– TECKENSPRÅKET, SOM FÖR den oinvigde kanske mest ser ut att bestå av en upp- sättning gester och mimik, är i själva verket ett mycket rikt språk. Ibland känns det till och med rikare än de talade språken.
Det säger Frida Hassel Borowski, 21, student som just nu går sin tredje termin på kandidatprogrammet i teckenspråk och tolkning vid Stockholms universitet.
Frida Hassel Borowski bestämde sig tidigt. Hon skulle bli språklärare. Under tiden på det internationella gymnasieprogrammet International Baccalaureate (IB), där all undervisning är på engelska, läste hon även en hel del tyska och kan sedan tidigare också lite polska, eftersom hennes pappa är från Polen. Hon har alltid fascinerats av möjligheten till kommunikation på olika språk. Lite erfarenhet från vården fick henne än mer fascinerad av alternativa former av kommunikation så när hon fick veta att ett kandidatprogram i teckenspråk skulle starta på universitetet var valet givet.
Hon sökte och kom in – full av förväntningar.
Frida Hassel Borowski var en av studenterna utan förkunskaper. Hon har ingen i sin familj eller släkt som är döv.
– Jag var den enda i klassen som inte kunde bokstavera mitt eget namn på teckenspråk den första dagen. Så utbildningen var en stor utmaning för mig.
Men nu är hon inne på tredje terminen och hennes berättarglädje om programmet går inte att ta miste på. Lovorden om engagerade, entusiasmerande och kunniga lärare och upplägget av programmet är många.
– Teckenspråket tar en in i en helt ny, visuell värld. För en hörande som aldrig kommit i kontakt med teckenspråket kan det kanske te sig lite märkligt, eftersom det involverar en del kropps- och ansiktsrörelser, som kan kännas ovana.
MÅNGA HAR FÖRDOMAR kring ”grimaserandet” och tolkar språket som fattigt och simpelt. Tack vare just uttrycken med ansikte och kropp har språket så många fler möjligheter och känns oerhört levande – och rikt, ibland till och med rikare än de verbala språken.
– När jag ser mina döva lärare teckna kommer jag nära såväl det som berättas som den som berättar. Den visuella dimensionen berikar.
Men Frida Hassel Borowski sticker inte under stol med att studierna ibland varit och är tuffa. Både en och två gånger har hon övervägt att ge upp.
– Men möjligheten och upplevelsen av att överbygga språkbarriärer är snudd på euforisk. Jag känner att jag valt rätt.
Var det inte svårt att komma igång med studierna med tanke på att du inte hade några förkunskaper i teckenspråk?
– I början hade vi tolk på lektionerna med döva lärare. Vi elever använde oss alltså av svenska och lärarna av teckenspråk när vi kommunicerade. De första lektionerna innehöll enkla uppgifter, som till exempel att träna på handalfabetet eller att bokstavera sitt namn. Vi har i efterhand fått frågan från lärarna om vi hellre hade varit helt utan tolk från start. Jag kan ärligt svara ”ja” på den frågan eftersom jag tror på den inlärningsmetoden och att man behöver utsättas för språket man ska lära sig direkt, utan genvägar. Tolken blev ibland en bekväm undanflykt för att slippa göra pinsamma fel på teckenspråk.
Kan man läsa sig till tecknen?
– Nej, teckenspråket har inget skriftspråk som svenskan, utan är enbart ett talspråk så det går inte att läsa sig till tecken, men däremot har vi ett bra teckenspråkslexikon på internet, där man kan söka på svenska ord och få upp videoklipp med en person som utför motsvarande tecken. En del tror felaktigt att det svenska skriftspråket även är teckenspråkets skriftspråk, men så är det inte. Språken är helt fristående från varandra. Däremot använder sig många döva av det svenska skriftspråket vid skriftlig kommunikation med hörande och andra döva.
EFTER AVSLUTAT PROGRAM tänker sig Frida Hassel Borowski en framtid som kontakttolk inom yrkes-, fritids- och vardagslivet. Hon funderar också på att vidareutbilda sig inom olika metoder för alternativ- och kompletterande kommunikation för exempelvis människor med autism. Att forska kan bli en annan väg.
– Det här är ett ungt forskningsområde med mycket obeträdd mark, säger hon.
FAKTA
Arbetsmarknaden för utbildade teckenspråkstolkar anses vara god, särskilt i storstadsregionerna, enligt flera bedömare som Universitetsläraren talat med. Landstingen är fortsatt stora arbetsgivare även om en förändring skett de senaste fem till tio åren, då privata teckenspråksföretag ökat stort i antal.
Mycket mer tolkning skulle behövas men besparingar sätter ofta stopp för det. Uppgifterna om lön skiftar. Enligt Evelina Alenäs, ordförande för Sveriges teckenspråkstolkars förening (STTF) ligger ingångslönen på cirka 19 000 kronor efter fyra års utbildning.
Enligt uppgifter från Myndigheten för yrkeshögskolan har de tolkar som är anställda på högskolor/universitet för att tolka i utbildningssammanhang bäst betalt, ofta runt 40 000 kronor.
