Chat GPT har exploderat fram och är här för att stanna. Inom högskolesektorn har en stor del av den efterföljande diskussionen lite panikartat kretsat kring studenters potentiella användning av AI-verktyget för fusk: att till exempel generera svar på inlämningsuppgifter som – enligt mycket av den forskning man hittills hunnit göra – faktiskt kan erhålla ganska höga betyg. Detta är ett problem som verkligen kräver att vi som lärare tänker noggrant kring de uppgifter vi ger våra studenter och hur vi kan säkerställa rättvisa och rättssäkra bedömningar.
Men Chat GPT är inte bara pest och pina, utan medför även möjligheter. Kruxet är att man måste greppa vad verktyget faktiskt kan göra och hur vi bör förhålla oss till det. Och det snabbt. Vi har ännu inte riktigt några ordentliga regler eller lagar för hur man får använda det, och tekniken vidareutvecklas konstant. Så i brist på formella förhållningspunkter, hur bör man tänka, och vilken konkret nytta kan vi dra av AI redan nu?
För oss som ska lära ut kunskap och fakta till våra studenter om hur världen faktiskt funkar är det viktigt att förstå att Chat GPT och liknande AI-verktyg byggts för att generera realistiskt språk, men inte för att begränsa denna generativa process till verkligheten. Det är därför Chat GPT har en tendens att konfabulera (”hallucinera”) fakta och referenser. Och därför är en grundprincip, för legitim användning av verktyget, att den som använder det både måste ha kompetensen att avgöra om dess genererade påståenden faktiskt stämmer eller inte, samt ta på sig fullt ansvar för sina genererade texter, inklusive eventuella felaktigheter, som om de vore ens egna.
”Chat GPT har en tendens att konfabulera (”hallucinera”) fakta och referenser.”
Denna grundprincip pekar mot etiskt försvarbara användningsområden. Och jag vet inte hur du känner, men jag uppskattar när jag kan lägga mer av mitt fokus på de delar som faktiskt bidrar till kvalitet i undervisningen. Det är lite som med miniräknare: i stället för att lägga kognitiva resurser på huvudräkning så kan jag hålla fokus på den större helheten. Likaså, när jag förbereder en ny kurs så kan jag nu använda Chat GPT för att till exempel generera relevanta kursmål till en kursplan, eller betygskriterier till specifika examinationsmoment, eller för den sakens skull en fullständig kursstruktur, med olika moment och examinationer och dylikt.
Vad gäller det sistnämnda så har jag själv ofta oerhört många idéer, men att få ihop en god kursstruktur utifrån dessa mer eller mindre fria associationer kan ta ganska mycket mental energi i anspråk. Min personliga lösning nu är att i stället vanka fram och tillbaka och prata fritt in i en diktafon-app i min smartphone, som automatiskt transkriberar allt jag säger. Den resulterande texten är knappt läsbar för en människa: den är osammanhängande, med konstiga pauser på oväntade ställen, många ”umm” och ”aah”, och ibland säger jag till och med emot mig själv (”nej, vänta, stryk den idén, gör så här i stället …”).
Men när jag klistrar in denna svamlande text i Chat GPT, med medföljande instruktioner om att använda den för att generera en kursstruktur av en viss längd på en viss nivå inom ett visst ämne, ta mig tusan om inte verktyget spottar ut ett ganska vettigt resultat! Inte perfekt – jag måste alltid fortfarande lägga min tid på att göra vissa justeringar utifrån min kompetens och erfarenhet (i enlighet med grundprincipen ovan) – men resultatet är tillräckligt robust för att jag alltså ska kunna fokusera mer på de viktiga kvalitetsfrågorna och mindre på trivialiteter.
Det är mycket med Chat GPT som vi ännu inte luskat ut, och det kommer ta ett bra tag innan vi nått någon egentlig konsensus för hur det bör användas. Men under tiden känns det bra för mig att veta att det finns vettiga tillämpningsområden som bidrar till att jag kan förbättra min pedagogik, genom att lägga mer av min begränsade tid på de delar som faktiskt spelar större roll. Och det är en rejäl vinst för både mig och mina studenter!
