Tidningar och andra nyhetsmedia har efter sommaren innehållit en rad rapporter om växande ekonomiska bekymmer vid universitet och högskolor. Uppsägningar av personal sägs vara nära förestående och förhandlingar har inletts (och i vissa fall avslutats) på flera lärosäten. SULF följer rapporteringen och analyserar både centralt och lokalt vilken verklighet som siffrorna rymmer. Vi räknar med att i ett kommande nummer av denna tidning kunna ge en tillförlitlig, heltäckande bild.
Det är dock inget tvivel om att konsekvenserna nu slår igenom av den anslagsurholkning som framför allt SULF har varnat för under de senaste åren. Vi har främst tagit upp riskerna för sjunkande kvalitet i utbildningarna och för överutnyttjande av de lojala lärarna.
Men de på sistone redovisade siffrorna visar dessutom att utbyggnaden av högskolan har stannat av. Det är viktigt att detta förhållande uppmärksammas ytterligare, inte minst på de orter och i de landsdelar där universitet och högskola ses som motorer i en omdaning av näringsliv och samhälle i vid bemärkelse.
Risken är enligt SULF uppenbar att de investeringar som har gjorts främst i humankapital nu snabbt går förlorade. Riskerna är störst på orter med kortvarig högskoletradition; därifrån kommer lärare nu att söka sig. Det kommer därför att bli oerhört svårt att ånyo bygga upp en kvalificerad verksamhet, eftersom det ju en gång har visat sig att den statliga högskolepolitiken brister i uthållighet.
Från SULF:s sida upprepar vi därför till politikerna: låt resurserna ligga kvar hos universitet och högskolor även om man inte förmår fylla sina studieplatser, sitt utbildningsuppdrag. På så sätt blir det möjligt att behålla bra utbildningar, och att förbättra kvaliteten. Redan nästa år ökar studentkullarnas storlek för att kulminera år 2010. Samtidigt kommer pensionsavgångarna att öka. Det gäller nu att motverka alltför kortsiktigt agerande.
Det vore förödande om också en central statlig verksamhet som universitet och högskolor ska styras av samma kortsiktiga kvartals- eller halvårsbokslutskapitalism som svenskt näringsliv.
All skuld för röda siffror i halvårsrapporterna kan emellertid inte läggas på statsmakterna. Åtskilligt beror – beklagligtvis – på ovisa lokala beslut. Det har t.ex. gjorts betydande överintag av studenter. Dessa överintag kräver resurser som inte utgår enligt uppdraget från staten, och som högskolan själv saknar. Och åtagandet mot de studenter som högskolan antar kan ligga kvar under flera år och undergräver på så sätt högskolans ekonomi under lång tid. Uppenbarligen kan flera högskolor fortfarande inte hantera den lokala friheten att bestämma över sina anslag.
I samband med påstådda övertaligheter kommer vi från SULF:s sida att ingående granska den bakomliggande ekonomiska analysen. Arbetsgivarna är dessutom skyldiga att inför uppsägningsbeslut göra ingående analyser av konsekvenserna för den kvarvarande personalen.
SULF:s och SACO:s lokala förtroendemän är väl förberedda för kommande eventuella övertaligheter och uppsägningar. Från förbundskansliets sida kommer vi att bistå med råd och stöd i ekonomiska och arbetsrättsliga frågor.
En sak är viktig i detta sammanhang. Arbetsgivaren har en ovillkorlig skyldighet att informera personalen såväl kollektivt som individuellt i samband med att man befarar att uppsägningar av personal kommer att ske. Vid några tillfällen i det förflutna har det funnits oacceptabla brister från universitetens och högskolornas sida i detta avseende. SULF har påtalat detta. Det är inte heller godtagbart att det saknas skriftligt information åtminstone på engelska för personal med utländskt ursprung. Vi vet sedan tidigare att arbetsgivarpolitiken har stora brister, men med den nämnda bristen kan man rent av undra hur pass internationellt inriktade lärosätena är.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
