Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Kollegialt inflytande hett ämne för livlig diskussion på Södertörn

Universiteten organiseras och leds alltmer som företag och myndigheter. Akademins särart och kollegialitet är hotad, menade deltagare i en paneldebatt vid Södertörns högskola. Men behöver akademisk frihet gälla i alla delar och handlar det om kollegialt inflytande eller kollegial styrning? var frågor som återkom.

15 december, 2012
Universitetsläraren

AUTONOMIREFORMEN från 2011 innebär att varje lärosäte beslutar om sin egen inre organisation. Det är inte längre obligatoriskt med kollegiala organ som fakultetsnämnder och utbildningsnämnder med akademiskt ansvar för kvaliteten i utbildning och forskning. Det enda som anges i nya högskolelagen är att beslut som rör kvalitet, organisation och innehåll i forskning och utbildning ska fattas av personer med vetenskaplig kompetens och att samråd och information ska ske med studentrepresentanter. I praktiken kan rektor ensam bestämma.
Flera universitet och högskolor har redan, ofta efter heta debatter, ändrat sin beslutsorganisation, på andra pågår ännu diskussionen. Inför en förestående omorganisering vid Södertörns högskola hade fakultetsnämnden bjudit in fem externa paneldeltagare för att ge argument och perspektiv på "Akademins roll och det kollegiala inflytandet".
– Universitet och högskolor regleras, styrs och leds alltmer som förvaltning och företag. Det är en stegvis utveckling som sker i hela Europa men är särskilt markant i Sverige, sade Kerstin Sahlin, professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
– Det talas mycket om kollegialitet men mer sällan om vad det är. Man föreställer sig en beslutprocess underifrån och upp, ungefär som i näringslivet, men kollegialitet är så mycket mer än så, menade hon och redogjorde för vad hon ansåg vara kollegialitetens hörnstenar:
En kollegial struktur som innebär valda ledare och kollegiala organ, sakkunnighetsförfarande, akademisk frihet och akademisk plikt. En kollegial kultur som utgår från meritokrati, beslut som grundas i vetenskapen och styrs av rationella, vetenskapliga argument. Kollegialitet förutsätter vidare att det finns ett kollegium som bygger på förtroende och kolleger som kan bedöma varandras argument.
– God forskning och utbildning kräver även en dubbel autonomi, universiteten måste vara oberoende av såväl politisk styrning och snävt statligt regelverk som av intern toppstyrning, sade Kerstin Sahlin.
I sina slutsatser betonade hon bland annat vikten av att tydliggöra de olika styrprinciperna, förklara universitetens särart och bygga strukturer som värnar det dubbla oberoendet.
Vid Uppsala universitet blev det efter reformen en ganska omfattande och uppslitande diskussion om föreslagna förändringar av ansvarsfördelningen mellan fakultetsnämnder och områdesnämnd inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet. Det stannade dock vid en modell som i många stycken blev densamma som tidigare.

GUNNAR SVENSSON, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, framhöll att de yttre ramarna inte passar den speciella arbetsplats som universiteten är. Statsmakterna styr genom att ange målen, vagt uttryckta bland annat i lagar och förordningar.
– Lärare och forskare sätter de egna målen inom ämnet, ämnet är det viktiga och den närmaste lojaliteten är med dem som håller på inom samma område, oavsett lärosäte.
Det fungerar inte, menade han, att en rektor pekar med hela handen. Rektorn får ange färdriktningen och lita på att de som kan vetenskapsområdet gör sitt bästa.
– Det går inte med kommando. Istället bör ett kollegialt sammansatt organ bestämma inom sitt intresseområde utifrån vetenskapliga sakargument och med representation även på högre nivåer. Steget får inte vara för långt mellan de kollegiala organen och den högsta ledningen, en fakultet eller motsvarande behövs emellan, betonade Gunnar Svensson.
Detta var frågor som man brottades med vid Stockholms universitet förra året. Efter stora interna diskussioner slutade det med att institutions- och fakultetsorganisationen blev kvar men att ett nytt beslutsorgan inrättades, en områdesnämnd för humaniora, juridik och samhällsvetenskap. Naturvetenskapliga fakultetsnämnden blev även områdesnämnd.

GIT CLAESSON PIPPING, docent och SULF:s förbundsdirektör, påpekade att hon talade både som facklig representant och del av vetenskapssamhället.
– Jag tror inte på kollegialt inflytande, vi måste tala om kollegial styrning. Inflytandet är reglerat på arbetsmarknaden för alla anställda med lagar, regler och avtal. Däremot finns behov av kollegial styrning som även inkluderar studenterna, betonade hon.
– Varje kollegialt uppdrag är ett ledningsuppdrag. Kollegial styrning innebär att både lärare och studenter har möjlighet att fatta beslut som påverkar kvaliteten. Allt från kursplaner och uppåt är styrdokument.

NÄR DET VAR DAGS för paneldeltagaren från Örebro universitet, historieprofessor Thorsten Nybom, inledde han med att polemisera mot de två föregående talarna.
– Studenterna bör ha inflytande, ja, men ansvar har de bara för sin egen utbildning.
Och en rektor ska visst peka med hela handen, den är rektor skyldig att göra i vissa avgränsade frågor.
Thorsten Nybom tog upp akademisk frihet kontra akademisk plikt.
– Vi måste visa att vi upprätthåller våra normer. Om vi inte sköter det har statsmakterna skyldighet att gripa in. Tyvärr är det så att vi hänvisar till akademisk frihet där den inte alltid är relevant. Då vinner den inte heller respekt hos det externa samhället.
Han gav exempel på hur kollegial styrning respektive akademisk frihet skiljer sig åt beroende på lärosätets verksamhet och inriktning mot massutbildning, professioner, elit, forskning.
– Vi – och inte minst politikerna – måste äntligen inse och agera utifrån det faktum att olika aktörer inom det högre utbildningssystemet har skilda uppgifter, skyldigheter och rättigheter och bör därmed även ha skilda styrsystem och mått av akademisk frihet, sade Thorsten Nybom.

SHARON RIDER, professor i teoretisk fi- losofi vid Uppsala universitet, menade att akademisk frihet förutsätter en hög grad av kollegial styrning. För att vetenskapen, det fria sanningssökandet, ska kunna gå framåt måste åtminstone vissa delar av universitetets verksamhet vara självstyrande, det vill säga autonoma.
– Men i Sveriges extremt heterogena högskolesystem finns det institutioner och enheter som anses viktiga framförallt för att uppnå vissa bestämda politiska och ekonomiska syften. Det är inte självklart att dessa verksamheter vare sig vill eller behöver ha en lika hög grad av autonomi. Just därför är det viktigt att man inom lärosätet diskuterar vad man vill uppnå och varför, samt förutsättningarna för att kunna göra det. Organisationsformerna kan skilja sig beroende på verksamhetens art, förklarade Sharon Rider.

VID SÖDERTÖRNS högskola har en arbetsgrupp tagit fram ett förslag till ny organisation för kollegialt inflytande. Mats Bergman, professor i nationalekonomi och ledamot i arbetsgruppen, redogjorde kort för förslaget som nu är på internremiss.
– Vi föreslår en fakultetsnämnd med åtta lärarrepresentanter, varav en prodekan för varje institution, totalt fyra stycken, liksom att institutionsstyrelserna ska ledas av en kollegialt vald ordförande, sade han.

VILKA FRÅGOR som ska ligga på institutions- respektive fakultetsnivå och hur olika forskningsområden ska inordnas i den nya strukturen har arbetsgruppen inte tagit ställning till. I slutet av oktober lämnas förslaget vidare till rektor.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 4, 2024
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023