Seminariet ingick i en tredagarskonferens arrangerad av SVUF, Svenska utvärderingsföreningen, en ”ideell och oberoende förening” som bildades 2003 och som vänder sig till ”alla som arbetar med och är intresserade av professionell utvärdering”. Bland medlemmarna återfinns bland andra välbekanta storheter som Högskoleverket, MISTRA och Sida.
På detta seminarium var temat Institutioner, med den långa rubriken
Utvärderingar som underlag för resurstilldelning. Exemplet högskolan.
Förutom Agneta Stark medverkade Sigbrit Franke, tidigare universitetskansler, men här i rollen som professor och utvärderingsforskare, Ann-Caroline Nordström, departementsråd och chef för Utbildningsdepartementets universitets- och högskoleenhet samt som moderator Clas-Uno Frykholm, chef för Högskoleverkets utvärderingsenhet. Den sistnämnde lovade också att ”vid behov” gå in i rollen som Dan Brändström, ansvarig för den omtalade utredningen av resurser till högskolan, som hade lämnat sent återbud. Auditoriet fick veta att han hade blivit upptagen av ett medlingsuppdrag, vilket inte hindrade Sigbrit Francke att skämtsamt undra om Dan Brändström kanske inte vågade komma …
Hett ämne
Ja, att ämnet utvärderingar kopplat till resurser är hett och debattalstrande framgick av diskussionen i Norra Latin i Stockholm, där alltså Ann-Caroline Nordström fick föra fram de politiska utgångspunkterna:
– Regeringen är väldigt tydlig med att kvalitet ska ligga till grund för åtminstone en del av resursfördelningen. Idag urskiljs riktigt dåliga utbildningar, men det som är bra märks inte ut på samma sätt. Regeringen vill därför ha incitament till att det lönar sig med kvalitet.
En tydlig signal från departementet är, enligt Ann-Caroline Nordström, att tiden är mogen för att mer betona kvalitet i sig, och att kvalitet kan mätas via nyckeltal, där antalet kvinnliga professorer vid ett lärosäte kan vara ett sådant nyckeltal. Panelen framstod som enig kring att jämställdhet är en generell kvalitetsaspekt.
Utvärderingsforskare
Sigbrit Franke, som här alltså framträdde som utvärderingsforskare, men med närliggande referenser till Högskoleverket, talade om en HSV-modell för utvärdering av lärosäten genom klassificering i tre grupper: tveksam, hyfsat och så tätgruppen.
– Hur stor del av pengarna ska i så fall fördelas enligt en sån modell? Högskoleverket har föreslagit fem–tio procent, men det kanske blir hundra procent. Och som utvärderingsforskare vet jag att skönmålningarna i så fall kommer att blomstra, vilket inte är mer än mänskligt.
Hon undrade också i vilken utsträckning bedömare och utvärderare kommer att ställa upp, om de ekonomiska konsekvenserna blir så påtagliga. Den förra universitetskanslern framhöll också att det i en framtida och omfattande utvärderingsverklighet måste bli ändring på vad som gäller idag, nämligen att Högskoleverkets beslut inte går att överklaga.
Men Högskoleverket är ju inte ensamma aktörer på utvärderingsmarknaden, vilket fick Agneta Stark att göra den där jämförelsen med rangerbangården.
– Utvärderingarna är många, utvärderarna ännu fler, det är många som volonterar och varje utvärderare ser just sig själv och just sin utvärdering som mest relevant. Och vi blir synade inte bara gällande utbildning, utan också gällande elsäkerhet, produktsäkerhet, kompetensförsörjningsberedskap och nyligen var det finansdepartementet som ville veta exakt hur många beslut, stora som små, som vi fattar på högskolan under ett år …
Hon sade också att det hade föresvävat henne att man, när det gäller utvärderare, kanske borde göra som vid mönstring till värnplikten, nämligen sortera bort ”stridisarna”, de som är alltför angelägna om uppdraget.
Agneta Stark försäkrade att hon inte har några som helst problem med Högskoleverkets utvärderingar, men att frågorna alltid måste ställas: Vilket uppdrag har utvärderingen och utvärderarna, vilken inbyggd dagordning finns?
– Jag har suttit i ledning och styrelser vid nio lärosäten och jag anser att detta definitivt är ett styrinstrument, att man påverkar genom att mäta. Om utvärderingar kopplas till betydande medel blir de styrande. Kreativiteten när det gäller att anpassa sig till rådande styrsystem är enorm. Och om avsikten är att svälta ut ett lärosäte är det bättre att klippa till direkt, utan omväg över utdragna utvärderingar.
Hitta metoder
Ann-Caroline Nordström menade att sådana avsikter inte finns, i stället är ambitionen från politiskt håll att hitta metoder för att gynna det starka, utan att slå ut hela lärosäten.
Sigbrit Franke fortsatte med att varna för att skynda snabbt, att alla kan behöva fundera ”ett extravarv” gällande utvärdering av ämnen och program.
– Man ska inte huttla med att varje utvärdering innebär ett stort mått av kontroll. Man måste också titta på förutsättningarna, vilket inte är samma sak som att goda förutsättningar automatiskt innebär kvalitet. Karolinska Institutet kan sägas ha de bästa förutsättningarna, inte desto mindre hamnar deras läkarutbildning på jumboplats.
Agneta Stark återkom därefter till att utvärderingar kräver resurser.
– De goda utvärderingarna är till otrolig nytta för en rektor, men kostnaderna för utvärdering är stora, när utvärderarna kommer från lärosätet, när utvärderingar måste förberedas, man måste avsätta personer som enbart ägnar sig åt utvärderingar.
Hon varnade också för ett självgående system där ”vi bedömer varandra” och underströk behovet av att lärosäten känner förtroende inför utvärdering och utvärderare.
Krav på fler objektiva mått
Ann-Caroline Nordström menade att utvärderingsstrukturen måste vara genomskinlig, förutsägbar samt ge positiva konsekvenser.
– Det är ju inte meningen att systemet ska föda en levande organism av utvärderingar.
Flera röster ur publiken aktualiserade problematiken med kvalitetsbegreppet och satsningar på redan starka miljöer. Sigbrit Franke sade att förtroende och trovärdighet kommer att leda till krav på fler objektiva mått på kvalitet.
– Den stora ”politiskt-filosofiska frågan” är hur man hittar inte bara de starka, utan också de potentiellt starka forskningsmiljöerna.
Agneta Stark instämde genom att citera en tysk forskarkollega som vid en annan konferens hade definierat ”excellens”: Det är när ”alla tävlar och München alltid vinner”.
– Nu håller man i Tyskland på att reparera de alltför ensidiga satsningarna på excellenta miljöer.
När det gäller farhågor eller åtminstone förmodanden, att den svenska bottom up-doktrinen ska ersättas av top-down-styrning och därmed mindre frihet för det enskilda lärosätet menade Ann-Caroline Nordström att det är tvärtom:
– Svenska universitet har en hög grad av frihet och i andra länder ökas frihe-
ten, för att främja konkurrenskraften.
I Sverige kommer det att innebära att man går från en låg grad av styrning till en ännu lägre grad av styrning.
De politiska avsikterna med detta menade hon visar sig i att högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg sagt att den ”styrningsutredning”, som ska tillsättas under hösten, gällande högskolornas styrning, kanske i stället borde kallas ”frihetsutredningen”.
Carl-Uno Frykholm avslutade med att konstatera att man denna eftermiddag visserligen kanske inte hade löst några problem, men att man förhoppnings-
vis bidragit till att starta ytterligare debatter. Och med tanke på den
brändströmska utredningen och kommande styrnings- och frihetsutredningar är sannolikt fler rapporter från utvärderingarnas och kvalitetsmätningarnas rangerbangårdar och fortsatta, intensiva diskussioner att vänta.
MARIELOUISE SAMUELSSON
