Utvärdering genererade många nya forskartjänster

Det är förstås mycket positivt. Satsningen på nya tjänster är inte bara positiv, utan lite överraskande, eftersom det, vad jag kan erinra mig, aldrig tidigare gjorts någon så omfattande och samtidig rekrytering vid Uppsala universitet. Det säger Anders Grundström, ordförande i SULF-föreningen samt SACO-S-rådet vid Uppsala universitet om att man nu utlyser mellan 70 och 90 nya forskartjänster.

Nyrekryteringsoffensiven kan sägas vara ett direkt resultat av den stora utvärderingen, som fått namnet KoF, Kvalitet och förnyelse (se Universitetsläraren 2/2007, där utvärderingen presenteras i en intervju med rektor Anders Hallberg).
Satsningen fördelas på ett 30-tal tjänster inom medicin och farmaci, 22 nya forskartjänster inom humaniora och samhällsvetenskap och närmare 40 tjänster inom teknik och naturvetenskap. Nyrekryteringarna är, bland annat, tänkta som föryngring, att det ska gynna unga forskare.
– Det är mycket bra. Uppsala universitet behöver ”nytt folk i systemet”, säger Anders Grundström som dock hade önskat sig att det också skulle bli satsningar för att förbättra villkoren för de befordrade professorerna, för att göra något åt vad som, enligt SULF, i praktiken ibland bara har blivit en ”visitkortsreform”.

I stort positiva
Men i stort är alltså ”SULF-aspekterna” på KoF-utvärderingen positiva.
– Det är jättebra att man på det här sättet får ett grepp om vad som ligger i forskningsfronten och att svagheter kommer fram, säger Anders Grundström som menar att en av anledningarna till att utvärderingen gjordes var att ”Uppsala inte kom så väl ut i Linnésatsningarna”.
Han ser också en utvärdering av den här storleken som kanske den enda möjligheten, numera, för universitetsledningen och rektor att skaffa sig överblick över verksamheten.
Anders Grundström påminner om att det har gjorts ”liknande saker” förr, som det så kallade BASTU-projektet, initierat av förre rektor Bo Sundqvist. BASTU stod för ”Bantning avsedd för strategisk tillväxt av Uppsala universitet”, en process som fick skarp kritik från Doktorandnämnden och som, enligt Anders Grundström, framförallt inte hade tillräckligt med medel för att sätta kraft bakom de prioriteringar som BASTU pekade ut som nödvändiga.
– När det gäller KoF gynnas ju Uppsala av tillskottet av statliga fakultetsmedel, det är bara att hoppas att ytterligare resurser tillkommer.
Han är inte orolig över att de nya forskarassistenttjänster som nu ska inrättas är tidsbegränsade. Han gissar att man räknar med att stundande pensionsavgångar kommer att frigöra utrymme för tjänster. Och utvärderarna i KoF är inne på precis den linjen och pekar på pensionsavgångarna som tillfälle för förnyelse i Uppsala.

Orättvist bedömda?
Finns då ingen som helst risk att individer eller institutioner känner sig orättvist bedömda och oroas över att utfallet i utvärderingen ska leda till sämre förutsättningar? Nej, invändningarna är få, i princip obefintliga kring KoF-utvärderingen.
– Det blir förstås alltid så att någon ifrågasätter och avundsjuka kan ju lätt väckas. Men på det stora hela uppfattar jag att de flesta är nöjda. Visst kan en utvärdering ge universitetsledningen extra auktoritet och ammunition att säga att vi inte längre har råd med ett eller annat, men jag har inte hört något negativt om KoF, tvärtom uppfattas det som positivt att utvärderas av framstående kolleger och internationell expertis.
Anders Grundström framhåller att utvärderingen gjorts på betryggande vetenskapligt vis, ”vi är ju vana vid peer rewiev-systemet från ansökningarna till exempelvis Vetenskapsrådet”.
Ur ett SULF-perspektiv bekräftar ju också utvärderingen sådant som att det finns väldigt lite tid till forskning för den som undervisar.
– Det är ovanligt att inom ramen för en utvärdering återfinna så mycket klarspråk om brister i systemet, som man kan läsa i KoF-dokumentet.

Utvärderingar nödvändiga
Att utvärderingar kommer att ske frekvent räknar Anders Grundström med, om än inte så stora som KoF. Han ser dem som nödvändiga om Uppsala universitet i framtiden ska vara med och ”kriga om dom stora anslagen, motsvarande Linnéstödet”.
– Och dom som satsar pengar (staten) vill förstås veta vart pengarna går. I den andra pipelinen finns Lars Leijonborgs funderingar om ranking, det är kanske en lite mer känslig fråga än utvärderingar, som jag ser det bör ranking i så fall vara en uppgift för Högskoleverket.
Kan man i framtiden rentav tänka sig att fackförbunden, lokalt eller centralt, initierar egna utvärderingar, enligt samma peer rewiew-modell? Eller att det görs nationell eller lokal ”facklig rankning”, av sådant som förutsättningar för utbildning och forskning? Anders Grundström menar att det, tyvärr, faller på de ekonomiska förutsättningarna.
– Vi skulle inte ha råd!

MARIELOUISE SAMUELSSON


Kategorier: Arkiv