Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Det går att säga nej på ett vänligt sätt

1 juni, 2003
Universitetsläraren

Säg nej när det blir för mycket arbete. Det går att träna på att göra det på ett vänligt sätt, utan att varken bli arg eller uppgiven. Den som inte kan sätta gränser och se realistiskt på sig själv riskerar utbrändhet.

För att undvika stress och ytterst utbrändhet måste var och en avgränsa sina åtaganden. Många kan inte säga nej utan antingen ilska eller uppgivenhet och känslor av otillräcklighet. Men det går att träna in nya beteenden och att avböja på ett trevligt sätt utan att bli hätsk eller ha en negativ attityd.
Insikten om när man tar på sig för mycket och förhållningssättet till det är avgörande. Att avvisa en begäran från chefen eller arbetskamraterna är oftast fyllt med känslor och svårt att göra på ett bra sätt. Genom att förstå sina egna känslomässiga reaktioner kan man börja tänka i nya banor. Med ett mindre laddat förhållningssätt är det inte så svårt att neka vänligt och att sakligt förklara varför det inte är möjligt.
Det här är svårast för kvinnor.
– Det är typiskt kvinnligt att ta på sig för mycket, säger Kristina Orth-Gomér, professor i samhällsmedicin vid Karolinska Institutet.
– Det tycks finnas en kollektiv oförmåga hos kvinnor att säga nej.
Kvinnors arbetsliv och arbetsstress handlar dessutom mycket om att väga ihop krav och förväntningar hemma och på arbetet.
När kvinnorna kom ut på arbetsmarknaden skedde inga större förändringar i hemmen. Men det är en förenklad syn att det bara skulle handla om tid för hemmet och barnpassning.

Bristande självförtroende
Att kvinnor är extra utsatta för stress hänger också samman med bristande självförtroende och ”assertivenesss”, alltså att kunna hävda det man bestämt sig för med kraft och beslutsamhet.
För en ung människa kan krafterna räcka till också för en omöjlig situation, men speciellt efter 50 börjar gränserna för den egna förmågan att visa sig. Det är en av förklaringarna till att så många medelålders kvinnor är utbrända.
Män är naturligtvis också utsatta för stress. Men det finns strukturella skillnader och de blir extra tydliga i högskolemiljön.
Stora prestationskrav och hög arbetstakt kan kompenseras genom att organisera sig väl och vara effektiv. Men det är minst lika viktigt att ha ett reellt inflytande så att arbetsinsatsen står i proportion till möjligheten att påverka.
– Det finns en tendens att kvinnliga chefer har mindre makt och inflytande. De tar inte heller för sig av makten. Kombinationen av höga krav och mindre inflytande ger större stress för kvinnor.

Utsatta arbetsplatser
Kristina Orth-Gomér menar att universitet och högskolor är utsatta arbetsplatser när det gäller stress. Där finns stark skråanda och stark inbördes tävlan mellan olika grupper och skilda ämnesutövare. Utvecklingen mot stora institutioner med mycket makt i toppen är en odemokratisk utveckling som gör att det egna beslutsutrymmet för gräsrötterna har minskat. Samtidigt har pressen på produktivitet och att driva in medel till den egna forskningen ökat. Även om det är en förändring som skett i olika grad så har stressen ökat för alla.
Men män är bättre på att se realistiskt på sin situation och har insett att det handlar om att ge och få tillbaka. Både kollegor emellan och mellan över- och underordnade under en lång högskolekarriär. Kvinnor har inte sett dessa mekanismer så tydligt och förstått innebörden i dem.
– Detta är känsligt och svårt att prata om: att kvinnor har varit blåögda och inte så realistiska. De tror att bara jag gör ett bra jobb så kommer min kompetens och mina resultat att ge utdelning.
Könsfördelningen bland studenter på grundnivån och hur duktiga eller ambitiösa de är har inget som helst samband med könsfördelningen bland professorer och chefer. Trots många års jämställdhetsarbete har ytterst lite förändrats och en av orsakerna är förmågan att hantera andras krav.

Stressforskning i 20 år
Kristina Orth-Gomér har ägnat sig åt stressforskning sedan 1980. Hon menar att den generation som varit med om kvinnors uttåg på arbetsmarknaden har varit uppfyllda av att visa ”kvinnor kan”. Män behöver inte visa att de kan på samma sätt, det är självklart. Det är också väldigt vanligt att kvinnor tycker att de har för litet inflytande i förhållande till sin arbetsinsats. Mindre makt ger också mindre möjlighet att säga nej och värdera sina egna insatser mot utfallet.
– Kanske är det en generationsfråga. Man ser en annan beslutsamhet och rätlinjighet hos unga kvinnor. Jag tror och hoppas att de kommer att vara bättre på att säga nej. Men vi kommer att få leva med detta en lång tid framåt.

Slår igenom
Det är också en fråga om personlighetsdrag som slår igenom både hemma och på arbetet liksom ett samspel mellan individen och omgivningen. Den som slitit ut sig har ofta länge stått ut med omöjliga situationer både hemma och på arbetet.
Förmågan att se sig själv på ett neutralt och realistiskt sätt gör det lättare att säga nej på ett artigt sätt som inte frammanar känslomässiga och negativa reaktioner.

Ständigt duktig
Det finns ytterligare skäl till att människor inte säger nej till arbetsuppgifter trots att de inte orkar med mer. En självuppfattning som innebär att man ska vara ständigt duktig och klara allt finns ofta med. Likaså en bristande förmåga att bemästra sitt liv och sin tillvaro.
Det kan också handla om en känsla av att det här är lätt för mig att göra. Genom att åta sig uppgiften känner man sig bekräftad från omgivningen – men underskattar vad det kostar i tid och kraft.
Men den hierarkiska strukturen på arbetsplatserna där chefen begär och den underställde ställer upp gör det också svårt att neka. Det gäller att ge allt för att få något tillbaka i form av lön och befordran.
Därför behövs fler strategier för att skapa en barriär mot nya arbetsuppgifter.
– En sund lättja är ett adekvat sätt att inte ta på sig för mycket, säger Kristina Orth-Gomér.

ANNIKA GRANSTEDT

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023