SVARET ÄR AKADEMISKA HUS och Statens Konstråd vars samarbete innebär att universitet och högskolor sammanlagt kan sägas ha en imponerande konstsamling. Högskoleexpansionen har inte bara inneburit att Akademiska Hus blivit en av Sveriges största byggherrar och fastighetsägare.
Akademiska Hus är dessutom en av de stora beställarna av offentlig konst. Detta i samarbete med den myndighet som verkställer beställningarna vilket är Statens Konstråd som har ansvar för vad som kallas ”konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön”.
När det gäller konstprojekt i form av så kallad byggnadsanknuten konst står Akademiska Hus för vissa kostnader, exempelvis fundament och elinstallationer. Men Akademiska Hus finansierar inte konsten, pengarna tas inte heller från Utbildningsdepartementets budget.
Istället är det Kulturdepartementet som via anslagen till Statens Konstråd möjliggör byggnadsanknuten och övrig konst vid universitet och högskolor.
2010 försågs, enligt Statens Konstråds årsredovisning, de svenska lärosätena med konst för 2 350 000 kronor (fyra konstprojekt), 2009 var kostnaden (för två projekt) 870 000 kronor och 2008 slutade konstnotan på 4 400 000 kronor. Statens Konstråds totala anslag för konst (byggnadsanknuten och annan) till statliga myndigheter och annan offentlig miljö är 33, 1 miljoner årligen.
– Akademiska Hus är en av våra tyngsta, mest betydelsefulla beställare, säger Patrik Förberg, informationsansvarig på Statens Konstråd.
– Den akademiska miljön är också spännande och tacksam på många sätt, många passerar dagligen den konst som finns där.
AKADEMISKA HUS BILDADES 1992, som statligt bolag (med fyra helägda dotterbolag på fyra orter, Göteborg, Linköping, Lund och Stockholm) samtidigt som gamla Byggnadsstyrelsen avvecklades. Akademiska Hus har från början samarbetat med Statens Konstråd, som sedan 1937 haft i uppdrag att förse bland annat statliga byggnader med konst.
Att Akademiska Hus har en framskjuten roll som förmedlare av konst hör ihop med att behovet (av det som förr kallades ”utsmyckning” men som nu alltså definieras som konstnärlig gestaltning) ofta aktualiseras i samband med nybyggnation och ombyggnader.
Konstprojekten innebär därmed en ofta flerårig process, som börjar med att fastighetsägaren (Akademiska Hus) efter samråd med universitet eller högskola skickar in en ansökan till Statens Konstråd.
– Vi tar upp ansökan och går vidare med en utredning, där vi tittar på platsen och fattar beslut, därefter tar vi fram en budget, säger Klara Wahlström, projektsamordnare vid Statens Konstråd.
En samrådsgrupp tillsätts där fastighetsägare och lärosäten finns representerade för att tillsammans komma fram till en kravspecifikation.
– Utifrån den kravspecifikationen kommer man fram till vilken typ av gestaltning som passar.
– Ibland går vi vidare med att utlysa en öppen tävling eller också använder vi oss av upphandling. Men det allra vanligaste är att vi använder det undantag som finns i lagen om offentlig upphandling och som då medger att vi kan bjuda in en viss konstnär.
Inbjudan innebär i ett första skede att konstnären gör en skiss, som granskas av samrådsgruppen, där aktiva konstnärer, knutna till Statens Konstråd, ingår.
Varje lärosäte har också en särskild konstansvarig. Universitet och högskolor kan också ta egna initiativ främst gäller det då inköp av mindre verk, exempelvis bildkonst.
Också då gäller att det i de allra flesta fall är Statens Konstråd som står för ”förmedlingen” och konstnärskontakterna. När det gäller dessa verk är det lärosätena själva som ansvarar för förvaltning av konsten, gällande de större, byggnadsanknutna står Akademiska Hus som förvaltare.
Det innebär bland annat att man, vid behov, renoverar befintlig konst, också det i samråd med Statens Konstråd och, om möjligt, också med konstnären.
”Exkursionen” vid Lunds universitet, ett verk av Martin Emond från 1941, ”De vises sten” av Curt Asker, som installerades 1977 vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Ultuna och Katarina Norlings Bobos hjärta, som sedan 1996 finns vid SLU i Alnarp är exempel på konst som har renoverats under senare år.
DET FINNS OCKSÅ åtminstone ett exempel på att Akademiska Hus tar helt egna initiativ gällande konst i universitetsmiljö, som i Universitetsparken vid Campus Valla vid Linköpings universitet.
Efter att Elisabet Sagefors ”Rakt upp och ner” i samarbete med Statens Konstråd valdes att bli parkens första offentliga konstverk beslutade Akademiska Hus Öst att också skapa en utställningsmiljö för unga konstnärer. Studenter vid landets fem konsthögskolor bjuds vartannat år in att ställa ut verk de själva väljer ut. Detta sker i samarbete med KIWI, ett företag som drivs av konstnärerna Martin Wickström och Ulf Kihlander. Idén om återkommande utställningar i universitetsmiljön kom från Bengt Erlandsson, som tidigare var regiondirektör vid Akademiska Hus Öst och som numera är knuten till Akademiska Hus centrala organisation i Göteborg. Han har sedan Akademiska Hus bildades engagerat sig i bolagets roll som beställare av konst.
– När det gäller Universitetsparkens utställningar ser vi det som att vi bidrar till att ge unga konstnärer en språngbräda till ett konstnärligt yrkesliv.
– Vi uppmanar dem också att bilda egna företag, det kommer de att behöva som aktiva konstnärer.
Nu är ju Akademiska Hus känt för att vara ett solvent bolag.
Har det aldrig diskuterats om Akademiska Hus i större skala skulle stå för finansieringen av konsten, med exempelvis ett eget ”enprocentmål?”
– Nej, det har aldrig varit aktuellt, säger Bengt Erlandsson, som gärna vill framhålla att Akademiska Hus har en betydelsefull del, också gällande finansieringen.
– En del av det som ingår i vårt uppdrag att betala för, som ställningar, fundament och ledningar kan ibland vara dyrare än själva konstverket.
