Det är Magnus MacHale-Gunnarsson, utredare vid Göteborgs universitet, som på uppdrag av Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, har analyserat inspelen till den kommande forskningspropositionen.
Främst har han tittat på synpunkterna från lärosäten och forskningsfinansiärer. En fråga som både lärosäten och finansiärer är eniga om är att det behövs ett enhetligt karriärsystem inom akademin.
– Det är kanske lite märkligt eftersom lärosätena egentligen till största delen äger frågan själva. Men de tar upp frågan och vill ha hjälp med den. De önskar sig sexåriga meriteringstjänster som biträdande lektor, anställningen som biträdande lektor är fyraårig i dag. Den förlängningen kan de inte genomföra själva, säger Magnus MacHale-Gunnarsson.
Andra frågor som ”alla” tycker är viktiga är jämställdhet, internationalisering och samverkan.
Till stora delar verkar det i rapporten avspeglas förväntade ståndpunkter och brytningslinjer. Är det något som sticker ut?
– Det är möjligen frågan om basfinansiering av forskningen. Även finansiärerna ställer till stor del upp på argumentationen att andelen basanslag till lärosätena är för låg. De forskningsfinansierande myndigheterna skriver det i sitt gemensamma inspel och även Vinnova och Riksbankens jubileumsfond i sina separata inspel.
Men finansiärerna är inte lika tydliga i skrivningarna som lärosätena och de har även förbehåll.
– Till skillnad från lärosätena förknippar finansiärerna ökad basfinansiering med vissa villkor. Man måste se till att det finns ett fungerande kvalitetssäkringssystem och man måste säkerställa att ökade basanslag går till bättre villkor för forskarna och inte till fler tjänster.
Bättre anställningsvillkor för forskarna är en fråga som Vetenskapsrådet driver.
– VR är kritiskt till att de pengar som har tillkommit i sektorn inte har lett till bättre villkor för forskarna utan bara till fler tjänster.
Ett spännande område i rapporten är prestationsbaserad tilldelning av forskningsmedel eftersom det finns en så stor flora av åsikter.
– Det är inte självklart hur man ska tolka dem, det är svårt att utläsa i inspelen exakt var oenigheten ligger och vad man skulle kunna enas kring. Det är därför svårt att säga vilka kompromisser som det skulle kunna bli enighet kring.
Vidare kan man konstatera en rad förväntade ståndpunkter som att de statliga lärosätena vill ha ökad handlingsfrihet och själva utvärdera kvaliteten.
– Finansiärerna stöder också stora delar av autonomireformen, här finns inte någon konflikt.
Däremot finns en förväntad konflikt kring pengar.
Finansiärerna vill dels ha fria projektmedel, fria utlysningar som forskarna kan söka, dels tematiska satsningar där finansiärerna kan välja vilka forskningsområden och ämnen de vill stödja. Lärosätena betonar däremot högre basanslag, vissa av dem talar också om vikten av fria projektmedel.
– Man kanske kan utläsa det som att ingen vill röra de fria projektmedlen, konflikten är snarare mellan mer basanslag och fler tematiska satsningar.
En fråga där det finns direkt motsatta ståndpunkter är spridning eller koncentration av forskningsmedel. Där menar Kungl. Vetenskapsakademien och Kungl. Vitterhetsakademien att forskningsresurser ska koncentreras till forskningsuniversiteten. Tvärtom önskar framför allt många mindre lärosäten en jämnare spridning av forskningsmedel, ofta kopplat till utbildningsuppdraget.
Till sist kan man utan förvåning konstatera att alla lärosäten för fram sina egna ämnesområden som man vill att det ska satsas mer på.
