Det behövs en ny modell för att finansiera svensk forskning. Det anser forskningspolitikern, riksdagskvinnan Majléne Westerlund Panke (s) som är knuten till Utbildningsdepartementets forskningspolitiska enhet.
Vi måste hitta nya mötesplatser för de djupa samtalen mellan de tre kulturerna politik, näringsliv och forskning. Vi måste skapa en svensk modell för att finna nya vägar för att finansiera forskningen.
Det sa Majléne Westerlund Panke i en debatt på Lunds universitet den 7 februari. Debatten ingick som en del i ett heldagssymposium om forskningens villkor under rubriken ”Vem styr forskningen?” I huvudsak var det den naturvetenskapliga och tekniska forskningen som stod i symposiets centrum, men flera talare förde också fram nödvändigheten av att samtidigt satsa på kultur-vetenskaperna och humaniora.
Bakom symposiet stod Avdelningen för idé- och lärdomshistoria och Fysiska Institutionen vid Lunds universitet i samarbete med Vetenskapsrådet. Symposiet samlade ett 70-tal deltagare – forskare från landets universitet och högskolor, universitetsrektorer, forskningspolitiker och företrädare för några av de ledande forskningsfinansiärerna såsom Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse, Vinnova och Stiftelsen för Strategisk forskning.
Minskade anslag
Bakgrunden till symposiet var naturligtvis förändringarna inom forskningsfinansieringen under 1990-talet vilka inneburit minskade statliga anslag till grundforskningen vilket i sin tur har lett till att den externa finansieringen relativt sett har ökat.
Möjligheterna till att styra forskningen har därmed minskat för lärosätena och fakulteterna .
Om detta var man i stort sett enig på symposiet. Diskussionen gällde i hög grad vad man ska göra åt det.
För få och för lite
Kåre Bremer som är huvudsekreterare i ämnesområdet naturvetenskap och teknik på Vetenskapsrådet formulerade problemet så här:
– Vi stöder för få forskare med för lite pengar.
Han ansåg att det var ett djupgående systemfel då ”prefekter och dekaner tvingas använda sina pengar för att anställa folk som själva kan generera pengar”.
Han hoppades på mer pengar från statsmakten i den kommande forskningspropo-sitionen.
Samtidigt som Kåre Bremer ansåg att man skulle koncentrera resurserna mer pekade han också på en risk med det.
– Alla forskargrupper har en livslängd. Vi måste ha en bredd så att nya grupper växer fram.
Vetenskapsteoretikern Aant Elzinga från Göteborgs universitet lyfte fram globaliseringen. Han sa att han såg hela utvecklingen mot bakgrund av globaliseringen.
– Hur man förhåller sig till den får betydelse för forskningen.
Han förutspådde att ”matchningen” skulle öka, det vill säga att kraven från finansiärerna skulle öka på snabba och helst kommersiella resultat.
– Man måste ha ett flexibelt system som upprätthåller mångfalden.
Han varnade för stora forskargrupper och stora nätverk.
– De kan skapa likriktning.
Elzinga tyckte att ett eventuellt blivande europeiskt vetenskapsråd måste arbeta för att motverka likriktning. Han tryckte också på att det behövdes satsningar på kulturvetenskap och humaniora. På sikt får alla nya naturvetenskapliga och tekniska satsningar konsekvenser för samhället.
– Om 30 år ser vi tydligt samhällsaspekten på nanotekniken. Det är lika bra att försöka ta med samhällsaspekten direkt.
Varna för beroende
Professor Lennart Philipson från Institutionen för Cell-och molekulärbiologi, Karolinska Institutet, varnade för att göra universitetsforskningen beroende av kortsiktiga kommersiella krav. Han ansåg också att politikerna hade för snäva tidsramar när de bedömer forskningen.
– De sitter på fyra år. När vi för 30 år sedan började tala om genomet trodde politikerna att det var fabler.
Forskningspolitikern Majléne Westerlund Panke talade också för mer långsiktighet och mindre krav på snabba resultat.
– Jag känner ibland att vi har ett tryck på oss i politiken att vara snabba. Det har väl börjat sprida sig till forskningen. Vi måste lyfta fram långsiktigheten. Den är grundforskningens bas.
Det tyckte Kåre Bremer från Veten-skapsrådet var trevligt att höra från en riksdagspolitiker. Han tyckte att det annars kom ständiga krav på förnyelse i rådets satsningar från politikerhåll.
Även Christina Ullenius, rektor för universitetet i Karlstad, vittnade om trycket från politikerna.
– Vi är pressade av snabba kast från dem. Vi vill ha långsiktighet och förtroende att använda pengarna långsiktigt, sa hon.
Håkan Westling, professor emeritus och bland annat tidigare rektor för Lunds universitet, berättade att han just nu arbetar på en bok om medicinska fakultetens historia. I samband med arbetet gjorde han en enkät om vilka medicinska upptäckter som blivit starka och framgångsrika kommersiellt.
Fyra framgångsrika upptäckter
Det var fyra, bland annat resultaten som ledde till etableringen av medicinteknikkoncernen Gambro. Det fanns, menade han, tre drag gemensamma för den framgångsrika forskningen i dessa fall. De var: en envis forskare, en forskningschef som var tillåtande och ett okonventionellt samarbete med företag.
Håkan Wennerström, professor i fysikalisk kemi tryckte på nödvändigheten av integritet hos forskaren och i forskningen för att hålla kraven utifrån på rätt plats.
– Det viktigaste för mig är mina studenter. På andra plats kommer mina kunskaper. Först på tredje plats kommer patenten.
JAN THORSSON
FOTNOT: Genom är summan av det genetiska materialet i en cell, individ eller art.
