Kollegialitet

Med tanke på att människan av i dag verkar mer intresserad av att förverkliga sig själv, än att engagera sig i demokratiska sammanhang, undrar man om det finns en framtid för de kollegiala organen vid våra lärosäten. Kollegiala beslut bygger idealt på kunskap, evidens och goda argument. Men skeptiker menar att där finns ett alltför stort utrymme för partiska bedömningar och kotterier. Styrformen har även fått kritik för att vara långsam och dåligt anpassad till lärosätenas nya roller i samhället.

Det ryms många ”vi” inom kollegialiteten

Ledarskap För drygt fyra år sedan skrev hon en bok om kollegialitet tillsammans med en kollega. I dag får hon fler förfrågningar än någonsin om att prata om kollegialitet på seminarier. Kerstin Sahlin, professor i företagsekonomi, vittnar om ett stort intresse för att diskutera universitetens styrning.

”Oroande att de demokratiska verkstadsgolven förtvinar”

Ledarskap Det vikande engagemanget är ett allvarligt problem för både kollegialiteten och det fackliga medbestämmandet. Det anser Folke Tersman, professor i filosofi, med stor erfarenhet av kollegialt arbete, och som nyligen engagerat sig i facket.

”Olikheter mellan lärosäten motiverar olika styrformer”

Ledarskap Som rektor vid Stockholms universitet fick Kåre Bremer ta tag i en del besvärliga ärenden och fatta obekväma beslut. Han tycker att lärosätena ska ledas av de vetenskapligt skolade, men ser stora fördelar med att lägga ansvaret för framtidsstrategiska frågor på linjestyrningen i stället för på kollegiala grupper.