Oavsett vad vi än må tycka, så kommer de flesta av våra studenter nyttja chattbotar för att hjälpa till med sina texter. Detta rymmer allt från det helt acceptabla ”Jag vill förstå mer om detta ämne” till det mycket problematiska ”Generera en uppsats på detta ämne”. Men användningen har redan spridit sig som en löpeld genom världens studentpopulationer, och kommer att bestå.
Oavsett vad vi än må tycka, så kommer vi inte avslöja de flesta fall av AI-fusk. Eftersom chattbotar hela tiden tränas på mänskliga texter så ligger all ”AI-detektion” alltid steget efter (även om marknadsföringen påstår något annat). Och eventuella ”där fick jag dig”-knep, som att lägga till ”osynlig” vit text i uppgiftsinstruktionerna för att få bevis på chattbotanvändning, kanske funkar några gånger, men studenter lär sig snabbt. Särskilt när lösningen är så enkel som att ta en skärmdump i stället för att klistra in instruktionerna, eller att bara besvära sig om att läsa igenom sin AI-genererade text innan man skickar in den.
Oavsett vad vi än må tycka, så är de flesta sociala och kommersiella tendenser kraftiga förespråkare för chattbotanvändning. De massiva värderingarna av företag som Nvidia och Open AI bygger på en förväntan om att AI-lösningar inom en snar framtid kommer vara helt införlivade i våra teknologier. Detta kanske också förklarar varför så många, inklusive vi forskare, uppenbarligen redan använder verktygen på precis de sätt vi förväntar oss att våra studenter inte ska göra.
Jag har funderat på vad allt detta innebär för min egen undervisningspraktik. Ett alternativ är ju att försöka hålla tillbaka de teknologiska utvecklingsströmningarna, genom att förbjuda all användning av AI-verktyg i skriftliga inlämningar. Men med tanke på var vi nu befinner oss, sedan den offentliga lanseringen av Chat GPT i slutet av 2022, så utgör detta en strategi som är mer baserad på önsketänkande och en problematisk längtan efter ”hur mycket bättre det var förr” än på någon faktisk verklighet.
Dessutom är det vårt ansvar, som pedagoger, att förbereda våra studenter inför framtiden. Med tanke på den beräknade AI-tillväxten bör vi därför i stället aktivt lära dem att arbeta med verktygen, för att utveckla sina förmågor att se hur AI både kan hjälpa och stjälpa.
”Så i stället för att ställa rena ämnesförståelsefrågor som en chattbot på några sekunder genererar ett alldeles förträffligt svar på måste jag nu konstruera mina frågor på ett sätt som förvirrar en AI men inte en kunnig människa.”
Chattbotar har till exempel en välkänd tendens att ”hallucinera” (snacka skit) i sina svar, och studenter behöver därför lära sig särskilja mellan mer och mindre pålitliga delar i en AI:s output. Det visar sig att sådan kunskap egentligen bara utgörs av den högre utbildningens klassiska betoning på kritiskt tänkande, i lite nya kläder. Men den uppnås endast om vi ger våra studenter upprepade tillfällen att verkligen arbeta aktivt med AI.
Så i stället för att ställa rena ämnesförståelsefrågor som en chattbot på några sekunder genererar ett alldeles förträffligt svar på måste jag nu konstruera mina frågor på ett sätt som förvirrar en AI men inte en kunnig människa. Som att be studenterna hitta exempel på något kursrelaterat fenomen i de senaste nyheterna, eller någon annan form av lite mer öppet och lateralt tänkande som chattbotar inte riktigt klarar av än.
Och i stället för att lägga min tid på att rätta grammatik och referensformalia och struktur och dylikt, så får jag nu lägga mer fokus på ton, genom att markera alldeles för generella och vaga påståenden, eller överflöd av sprudlande adjektiv och fraser som hör mer hemma i reklamtexter än i akademiska uppsatser. Och så måste jag strikt underkänna texter som innehåller uppdiktade referenser och citat och andra rena faktafelaktigheter.
Det är aldrig lätt när nya utvecklingar ändrar förutsättningarna för en befintlig praxis, så som nu sker med skrivandet. Men för att hjälpa våra studenter att förbereda sig inför framtiden måste vi inse att vi inte kan hejda utvecklingen, utan är tvungna att anpassa oss därefter. Oavsett vad vi än må tycka.
