vetat hur man mutar bandet skulle han tagit fram en sedel ur plånboken, skrivit låttiteln på den och kastat upp den på scenen.
Efter konserten stannar Bo Åkerström kvar och pratar med några i publiken, före detta kollegor som flyttat från Lunds universitet till Uppsala universitet.
DET ÄR 40 ÅR SEDAN han började som doktorand i Lund. Vid sidan om studierna var Bo Åkerström engagerad i Lilla Teatern i staden och en fredagskväll 1976 fanns det ingen som kunde uppträda på teatergruppens musikafton. Då bestämde sig några killar för att bilda ett band och spela själva. Sedan dess har Bo Åkerström haft två karriärer, en på musikscenen och en på universitetet. Torssons popularitet har hållit i sig parallellt med Bo Åkerströms akademiska arbete. Sedan 15 år tillbaka är han professor i medicinsk kemi, har en forskargrupp på ett tiotal personer och har startat företag. Ibland har han känt att familjen kommit i kläm, när tiden inte räckt till.
Men, vem är Torsson?
– Det är en påhittad figur. Eller, det är ingen figur heller, det är bara ett namn. Vi hade många förslag och Torsson blev en kompromiss, ett namn som inte störde någon, säger Bo Åkerström.
”Det spelades bättre boll” och ”Klippans centrum” hör till bandets mest kända låtar. Torssons texter innehåller glimtar ur vardagen, små historier om verkliga och påhittade människor och företeelser. Det är både enkelt och smart. Det stora i det lilla.
– Jag gillar själv brittisk och amerikansk rockmusik och berättelserna som finns i countrymusiken. Jag har också börjat gilla rytmen i brasiliansk musik. Min svärdotter är brasilianska, berättar Bo Åkerström.
”BLODOMLOPPET” ÄR EN av Torssons tidiga låtar, inspirerad av sångarens kunskaper från läkarlinjen.
”Hos alla människor finns i blodet, en mycket liten cell. Det är en röd blodkropp, och dess uppgift är lite speciell. Den transporterar syre från lungorna till resten av vår kropp. Det finns miljarder av de små kropparna i vårt blodomlopp.”
Bo Åkerström visste redan i 15-årsåldern att han ville forska om livets kemi, det som driver livet och organismer.
– Jag trodde först att det var biokemi men insåg att jag skulle komma snabbare fram till pudelns kärna på medicinsk utbildning.
Han vill dock inte forska om vad som helst. Han har varit besatt av ett specifikt mål ända sedan doktorandtiden, att ta reda på så mycket som möjligt om ett visst protein i människokroppen, alfa-1-mikroglobulin (A1M).
– Det känns som om det proteinet är jag. Jag har blivit tillfrågad om att börja jobba på andra lärosäten och läkemedelsföretag men aldrig i livet. Jag måste jobba med det här proteinet annars kan forskningen lika gärna vara.
Det har varit lite berg- och dalbana under åren men Bo Åkerström har ändå aldrig tänkt att han ska lämna den akademiska karriären.
– Min fru har alltid sagt att jag inte skulle bli lycklig om jag slutade forska. Och hon har nog rätt.
Malin Åkerström är professor hon också, i sociologi vid Lunds universitet.
PROTEINET SOM BO Åkerström är intresserad av verkar vara som gjort för att motverka havandeskapsförgiftning. Tillsammans med några kollegor har han startat två företag, Preelumina Diagnostics och A1M Pharma. De utvecklar en diagnostiseringsmetod och ett läkemedel mot sjukdomen, baserat på proteinet.
Det var i och med en omorganisation på universitetet som Bo Åkerström hamnade i samma hus som en forskargrupp som studerar just mekanismerna bakom havandeskapsförgiftning. Professor och överläkare Stefan Hanson är ledare i den andra gruppen. I det slumpartade samarbetet mellan de två uppstod tankegångarna som ledde till slutsatser om proteinets funktion.
BO ÅKERSTRÖM HAR ett intensivt arbete med både forskningen och företagen.
– Ibland behöver jag komma bort från det. Jobbet liksom pushar in mig i musiken där jag får andrum, säger han.
Han beskriver musiketablissemanget som en bransch där människor är ungefär som stöpta i samma form.
– När vi är ute och spelar, spelar in plattor, eller diskuterar med distribu- törer och skivproducenter, då är jag en utböling och blir betraktad som amatör. Och det är bra! Då får man hjälp och blir positivt bemött. Jag ses inte som en konkurrent. Frågor som ”Vad är den här apparaten till för?” blir tillåtna. Han tycker att musiken ger en hälsosam distans till forskningen.
– Det blir inte så blodigt, jag blir inte så ledsen när jag inte får forsknings- anslag. Det är nog så att jag känner mig lite utanför forskaretablissemanget också.
Bo Åkerström beskriver bandet Torsson som ett slags symbol för amatörmusik.
– Vi låter och kanske beter oss som om vi vore vilka som helst, ett kvarters- band. Ungefär som att så här kan det bli om man själv startar ett band, men så är ju inte alls fallet. Torsson har ju hållit på och övat i många år och det är därför det låter bra, säger han.
Vad är roligast med bandet?
– Allt är roligast, skriva och öva in nya låtar, spela in skivor. Nu när vi har en turné då är det att stå på scenen som är roligast.
Torsson kallar sig själva det fjärde bästa bandet i Lund (efter The Sinners, Langhorns och Damn!). De spelar oftare i södra Sverige, åker mer sällan norrut.
– Men det kommer alltid en publik i Uppsala och Stockholm som är lika insatt i våra texter som vilken skånsk publik som helst, säger Bo Åkerström.
Torssons framgångar hänger ihop med att Lundabandet i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet fick mycket stor uppmärksamhet i olika medier. De fick spela i tv och blev kända i hela Sverige.
– Och tack vare det får vi spelningar än i dag. Jag har haft en fantastisk tur med det här bandet, det känns som en gåva, säger Bo Åkerström.
Torsson brukar kallas för kultband. Vad är ett kultband?
– Ja, vad är det? Det är väl någonting positivt? Det har i alla fall den effekten att mina barn inte behövt skämmas över att jag spelar musik och håller på och larvar mig. Deras kompisar säger att vi är ett kultband och då är det okej.
Bo Åkerström har fyra barn i 17- till 30-årsåldern, och tre barnbarn.
– Barnen har varit med på spelningar allihop och tycker det är skoj. Vi har ju hela tiden haft ett slags lekfullhet. Om bandet skulle bli för viktigt då skulle det inte funka, då skulle det falla. Vi vill förstås att det vi gör ska bli jättebra men hela paketet får inte bli för pretentiöst.
I BÖRJAN KÄNDE han sig obekväm när det fanns kollegor från universitetet i publiken, han ville ha en anonym publik.
– Men nu har jag vant mig och tycker i stället att det är kul att känna igen och kommunicera med publiken, säger han.
Att skriva låtar är också ett arbete, det handlar inte bara om avkoppling.
Man måste jobba hårt för att få ihop en text.
– Visst bör man vara på rätt humör men det handlar snarare om koncentration än inspiration. Texten kommer inte som ovanifrån. Jag måste sätta mig ner ordentligt och koncentrera mig och bestämma att nu ska jag få ihop det här. Första versen är en barriär, sedan fixar man lätt att skriva resten av verserna. Det handlar om att få fram en idé. Att sedan få ihop rytmen och rimmen brukar lösa sig.
I Torssons texter finns namn och ord som väcker frågor.
Vem är Sven Tall? Och Hagelbergs i Motala? Vad betyder bifurkation?
– Som låtskrivare tycker jag att det ska finnas sådana frågetecken som sätter igång läsarens eller lyssnarens fantasi. Det är säkert en grundregel för vilken författare som helst, säger Bo Åkerström.
