Tema: Visselblåsare

De som upptäcker forskningsfusk känner förstås ofta en moralisk skyldighet att anmäla det. Men de som vågar slå larm riskerar att själva råka illa ut. Den egna karriären sätts på spel, det stjäl tid och det tar på krafterna att anmäla en kollega. Hur går man ens tillväga? Universitetsläraren har pratat med två visselblåsare om deras erfarenheter, en ansvarig för en visselblåsarfunktion vid ett universitet, och en utredningsledare som föreslår en ny instans till vilken enskilda individer ska kunna anmäla misstankar om oredlighet i forskning.

Visselblåste mot Macchiarini – anklagades för avundsjuka

Forskningsfusk Skräck, det var känslan när Karl-Henrik Grinnemo och hans tre medarbetare insåg att kollegan Paolo Macchiarini saknade data från djurförsök och tillstånd från myndigheter, och att misslyckade operationer tystades ner.

Förslag: Enskilda forskare ska kunna tipsa anonymt

Etik Visselblåsare vittnar om att det är svårt att veta hur man ska anmäla misstanke om oredlighet i forskningen. Det har varit minst sagt otydligt vart man ska rikta visselpipan, när det gäller att slå larm.

En tipslåda för visselblåsning

Etik Med skandaler som ”Macchiariniaffären” har visselblåsare uppmärksammats alltmer som en värdefull källa för att upptäcka problem i den akademiska världen. Med egna visselblåsarfunktioner kan universitet och högskolor upptäcka problemen internt innan de blir offentliga.

Upptäckte uppenbart fusk – nu ger hon råd till andra

Forskningsfusk Josefin Sundin blev visselblåsare, efter att ha slagit larm om att ett stort experiment inte kunde ha ägt rum, så som det beskrevs i den vetenskapliga artikeln. Nu ger hon råd till andra som misstänker fusk.