SULF:s förbundsdirektör: Färre platser skulle inte ge mer pengar per student

– Resursurholkningen finns oavsett antal studenter. Färre platser skulle inte ge mer pengar per student och studentpengen skulle likafullt urholkas varje år. Det säger SULF:s förbundsdirektör Git Claesson Pipping om den nygamla diskussionen om kvalitet och kvantitet.
Git Claesson Pipping, SULF:s förbundsdirektör

– Resursurholkningen beror på att regeringen genom pris- och löneomräkningens produktivitetsavdrag kräver årlig effektivisering som inte påverkas av en ändrad dimensionering, fortsätter Git Claesson Pipping. Diskussionen om kvalitet och kvantitet har tagit fart på nytt sedan Saco vid nyår publicerade en artikel på DN debatt, med rubriken: ”Högre utbildningskvalitet måste gå före fler platser”.

Enligt Saco har ”kvantiteten länge fått gå före kvaliteten i högskolan”, vilket enligt debattörerna innebär att ”högskolans begränsade budgetutrymme” måste ”användas till att stärka utbildningens kvalitet, inte till att bygga ut högskolan ytterligare”. Saco vill se ”en rejäl satsning” för de som redan studerar, en satsning som också ”måste innebära goda arbetsvillkor för lärare och forskare”, fler lärarledda timmar, fler fasta tjänster och möjligheter att kombinera forskning och undervisning. Saco bemöttes av bland andra Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning som hävdar att det är ”slöseri med kompetens och ambitioner” att inte bygga ut högskolan.

Två företrädare för Karlstads universitet, prorektor Thomas Blom och Torgny Fornstedt, professor i analytisk kemi, intog tillsammans med KK-stiftelsens vd Madelene Sandström ungefär samma ståndpunkt som ministern. De tror inte på något motsatsförhållande mellan att stärka utbildningens kvalitet och att bygga ut högskolan. Varje gång kvalitet kontra kvantitetdiskussionen drar igång återkommer som ett närmast obligatoriskt inslag tanken att dela upp sektorn, genom att koncentrera forskningen till ett fåtal universitet medan andra lärosäten får stå för utbildning av vad som brukar kallas breda studentgrupper. Den här gången var det Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik och tidigare vice rektor för teknik och naturvetenskap vid Uppsala universitet, som förespråkade differentiering av uppgifterna.

Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet och tidigare ordförande för SUHF, tog i sin rektorsblogg upp det förutnämnda produktivitetsavdraget som en viktig aspekt och i likhet med SULF ser hon det som förklaring till resursurholkningen. Hon noterar att produktivitetsavdraget är kopplat till löneutvecklingen för tjänstemän inom tillverkningsindustrin och menar att det är ”helt orimligt” att utbildning och forskning ska kopplas till administrativ produktivitet. Pam Fredman aktualiserar vidare betänkandet Resurser för kvalitet (SOU 2007:81) som drog slutsatsen att högre utbildning bör undantas från nämnda produktivitetsavdrag. I betänkandet heter det bland annat: ”Ständigt ökad produktivitet utan att kvaliteten sänks är svår att åstadkomma inom sådan verksamhet som bygger på mötet mellan studenter och lärare.”

Men än så länge finns produktivitetsavdraget för högre utbildning kvar, trots kritik och ifrågasättande. Pam Fredman hoppas att den senaste tidens kvalitets-kvantitets-debatt kan bidra till en förändring genom att regering och opposition gemensamt arbetar för att ökade resurser ska leda till ökad kvalitet, i stället för att ätas upp av ofinansierad löneutveckling.

Från SULF:s sida uppskattar man att Pam Fredman för in produktivitetsavdraget i diskussionen om kvalitet i högre utbildning.
– Det är något som SULF påvisade redan 2001, i skriften ”Utbildning, utbyggnad, urholkning” där dåvarande chefsutredaren Ann Fritzell påvisade hur produktivitetsavdraget innebär att högskolan förväntas effektivisera verksamheten på samma sätt som banker och detaljhandel, säger Git Claesson Pipping.

SULF och Ann Fritzell återkom också 2012 med en uppmärksammad rapport om hur urholkningen av grundutbildningsanslaget framför allt orsakas av produktivitetsavdraget.
– Så länge det finns kvar är så kalladekvalitetssatsningar bara ett sätt att bromsa resursurholkningen, men det är ingen hållbar lösning på ett system som innebär att jag som lärare förväntas klara av att, exempelvis, rätta en tenta på allt kortare tid, säger Git Claesson Pipping.

MARIELOUISE SAMUELSSON


Kategorier: Arkiv, Finansiering, Forskning, Kvalitet