– Så klart det finns många kvinnor som vill bli rektorer!
Kerstin Lagerström, personalutvecklare vid Karolinska Institutet, är helt övertygad och många med henne. Nu har Statens utvecklingsråd beviljat en halv miljon kronor till en förstudie till projektet ”Fler kvinnor på höga poster inom universitet och högskolor i Sverige”.
Målet är att kvinnor med ledaregenskaper ska kunna nås med erbjudanden om olika chefsbefattningar inom högskolan.
– Det är ett chefsförsörjningsprojekt, inget jämställdhetsarbete, förtydligar Kerstin Lagerström, som är projektledare och därför tjänstledig från KI.
– Vi vill vara med om att skapa en högskola, där många vill vara ledare på alla nivåer, både kvinnor och män. Men hittills är det mest män som blivit rektorer. Ledarskapet inom akade-min borde präglas av mångfald.
Förstudien pågår från 1 april till 31 oktober och ska engagera landets alla 39 högskolor och universitet.
Samla kvinnor i karriären
Initiativet till projektet kommer från Högskoleförbundets kvinnliga nätverk. Nätverket etablerades för snart tre år sedan på förslag av Ingegerd Palmér, rektor vid Luleå tekniska universitet och förbundets dåvarande generalsekreterare Lars Ekholm. Tanken var att samla kvinnor i karriären till regelbundna möten.
Cirka 40 kvinnor från ett 30-tal lärosäten deltog i det första mötet i september år 2000 och så har det fortsatt. Vid det här laget har det kvinnliga nätverket haft sex lika välbesökta möten, senast med drygt 60 kvinnor.
– Till det första mötet hade vi bjudit in Judith Sturnick från Office of Women i Washington. Det är en avdelning inom American Council of Higher Education, berättar Kerstin Lagerström.
Gästföreläsaren kom att få stor betydelse för fortsättningen.
– Judith Sturnick har själv varit rektor för tre universitet och har på strategisk nivå inom American Council of Higher Education arbetat för att starta kraftfulla insatser för att få fram kvinnor på höga akademiska poster, säger hon.
– Hennes arbete har bidragit till att andelen kvinnliga rektorer vid amerikanska universitet och college har ökat.
Fyra steg
På Högskoleförbundets möte i september 2000 berättade Judith Sturnick om de fyra steg som krävs för att nå målet fler kvinnor på höga akademiska poster. Det är dessa fyra steg som nu har försvenskats och som ska förverkligas.
Modellen kallas IDAS, efter begynnelsebokstäverna på varje moment.
1) Identification. Att identifiera kvinnorna är första åtgärden, bland annat för att motarbeta de ofta förekommande påståendena ”Det finns inga kvinnor” att erbjuda chefsjobb eller ”Det finns inga kvinnor som är villiga att ta dessa uppdrag”. En ”Kvinnobank” på samtliga lärosäten kommer att skapas. Dessutom ska det bildas en nationell kvinnobank.
2) Development. Kvinnorna ska få möjligheter att utvecklas, till exempel i kontakter med mentorer, i ledningsprogram, på seminarier och i nätverk. Ett angeläget tema är exempelvis: hur påverkar man finansiärer och vetenskapliga råd så att kvinnlig kompetens väger lika tungt som manlig?
3) Advancement. Det går ut på att undanröja hinder för avancemang. Exempelvis bör akademins nomineringssystem ses över, kvinnor-na ska tränas i att hantera utfrågningar av olika slag och tillsättningskommittéer ska erbjudas utbildningar.
4) Support. Utöver handledning och karriärstöd ska ytterligare stödformer utvecklas.
– Vi vet att isolering är obehagligt för såväl kvinnor som män och vi vet därtill att isolering är värre för kvinnor i manliga strukturer, sägs i projektbeskrivningen till Utvecklingsrådet, som undertecknats av Ingegerd Palmér, projektansvarig, och Kerstin Lagerström, projektledare.
Kerstin Lagerström är övertygad om att många kvinnor vill bli rektorer.
– Det är inte uppdraget som avskräcker dem.
Däremot möts kvinnorna av olika former av dolt motstånd, konstaterar hon. Ett av de senaste exemplen är rektorstillsättningen i Göteborg.
– Det är märkligt att ett så stort universitet som Göteborgs universitet inte fått fram någon kvinnlig kandidat, säger Kerstin Lagerström.
– Vi ska titta på olika tillsätt-ningsprocedurer fram till rektors-tillsättningar. Vi ska identifiera de delar i proceduren, som gör att kvinnor tappar intresset, faller utanför eller blir motarbetade. I vårt projekt ingår att se närmare på vad det är som sker.
Kan vara avskräckande
Men också arbetsbördan kan vara avskräckande.
– Kvinnor är inte så lättsmickrade om de erbjuds ett chefsjobb.
Därför ska projektet även ta upp frågan om arbetsbördan. Kerstin Lagerström påminner de minnesgoda om de centrala löneförhandlingarna på 1970- och 1980-talen.
– På den tiden var det självklart med nattmanglingar. Nya löner kunde inte sättas utan att förhandlarna, de allra flesta var män, kom ut på morgonkvisten, svettiga i nacken efter hårda förhandlingar hela natten.
– Men det var kanske ett spel för gallerierna. Idag är många kvinnor förhandlare och nattmanglingar är mycket sällsynta.
Kanske behöver inte en tjänst som rektor, eller något annat chefsjobb i högskolan, innebära en orimlig arbetsbörda? spekulerar hon.
– Kanske är det rätt läge för att utveckla det akademiska ledarskapet? Hittills har många män sökt jobben. Vi behöver få in fler kvinnor. Vi vill stimulera ett arbetssätt som gör att fler kvinnor vill ta jobben.
Under kommande halvår ska Kerstin Lagerström resa runt i landet, besöka universiteten och högskolorna och diskutera det lokala arbetet. Goda exempel ska lyftas fram och spridas bland lärosätena.
– Nyckelpersoner på lärosätena ska vara medmotorer i projektet och också starta egna aktiviteter.
I oktober avslutas förstudien till projektet. Studien lär leda till ett nationellt projekt som kommer att innehålla flera delprojekt, vilka i sin tur kommer att pågå under lång tid framöver.
EVA RÅDAHL
