MÅNGFALDSBAROMETERN FRÅN Uppsala universitetet har årligen redovisat svenskarnas positiva attityder till den etniska mångfalden, som samtidigt är de mest positiva i hela Europa. Men hur tillförlitliga är dessa uppgifter på en kontinent som till och med visar rasistiska förhållningssätt till invandrare? Därför blir sådana positiva attityder ett undantag och en källa till ifrågasättande: Är svenskarna annorlunda än andra européer? Säger svenskarna en sak men agerar på ett helt annat sätt? Är de positiva etniska attityderna enbart ett politiskt korrekt svar?
Enligt denna studie utgör andelen svenskar som har kontakter med invandrare utöver arbetsinteraktionen en minoritet. Svenskarna umgås som regel inte med utomeuropeiska invandrare. 83 procent interagerar aldrig eller sällan med denna kategori invandrare.
DET FINNS OCKSÅ extremt negativa attityder och de har varierat kring 5 procent under de år (2005–2011) som Mångfaldsbarometern har gjort analyser. Kommer de att öka? Utan tvekan. De extrema attityderna växte 2011 bland ungdomar med bara gymnasial utbildning och man bör relatera detta till deras höga arbetslöshet. Till detta kommer globaliseringens negativa effekter med fruktan som en dominerande kraft. När människor blir rädda påverkas de starkt av allt som känns eller verkar främmande och det är i detta fall invandraren.
Kan man behålla de positiva attityderna? Svaret på frågan beror på vilka attityder svenska intellektuella intar.
Högutbildade i Sverige är positivare än lågutbildade. Men högre utbildning och tillhörighet i en intellektuell miljö är ingen garanti när det gäller attityder till människor som befinner sig i en nödsituation, vilket många invandrare gör. De högutbildade har bättre förutsättningar att förstå orsakerna till invandringen och de positiva attityderna kan tyda på det. Men de intellektuella döljer ofta och lättare negativa attityder genom att istället framföra "politiskt korrekta" åsikter. Samtidigt skapar åsikterna ofta ett avstånd till invandraren som person.
Enligt den citerade studien kan viktiga skillnader urskiljas mellan högutbildade män och kvinnor. Högutbildade män distanserar sig från invandraren, som betraktas på ett övergripande sätt och berör inte på det personliga planet. Även högutbildade kvinnor distanserar sig från olika problem och motsättningar. Kvinnor kombinerar dock empati med interaktioner, vilket bidrar till öppenhet och intresse. Till skillnad från männen med hög utbildning, fastnar inte kvinnorna i ett distanserat förhållningssätt.
DEN NÄRMASTE FRAMTIDEN är inte ljus. Den ekonomiska krisen kommer att förvärras och arbetstillfällena kommer att minska även i Sverige. De positiva attityderna mot mångfalden och invandrarna är mycket beroende av att det finns en stabil arbetsmarknad, något som troligen inte kommer att känneteckna Europa under de närmaste åren. De positiva attityderna är också beroende av hur de intellektuella förhåller sig gentemot invandrare. Om de ökar avståndet kommer detta att påverka andra sociala miljöer och de negativa attityderna kommer att befästas. Ökar de däremot interaktioner med invandrare, blir det ett säkert sätt att bygga broar mellan kulturer och etniska erfarenheter, minska konflikter och berika det svenska samhället.
Invandrarna får förbereda sig på negativare attityder och att flera svenskar kommer att leta syndabockar just bland invandrarna. Om de intellektuella fördjupar de ambivalenta attityderna – positiva men på avstånd – kommer de etniska konflikterna att öka. Detta kommer dock inte att ske om de intellektuella interagerar och bättre lär känna invandrare som grannar, arbetskamrater och vänner. I så fall kan de intellektuella fungera som en av de viktigaste faktorerna för att bevara det svenska samhället utan etniska friktioner.
ORLANDO MELLA
Professor
Uppsala universitet
