Juridikprofessorn Johannes Chan skulle i september i fjol väljas till ny vice kansler för det råd som styr University of Hong Kong, HKU, stadens viktigaste och mest prestigefyllda lärosäte. Chan, som undervisar vid samma universitet, rekommenderades av en särskild grupp med uppgift att utse kandidater och hade närmast enhälligt stöd från skolans studentgrupper.
Det fanns bara ett problem; det politiska etablissemanget i Hong Kong och Peking såg Chan som en alltför liberal kandidat. I sitt yrke specialiserar sig Chan nämligen på mänskliga rättigheter, och dessutom visade han öppet stöd för de studenter som deltog i demokratidemonstrationerna under Occupy Central i Hongkong hösten 2014.
Då universitetsrådet röstade om Chans tillsättning bestod det av 21 personer – men bara åtta av dessa tillhörde själva universitetet. Övriga 13 platser utgjordes av politiska eller ekonomiska intressenter från andra delar av samhället. Sex stycken hade utsetts direkt av Hongkongs regeringschef Leung Chun-ying, som ofta får kritik för sina nära band till regimen i Peking.
Således röstade rådet mot Chans tillsättning som vice kansler med tolv röster mot åtta. Enligt Ip Kin-yuen, ordförande för HKU Alumni Concern Group, utgjorde incidenten ”den sorgligaste dagen i universitets över 100 år långa historia”. Ip sade också att beslutet hade tydlig politisk grund och i realiteten betydde slutet för akademisk frihet i Hongkong.
Kina hade pressat rådet
Det stod snart klart att Kina genom sitt Liasion Office i Hongkong på olika vis pressat rådsmedlemmarna att rösta mot Chan. Peter Mathieson – vice kansler för HKU och universitetets högste chef vid sidan av regeringschefen Leung – berättade att även han utsatts för press, och att hans mejl hackats varpå innehållet publicerats i media lojal mot Peking.
Då jag besöker Fu King-wa, professor vid institutionen för journalistisk och media vid HKU, har det gått drygt två månader sedan omröstningen mot Chan. Han berättar om reaktionerna som bland annat innefattade en tyst marsch på universitetet med 3 000 lärare och studenter, samt en sittprotest med ett par tusen deltagare.
Fu var också med och skapade Scholars’ Alliance of Academic Freedom just efter omröstningen:
– Organisationen består av 130 kärnmedlemmar och innehåller undervisningspersonal från alla stadens allmänna och privata universitet och högre yrkesutbildningar, säger Fu King-wa och understryker vikten av att hålla ihop för att skydda den akademiska friheten.
Hotet har ökat
Enligt Fu King-wa så har hotet mot denna frihet ökat fort efter Occupy Central som alltså utspelade sig hösten 2014. Då gick hundratusentals invånare man ur huse för att visa sitt allmänna missnöje med Kinas ökande inflytande över Hongkong, genom att ockupera stadens centrala delar i nästan tre månader. Det hela utlöstes då politikerna i Peking gick emot sina tidigare löften om demokratiska reformer inom stadens valsystem.
Under protesterna fick Hongkongs regeringschef Leung Chun-ying skarp kritik för att ta Kinas parti. Han var sedan tidigare känd för att stå Kina nära, vilket är särskilt olyckligt eftersom Leung per automatik också är högsta chef för Hongkongs åtta allmänna universitet.
– Regeringschefen har förvisso alltid varit kansler över stadens universitet, och före 1997 var det brittiska konsuln. Men tidigare har positionen främst spelat en ceremoniell roll. Det är först de senaste åren som Leung använt sin makt för att dra in utnämningar och styra råden, menar Fu King-wa.
Utformningen av de råd som styr stadens universitet skiljer sig något mellan de åtta lärosätena, men Leung har makt att utse flera av dess medlemmar. HKU Alumni Concern Group påpekade bristerna med detta system redan då Leung tillträdde 2012, och varnade för hans möjlighet att utse medlemmar på grundval av deras politiska uppfattningar. Dessa farhågor besannades med råge den 31 december 2015, då Leung personligen utsåg Arthur Li Kwok-cheung till den högsta posten som ordförande för HKU:s universitetsråd.
Hård ledarstil skapar kontroverser
Li, som ofta kallas ”King Arthur” på grund av sin hårda ledarstil, har redan skapat kontroverser sedan sitt tillträde som ”vanlig” rådsmedlem i mars i fjol. I juli stormade studenter ett möte och blockerade fysiskt utgången för Li, som ville skjuta upp omröstningen gällande Johannes Chan. Som ordförande kommer Li nu under tre år att ansvara och sätta agendan för rådets möten, samt ha befogenheter att skrida till handling vid ”särskilda omständigheter”.
HKU:s fackförening för lärare krävde genast att Leung skulle dra tillbaka utnämningen, och utfärdade tillsammans med HKU Alumni Concern Group ett uttalande som sade att Li inte utsågs med universitetets bästa i åtanke, och att situationen nu kommer att bli ännu mer instabil.
Man menade även att utnämningen gör dem som kämpar för akademisk frihet mer sammansvurna, vilket visades av de tusentals lärare och studenter som i början av januari tågade genom centrala Hongkong ända fram till regeringsbyggnaden. Manifestationen anordnades av över 20 olika organisationer, bland annat då nybildade Scholars’ Alliance of Academic Freedom. De klargjorde att Li varken har respekt eller förtroende hos lärare och studenter vid HKU.
”Attackerna har blivit värre”
Demonstranterna vände sig också mot den tydliga trenden att allt fler personer med nära band till Kina utses till medlemmar i universitetsråden. I oktober hade Leung nämligen utsett tre Peking-trogna till rådet vid Lingnan University. Månaden därpå utsåg han två liknande rådsmedlemmar till HKU och förlängde perioden för ytterligare en. I december uppdagades det dessutom att Leung vid flera tillfällen sagt till lokala affärsmän att inte donera pengar till stadens universitet, eftersom de ”redan har tillräckligt med resurser och personal”.
Också Dora Choi Po-king, biträdande professor vid Chinese University of Hong Kong, säger till Universitetsläraren att attackerna mot den akademiska friheten har blivit värre sedan Leung tillträdde:
– Det kan bero på Leungs personlighet. Han är mer ambitiös än de två tidigare regeringscheferna, och ivrig att närma sig politikerna i Peking. Ytterligare en anledning är att Kina blivit mer auktoritärt under Xi Jinping.
Kinas president Xi Jinping blev landets nya generalsekreterare 2012, alltså samma år som Leung blev Hongkongs regeringschef. Under Xi har det ideologiska klimatet vid Kinas universitet blivit mycket tuffare. 2013 läckte ett dokument ut där Xi förbjuder diskussion vid universiteten kring sju ämnen, bland annat medborgerliga rättigheter och fristående rättsväsende.
Ekonomiprofessor fängslad
Vid slutet av 2014 krävde Xi att ”ideologisk guidning” ska få mer plats vid Kinas universitet, som också beordrades att ”kultivera socialistiska kärnvärderingar” inom undervisningen. Då hade ekonomiprofessor Ilham Tohti just dömts till livstids fängelse för ”separatism”, efter att inför sina studenter ha ifrågasatt Kinas hårdhänta behandling av landets muslimska minoritet uigur. Tohti är bara en i raden av lärare som fängslats eller avskedats under Xi Jinping.
Innan Leung blev Hongkongs regeringschef satt han i ”kinesiska folkets rådgivande konferens”, en av Kinas viktigaste politiska instanser som årligen sammanträder i Peking tillsammans med nationella folkkongressen. I synnerhet sedan Occupy Central har Leung, enligt Dora Choi Po-king, förändrat konstellationen i stadens universitetsråd, till den grad att hon nu kallar dem för ”myndigheternas förlängda arm”, i syfte att kontrollera universiteten.
Choi är också koordinator inom Scholars’ Alliance for Academic Freedom, och berättar att gruppen de senaste månaderna har arrangerat tre seminarier på ämnet akademisk frihet vid tre av stadens universitet.
– Vi har även anordnat protester och marscher och gjort officiella uttalanden. Vi kommer att jobba för att ändra på reglerna om hur universiteten styrs, särskilt vad gäller regeringschefens rätt att utse medlemmar till universitetsråden, säger Dora Choi Po-king.
Hon belyser också att det inte finns något känt exempel på hur den brittiske guvernören Chris Patten försökte inskränka på Hongkongs akademiska frihet innan överlämningen till Kina 1997. Choi ger två exempel på hur de tidigare regeringscheferna efter 1997 gjort mindre försök att inverka på universitetens aktiviteter, men påpekar samtidigt att detta inte kommer i närheten av Leungs inblandning.
Många talar om hjärntvätt
Sommaren 2012, då Leung tillträde, offentliggjorde myndigheterna planer på att införa obligatorisk ”moralisk och patriotisk utbildning” vid stadens grundskolor. Syftet med klasserna sades vara att fostra en nationell tillhörighet och identitet. Detta skulle ske med undervisningsmaterial som förmedlade det kinesiska kommunistpartiets historiesyn och belyste fördelarna med enpartistyre.
Det fick upprörda föräldrar och lärare att tala om ”hjärntvätt”, och upp till 100 000 demonstranter att samlas utanför regeringsbyggnaderna i flera veckor. Några av dem inledde till och med en hungerstrejk. I september samma år gav Leung slutligen med sig och sade att den patriotiska utbildningen kommer att bli frivillig.
Kampen mellan de liberala värderingar som format Hongkong å ena sidan, och Kinas ökande inflytande å andra sidan, pågår inte bara inom utbildningssystemet. Den präglar hela samhället. På fem år har Hongkong fallit från plats 34 till 70 på Reportrar utan gränsers årliga index för global pressfrihet. Organisationen pekar ut ökat kinesiskt inflytande och våldshandlingar mot journalister som främsta orsaker.
Bara under 2014 dokumenterades 24 sådana attacker; en redaktör vid namn Kevin Lau undkom med livet i behåll efter att ha huggits ner med köttyxa på öppen gata mitt på dagen. Förövarna tillhörde de kinesiska triaderna. 2015 började med att mediemogulen Jimmy Lau fick se såväl hem som redaktion attackeras av brandbomber. Flera fria medier har också köpts upp av aktörer med nära band till Kina.
Publicister har kidnappats
Hongkong har länge också varit en fristad för förläggare att publicera böcker kritiska mot Kinas politiska system, som är förbjudna i fastlandskina. Men i ett försök att hindra detta har minst fem publicister kidnappats sedan hösten 2015. Bland dem fem finns den svenska medborgaren Gui Minhai och britten Lee Bo. Det är fortfarande oklart var de bortrövade befinner sig, men i samtliga fall har kidnappningarna spårats till Kina.
Vidare har ekonomiska klyftor och inkomstskillnader ökat i Hongkong under de senaste åren, vilket enligt många beror på ett snabbt inflöde av kapital från Kina som fått stadens fastighetspriser att bli världens dyraste. Att stadens rika lever i symbios med Kinas kommunistparti blev uppenbart då cirka 70 av de rikaste affärsmagnaterna mitt under Occupy Central bjöds in till Peking för att medverka vid ett möte med president Xi Jinping i Folkets stora sal.
Givetvis finns det också stöd för utnämningen av Arthur Li, främst inom det politiska etablissemanget. Hongkongs utbildningsminister Eddie Ng Hak-kim belyste att Li är en hängiven ledare som alltid maximerar egenintresset för de organisationer som han representerar. Han kallade Li för en ”veteran med akademisk erfarenhet i såväl undervisning som administration”, till skillnad mot Johannes Chan vars akademiska kvalifikationer med rätt eller orätt ofta kritiserats.
Likaledes finns det personal och studenter vid HKU som inte motsätter sig att Johannes Chan röstades bort, främst med argumentet att universitetsrådet alltid måste ha makt att fatta sina egna beslut. Icke desto mindre är oron för vad som sker i Hongkong stor även i internationella kretsar. HKU föll flera platser på 2015 års globala rankning av Times Higher Education. Organisationen varnade för att följderna i det långa loppet kan bli allvarliga om flera akademiker av olika skäl lämnar universitet.
Belöningar och hot
I september i fjol publicerade Times Higher Education också en artikel med rubriken Unsafe harbour? Academic Freedom in Hong Kong. Där belystes hur media med nära band till Kina konstant attackerar välrenommerade akademiker i Hongkong på grund av ”pro-demokratisk hållning” eller ”politisk inkorrekthet”. Ett klart exempel är Johannes Chan, som i hundratals artiklar har fått bära hundhuvudet bland annat för de påstått dåliga forskningsresultaten vid hans fakultet. Professor Joseph Cheng Yu-shek vid City University of Hong Kong kallades för ”förrädare” efter sin medverkan i Occupy Central.
Hur märks då detta rent konkret vid stadens universitet? Enligt ”förrädaren” Cheng råder det de facto ”nästan perfekt” akademisk frihet i klassrummen och vad gäller publiceringar. Men samtidigt menar han att det finns en stor press, särskilt på yngre akademiker, att vara ”politiskt korrekta” på ett vis som spelar Kina i händerna.
– De som väljer denna [Kinas] linje belönas med bland annat utnämningar och höga poster vid universitet på det kinesiska fastlandet. Den som visar sig ”illojal” kan i stället mista kontakten till Kina i sin forskning, sade Joseph Cheng Yu-shek i fjol till lokal media.
Han menar att det finns en klar press ovanifrån att inta en pro-kinesisk hållning, och att detta på senare år även inverkat på befordringarna vid olika fakulteter. Samtidigt har flera forskare förvägrats material från statliga kinesiska arkiv eller till och med bannlysts från att resa till Kina.
Även Fu King-wa vid institutionen för journalistik och media säger att det under det vardagliga akademiska arbetet inte finns några förhinder i form av censur eller försämrad akademisk frihet:
– I min forskning jobbar jag just nu med censur av internet i Kina, vilket är ett väldigt känsligt politiskt ämne. Även om jag fått många missnöjda mejl, så har jag inte utsatts för någon press eller några restriktioner av universitetets ledning, säger Fu King-wa.
Detta till trots är Fu mycket oroad inför framtiden. Kinas ökande inflytande sker med en kombination av uthållighet, belöningar och hot vilket i det långa loppet är svårt att stå emot. Han tillägger att Kina knappast heller är känt för sin transparens, vilket gör det omöjligt att se i vilken grad de påverkar stadens universitet, vilket i sin tur bara ökar oron ytterligare.
Yttrandefriheten hotad
Då Hongkong överlämnades till Kina 1997 trädde samtidigt Basic Law i kraft; Hongkongs nya grundlag som garanterar ett stort mått av självstyre fram till år 2047 och har fria demokratiska val som uttalat slutmål. Lagen utarbetades tillsammans av representanter från Kina och Storbritannien, och innehåller bland annat löften om autonomi och akademisk frihet för stadens lärosäten.
Men i takt med Kinas växande betydelse har landet gjort allt djärvare avsteg från denna lag. I juni 2014 publicerade Kinas statsråd en vitbok som omdefinierade termen ”ett land, två system” vilken ligger till grund för Basic Law. Kinesiska myndigheter menade nu i stället att det mått av självstyre som Hongkong tillåts åtnjuta sker under Pekings auktoritet och på Pekings nåder.
Sedan Occupy Central har Kinas myndigheter återigen höjt rösterna för att patriotisk utbildning ska bli obligatorisk i grundskolan, och den kinesiska affärsmannen Jack Ma, ägare av näthandelsjätten Alibaba, har köpt stadens sista liberala engelska dagstidning.
– Vi är väldigt oroliga för yttrandefriheten i Hongkong, vi ser vad som sker inom media och är rädda för samma trend inom den akademiska världen, menar Dora Choi Po-king.
Denna trend kan de facto redan skönjas. Benny Tai Yiu-ting, biträdande professor vid fakulteten för juridik vid HKU, belades nyligen med ett tre år långt förbud av skolans universitetsråd. Under dessa tre år har Tai inte rätt att hyra forskare, ta emot donationer eller inta chefspositioner i sitt yrke. Anledningen till förbudet är att Tai ska ha brutit mot reglerna då han tog emot donationer under Occupy Central. Det är dock troligt att straffet snarare beror på att Tai var en av de tre förgrundsfigurer som organiserade hela proteströrelsen.
Studenternas representant utestängd
Vidare har HKU:s universitetsråd också stängt ute rådsmedlemmen Billy Fung Jing-en från flera möten. Anledningen är att Fung, som är studenternas representant i rådet, offentliggjorde hur och varför rådet röstade ner Johannes Chan i september 2015.
Chan sade själv efter omröstningen att beslutet i första hand inte handlar om honom personligen, utan om ”hotet mot den självständighet, de värderingar och den frihet som gjort University of Hong Kong till ett universitet i världsklass; en institution som vi älskar och är stolta över”. Han menade vidare att beslutet visade att mycket jobb kvarstår för att bevara den akademiska friheten och försvara universitetets självständighet.
