Europeiska forskningsrådet redo börja sin verksamhet

Det europeiska forskningsrådet startar nu sin verksamhet för att ge stöd till grundforskning. Parlamentet i EU ska enligt dagordningen ta det avgörande beslutet i slutet av november i år. – Det här kommer att påverka forskningens kvalitet i Sverige. Vi tar klivet från allsvenskan till spelet på europanivå i Champions League, säger professor Carl-Henrik Heldin som är Sveriges representant i styrelsen för European Research Council, ERC.

Sedan flera år finns önskemål om att EU ska ge pengar till grundforskning. Motargumentet har varit att det på nationell nivå redan existerar olika organ för detta. Plötsligt vände det dock och nu är ministerrådet och parlamentet överens om den nya forskningspolitiken.
Förra året startade styrelsen sitt arbete. De 22 ledamöterna utsågs efter att en nomineringskommitté frågat det europeiska forskarsamhället vilka kandidater som ansågs vara lämpliga.
Med på listan fanns Carl-Henrik Heldin. Han är professor i molekylär cellbiologi och chef för Ludwiginsitutet vid Uppsala universitet.
Ludwiginstitutet grundades efter en donation av den amerikanske miljardären Daniel Ludwig. Nio filialer i Nord- och Sydamerika, Europa och Australien forskar om cancer.
Donatorn angav bland annat som motiv till att starta verksamheten: Success in any complex enterprise consists in bringing the best minds to bear on each problem, … The rare vision and ability needed in the battle against cancer are not limited by frontiers and the scientists who possess these gifts must be sought wherever they are to be found.
Ludwig satsade alltså på forskarbegåvningar och gränslös forskning. Det förefaller som om chefen för Ludwig-institutet i Uppsala inte bör ha några problem att arbeta för det forskningsråd, som söker efter spännande och originella projekt i ett 30-tal länder.

Initiativet från basen
Oberoende är ett honnörsord som används flitigt i diskussionen om grundforskning. Erfarenheterna från tidigare forskningsprogram inom EU:s ram är inte odelat positiva. Tjänstemän i byråkratin i Bryssel har mer än en gång haft synpunkter på stödet till olika program och projekt.
Den nya verksamheten ska styras av en bottom up-princip, där initiativet kommer från basen av pyramiden. Det är exempelvis inte någon eller några politiker i toppen som ska besluta om satsningar på speciellt utvalda vetenskapsområden.
– Det var ett gott tecken att kommissionären Janez Potocnik tog nomineringskommitténs lista med de 22 namnen rakt av utan några protester. En förutsättning för detta oberoende är hög trovärdighet, understryker Carl-Henrik Heldin.
De forskare som nu lägger grunden för det fortsatta arbetet inom rådet bör därför vara respekterade. Bland de 22 medlemmarna i styrelsen finns tre nobelpristagare. Två medicinare och en kemist fick på 1990-talet vetenskapens mest prestigefyllda pris.
Biologen Fotis Kafatos är ordförande i styrelsen. Han föddes och växte upp i Grekland, gjorde karriär i USA, har byggt upp vetenskapliga institutioner runt om i Europa och har en stark ställning inom universitetsvärlden hemma i Grekland.
Ledamöterna i styrelsen har diskuterat och planerat under åtta tvådagarsmöten på olika europeiska universitet. Det självklara arbetsspråket är engelska.
– Det är en stor fördel att det i dag går att kommunicera på ett av alla accepterat språk. Utan att det finns något formellt beslut förutsätter jag att de ansökningar som bifalls är skrivna på engelska.

300 miljoner euro i stöd
EU:s parlament klubbar i höst igenom beslutet om det sjunde ramprogrammet för den kommande sjuårsperioden. Satsningen på grundforskning finns med i paketet. Cirka 15 procent av hela forskningsbudgeten är reserverad för European Research Council.
– Enligt schemat ska ansökningarna till ERC lämnas in i början av nästa år. Efter beredning och beslut betalas pengarna ut i slutet av år 2007, berättar Carl-Henrik Heldin.
Det första året är projektstödet cirka 300 miljoner euro. Därefter ökar anslagen från år till år och blir cirka 1,7 miljarder
i slutet av perioden. Sammanlagt delas sju åtta miljarder euro ut, (64–73 miljarder kronor).
Varje projekt kan få ekonomiskt stöd upp till fem år och storleken på anslaget varierar mellan 100000 och 500000 euro per år.
Mycket arbete i styrelsen har ägnats åt att skapa regler för proceduren vid utvärderingen av projektansökningarna. Sammanlagt ska 20 paneler, var och en med tio kvalificerade forskare, granska ansökningarna som delas in i de tre huvudgrupperna medicin och biologi, Life Science, naturvetenskap och teknik, samt samhällsvetenskap och humaniora.
– Ansökningsproceduren delas in i två steg. I den första omgången ska det finnas en projektbeskrivning på fyra sidor, cv och en förteckning med publicerade texter. I fas två är framställningen mer utförlig, cirka tio sidor.

Unga forskare får en chans
Finns det en risk att redan hårt arbetande vetenskapsmän i den svenska högskolevärlden blir stressade av att skriva ytterligare en projektansökan?
– I det vardagliga arbetet har sannolikt forskaren en hel del idéer. Jag tror inte att det blir ett stort merarbete.
Unga forskare, som inte varit doktorer i mer än åtta år, får chansen i den första utlysningsrundan.
– I USA finns det större möjligheter för de yngre att bygga upp sina egna arbetsteam. I Europa är strukturerna mer hierarkiska. Först långt fram i karriären kan man erövra en självständig position. Med hjälp av en satsning på forskare som ofta är mellan 30 och 40 år kan Europa förhoppningsvis hävda sig bättre i den internationella konkurrensen, förklarar Carl-Henrik Heldin.
Stödet till olika projekt ska enbart handla om kvalitet. De ekonomiska resurserna fördelas inte jämnt över EU-kartan med ambitionen att alla stater ska få en del av kakan.
– Det finns en risk att det blir en omvänd u-hjälp. De mindre och fattigare staterna i EU bidrar med sina medlemsavgifter till det nya rådet, men har inte haft lika stora resurser att satsa på de egna universiteten och högskolorna. Därför kanske ansökningar från dessa länder inte lyckas hävda sig i konkurrensen om anslagen.
Styrelseledamoten hoppas dock att emigrerade forskare från små och ekonomiskt svaga nationer nu återvänder hem med värdefulla kunskaper, som kan resultera i intressanta ansökningar.

Sverige har stark ställning
Carl-Henrik Heldin är optimistisk om svenska forskares möjligheter att få gehör för sina idéer.
– Med tanke på att Sverige har en stark ställning kan vårt land kanske få ett tio-tal projekt det första året och grovt uppskattat ett 60-tal ansökningar beviljade
i slutet av perioden. Jag är övertygad om att ERC:s verksamhet kommer att påverka förutsättningarna för forskning i Sverige.
Han har under hösten rest runt i Sverige, hållit föredrag och berättat om arbe-
tet i forskningsrådet. Sannolikt har många svenska forskare redan börjat grubbla på formuleringarna till en ansökan.
– Det finns en risk att många blir besvikna. Intresset är stort och det förväntade antalet ansökningar är mycket högt. Därför beviljas sannolikt bara några få procent, tror Carl-Henrik Heldin.
I förberedelserna har mycket tid ägnats åt att komma överens om storleken på de så kallade indirekta kostnaderna. Lokaler, bibliotek, informationsteknologi och administration behövs för att skapa en effektiv forskningsmiljö.
– Här finns en brokig flora av modeller. I England kan de indirekta kostnaderna ligga över 50 procent, medan den fulla kostnadstäckningen är ett okänt begrepp i flera EU-länder. Sannolikt blir påslaget 20 procent. Det är samma nivå som i dag gäller för den tillämpade forskningen i EU.
Olika kulturer möts och kolliderar när styrelsens ledamöter lägger ut spåren för europeisk grundforskning.
– Det är spännande att få vara med och forma något helt nytt i
forskargemenskapen, säger professorn i molekylär cellbiologi och föreståndaren för Ludwig-institutet i Uppsala.

CURT ISAKSSON


Kategorier: Arkiv