Vad vill samhället med forskningen? var rubriken för ett seminarium under Vetenskapsfestivalen i Göteborg nyligen. Att döma av debatten är den viktigaste frågan hur forskningen ska bli ett redskap för tillväxt och välstånd.
Tidigt under seminariet som arrangerades av Vetenskapsrådet och VA, Vetenskap och allmänhet, berättade Kerstin Eliasson, vetenskapsattaché i Washington, om det amerikanska innovationssystemet och de nära kontakterna mellan akademi, näringsliv och federal förvaltning.
– I USA jobbar man ihop på ett annat sätt än i Sverige. Människor flyttar ofta mellan olika samhällssektorer. Jag tror det är oerhört nyttigt, sade hon.
Detta breda samarbete mellan olika sektorer i samhället efterlystes i Sverige av Ove Orwar, professor i kemi och bioteknik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
– I Sverige är högskolan och industrin isolerade från varandra, sade han.
– Det nära samarbete du efterlyser fanns länge i Sverige, replikerade från åskådarplats Gunnar Bjursell, professor i molekylär biologi vid Göteborgs universitet.
– De stora företagen som Astra och Ericsson och Göteborgs universitet har varit precis så integrerade som du efterlyser. Jag har jobbat nära Astra.
– Det var enkelt att få pengar, det räckte med ett handslag. När ett forskningsresultat skulle kommersialiseras tog företaget kostnaderna och risken, sade han.
Stort Harpsund
I pausen utvecklade han resonemanget.
– Hela Sverige var ett stort Harpsund. De stora företagen var beroende av statliga beställare som Asea av Vattenfall och Ericsson av Televerket.
Göteborgs universitet arbetade nära Astra och Hässle.
Bjursell menade att vi nu är i en brytningstid. Det förtroendefulla samarbetet i den svenska modell där storföretag i symbios med statliga verk stod för en stor del av kommersialiseringen av forskningen finns inte längre. De företagen är på obestånd eller internationaliserade.
– Det gamla systemet är nu borta och det är tufft för Sverige. Vi måste hitta ett nytt system för att kunna bli framgångsrika i nästa generation, sade han.
För att driva fram framgångsrika exploateringar av forskningsresultat krävs det stora resurser och stor kompetens på alla nivåer.
– Och hur komptenta är universitetens holdingbolag? Sverige är litet. Kanske skulle ett gemensamt holdingbolag för alla universitet bli tillräckligt starkt, funderade han.
Han tror inte på det alla gör just nu: att blicka på USA. – Det går inte att ta över ett system från något annat land. Istället borde vi titta på vår egen historia. Vi borde bygga på den svenska modell som fungerat så bra och komma fram till en svensk modell igen. Hitta tillbaka till våra egna fördelar och vår egen tradition, som att i Sverige litar vi på varandra och att vi tror på kompromisser.
Gunnar Bjursell ansåg att staten måste spela en mycket stor roll i en ny svensk modell för ett svenskt forskningssystem.
– Och vi måste ha en framgångsrik forskning annars flyttar storbolagen, sade han.
Helt olika språk
Majléne Westerlund Panke, socialdemokraternas expert på högskolefrågor i riksdagens utbildningsutskott, återkom efter pausen till Bjursells tankegångar.
– De tre sektorerna politik, industri och forskning har helt olika språk och helt olika ingångar. Vi borde sätta oss ned och föra en fördjupad dialog.
Men nu har vi ingen strategi för detta, sade hon.
Hon återvände till den gamla svenska modellen.
– De svenska storföretagen hade inte växt utan samarbetet med staten som gav en stor stabil hemmamarknad. Astra och Pharmacia hade till exempel inte blivit stora utan den utbyggda offentliga sjukvården. Det systemet har nu krackelerat och vi har inget system som ersätter det. Hon ansåg att det måste till en ny historisk kompromiss, en ny politiskt blocköverskridande Saltsjöbadsanda.
– Om vi i Sverige inte kan enas i denna globaliserade värld så kan det gå illa för oss.
Majléne Westerlund Panke ansåg att det offentliga, stat, landsting och kommuner, tillsammans är en så stor sektor att den måste spela en framträdande roll i att driva fram och finansiera ett samarbete mellan politik, industri och forskning.
– Det offentliga får aldrig abdikera på det här området. Och går man ut och frågar allmänheten så kräver den nog att staten ska ta stort ansvar, sade hon.
Men hur den nya svenska modellen för forskning och innovationer skulle se ut kunde inte Majléne Westerlund Panke säga.
PER-OLOF ELIASSON