Ledare nummer 9-07

För ett tag sedan hörde jag en rektor på ett av landets universitet stolt deklarera att hans universitet gör en översyn för att man endast skulle forska inom de områden där man var nationellt ledande. Uttalandet gjorde mig ganska illa till mods eftersom denna stolta ”kvalitetsdeklaration” vilar på åtminstone tre felaktiga premisser. DEN FÖRSTA AV DESSA är frågan om vad forskning är och ska vara till för. Enligt SULF:s mening ska svensk forskning – och forskarutbildning – bland annat vara till för att vi i Sverige ska kunna tillgodogöra oss den forskning som bedrivs i andra länder. För hur ”excellenta” vi än är måste vi som litet land finna oss i att den mesta forskningen bedrivs någon annan stans. Vi behöver kunna ta den till oss och förstå den även om vi själva inte alltid producerar lika nydanande resultat. Det behövs forskning på breda områden också för att kunna bedriva undervisning på vetenskaplig grund. Endast vetenskapligt aktiva lärare kan göra det – och för de flesta disputerade lärare betyder det att man själv bedriver det som ryms inom begreppet ”forskning”. Förr betydde en professors tid för forskning långt ifrån bara produktion av ny vetenskap. Det betydde också uppdrag som opponent, sakkunnig, betygsnämndsledamot, referent samt aktivt seminariedeltagande – vetenskaplig verksamhet som idag degraderats till bisysslor. DEN ANDRA PREMISSEN handlar om vad ”excellent” forskning är. När man granskar excellenssatsningarna finner man att excellens definieras som stora program som använder dyra instrument och kan publicera sig i artikelform. Den ensamma monografiförfattaren kan oavsett briljans inte vara ”excellent” om hennes forskning bedrivs inom ett fält där det saknas internationella tidskrifter med refereesystem. Monografin kan inte ens räknas in i lärosätets årsredovisning! DEN TREDJE PREMISSEN är att den excellenta och tillväxtdrivande naturvetenskapliga/medicinska/tekniska forskningen kan bedrivas i ett land där andra vetenskapsområden dör svältdöden. Den är falsk av två skäl. Det ena skälet är att tankekraften hos en vetenskap alltid blir större om den möter annan kvalificerad kunskap. Det finns ett skäl till att påfallande många amerikanska nobelpristagare har sin grundutbildning från ”liberal arts colleges” där de undervisats av framstående humanistiska och samhällsvetenskapliga forskare. För övrigt kan man väl knappast påstå att internationellt framgångsrika företag som IKEA och H&M grundar sin framgång på rön från de forskningsgrenar som brukar anses tillväxtfrämjande? Sverige behöver finansiera excellent naturvetenskaplig/medicinsk/teknisk forskning. Men för att denna ska bli excellent behövs också forskning som bedöms som ”icke-excellent” vare sig denna benämning beror på inomvetenskapliga kriterier (alla kan inte vara bäst hela tiden!), på forskningsfältets publiceringstraditioner eller på snäv syn på tillväxtfaktorer.