Fem stora utmaningar. Det har Klara Bolander Laksov, professor i högskolepedagogik vid Stockholms universitet, och hennes medförfattare hittat i studien Granskning av pedagogisk skicklighet – utmaningar för sakkunniga, publicerad i nättidskriften Högre utbildning.
Och det som är utmaningar för de sakkunniga speglar så klart utmaningar för de forskare och lärare som söker de utlysta tjänsterna.
Första problemet handlar om bristande organisatorisk legitimitet. Lärosätena har olika syn på pedagogisk skicklighet, och otydliga eller inga kriterier för att bedöma det.
– Vid det lärosäte där man är disputerad eller kanske har vikarierat som lektor kan det vara vissa saker som lyfts fram, men när man söker en tjänst vid ett annat kan det vara andra saker som förväntas, säger Klara Bolander Laksov.
Klara Bolander Laksov
Professor i högskolepedagogik, Stockholms universitet
Den andra utmaningen rör reliabilitet. Det är svårt för sakkunniga att bedöma samstämmigheten mellan teori och praktik i en ansökan.
– Det låter ju bra att skriva att man tycker att det är viktigt att studenterna kan argumentera med hjälp av teori i en specifik kontext. Men om man bara ger studenterna teorierna och aldrig låter dem argumentera saknas samstämmighet mellan vad man tycker är viktigt och hur man faktiskt arbetar, säger Klara Bolander Laksov.
Det är därför viktigt för sökanden att visa inte bara att man har ett undervisningsideal, utan också hur man praktiserar det.
Det leder oss till den tredje utmaningen: validitet. Hur viktas kvantitet och kvalitet i ansökningsunderlaget?
Mallen i lärosätets ansökningssystem kan ge den sökande en indikation, men ofta går det att bifoga dokument också. Ska läraren bifoga en eller tio studentutvärderingar? Hur många exempel behövs?
– Det viktiga är i vilken mån man går på djupet i resonemanget om varför man har gjort en förändring på en kurs eller hur man hanterade en utmaning med studenter som inte deltar på seminarier.
De sista två utmaningarna som studien fann handlar om sakkunnigas svårighet att formulera ett utlåtande som både är kritiskt och konstruktivt och att känna att man har tillräckligt med kompetens som pedagogisk sakkunnig.
När lärosäten har olika syn och kriterier i jobbannonserna ofta är otydliga, hur ska sökanden bäst redovisa sin pedagogiska skicklighet?
– Det är verkligen svårt, därför behöver lärosäten se över sina instruktioner, både vad de efterfrågar, hur det kommer att bedömas och med vilken seriositet.
Blir det inte godtyckligt vad som bedöms och vilken kompetens den sakkunnige har?
– Jag tycker inte det blir godtyckligt så länge man tar bedömningen på allvar, men den görs väldigt olika. Juridiska fakulteten vid Stockholm universitet har alltid en pedagogisk sakkunnig som särskilt bedömer den pedagogiska skickligheten. Jag tycker det är ett rimligt tillvägagångssätt, men sedan finns andra lösningar.
I studien lyfte en av de sakkunniga fram förslaget att använda intervjuer med de sökande för att bättre kunna bedöma deras pedagogiska kompetens. I Norge görs det regelmässigt vid tillsättningar av lektorat, berättar Klara Bolander Laksov, men i Sverige varierar det.
– Utifrån min egen erfarenhet tycker jag att det är värdefullt att intervjua den sökande. En del är bättre på att utrycka sig i skrift, en del är bättre på att prata. Ju fler sätt vi har för att få syn på en människa desto helare bild får vi.
