Kristina Östman är doktorandansvarig i Saco-S-föreningen på KTH. Hon medger att kravet på anställning för doktorander kan innebära att antalet sjunker. Bättre villkor kostar.
– Man måste betala för det man vill ha. Det kan finnas några individer som tycker att de gynnas av det nuvarande systemet, men det är inte värt att så många missgynnas, säger Kristina Östman.
På KTH är stipendiedoktoranderna främst koncentrerade till några skolor och avdelningar. Det handlar alltså inte bara om ekonomi utan också om inställning, menar Kristina Östman.
– Detta är i allra högst grad ett problem som behöver lösas på politisk nivå så att man inte bara litar till varje lärosätes goda vilja, säger hon.
Så sent som i januari diskuterades doktorandernas arbetsvillkor i en interpellationsdebatt i riksdagen.
Socialdemokraterna vill avskaffa både utbildningsbidrag och stipendier som finansieringsform och ge alla doktorander anställning. Regeringen har förkortat den tillåtna tiden för utbildningsbidrag och uttalat sin vilja att fasa ut det på sikt.
Däremot vill utbildningsminister Jan Björklund (FP) inte peta i stipendiefinansieringen. Hans utgångspunkt är att den skapar extra doktorandplatser när anställningsutrymmet är fullt, och att stipendiaterna frivilligt godtagit premisserna.
KAJSA SKARSGÅRD
