Fackförbundet ST organiserar 9 111 anställda inom universitet- och högskolesektorn. En del av dem är forskande och undervisande personal.
Bland de 2 573 av dessa medlemmar som har svarat på en enkät om arbetsmiljö anger 13 procent att hot och våld förekommer på arbetsplatsen. De allra flesta uppger dock att de inte blivit utsatta personligen.
Otillräckligt stöd
Inom den grupp som har blivit utsatta för hot och våld, antingen från kollegor, chefer eller samhällsmedborgare, har man intervjuat 85 personer. Av dessa anger 63 procent att de inte fick tillräckligt stöd från arbetsgivaren efteråt.
Bland personalen vid övriga myndigheter sammantaget var motsvarande andel 31 procent.
Hot och våld har uppmärksammats under en längre tid på flera andra myndigheter än vad som är fallet inom högskolesektorn, menar Martina Saar, utredare på Fackförbundet ST. Det kan vara en orsak till att statsanställda generellt upplever stödet från arbetsgivarna som bättre och att de har mer vana att hantera hot och våld, än vad anställda inom akademin gör.
– Man har inte en lika stor vana inom universitet och högskola kring att hantera hot och våld, säger hon.
Vill se gemensamt system
Fackförbundet ST efterlyser, enligt Martina Saar, ett myndighetsgemensamt system för att rapportera incidenter av hot och våld. Det skulle både synliggöra dessa och kunna användas för att ta reda på vilken typ av hot respektive våld som anställda inom staten får ta emot.
– Nästa steg är att man verkligen har riktlinjer för hur man kan förebygga hot och våld, och för hur man hanterar det i efterhand, säger hon.
I juli presenterade SULF, Nationella sekretariatet för genusforskning och Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, en enkätundersökning kring hot och trakasserier som gjorts bland medlemmar i SULF. Den visar att fyra av tio universitetslärare och forskare har tagit emot hot eller utsatts för trakasserier.
En tredjedel av de forskare, doktorander och universitetslärare som svarade på undersökningen anger att de inte vet vart de ska vända sig om de blir utsatta för hot eller trakasserier.
– Det finns brister i det förebyggande arbetet. En stor majoritet av de som svarade på vår undersökning säger att de inte vet om det finns någon handlingsplan, säger Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF.
Brister i arbetsmiljöarbetet
Resultatet från ST:s undersökning tyder på att det systematiska arbetsmiljöarbetet på lärosätena brister, anser Karin Åmossa.
Inom akademin finns dessutom ett särskilt behov av att rikta information kring arbetsmiljölagstiftning och den svenska modellen mot den grupp anställda som kommer utomlands ifrån, påpekar hon.
– Vi ser att det finns ett behov av att få ut den här sortens information gentemot arbetstagare som inte kan svenska eller det svenska systemet.
Vad kan arbetsgivarna bli bättre på när det gäller stöd efter incidenter av hot och våld?
– Det enkla svaret är att de ska följa arbetsmiljölagen. De ska ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete, göra riskanalyser och ha rutiner för stöd till utsatta, säger Karin Åmossa.
I övrigt anger 34 procent av de 2 573 akademianställda som svarat på ST:s arbetsmiljöundersökning att de har förväntningar på sig att jobba när de är sjuka.
Kan inte koppla av
Nästan var femte högskoleanställd i ST:s enkätstudie, 19 procent, anger att de inte har kunnat koppla bort jobbet på grund av oro eller ångest under det senaste året.
Av dessa anger 46 procent att orsaken till oro och ångest är att de har för mycket att göra på jobbet.
– Det är för höga siffror, säger Karin Åmossa.
Av SULF:s tidigare undersökningar framgår att universitetslärare har jobbat en betydande del övertid under pandemin. Även om det var nödvändigt är problemet att man inte har fått ersättning för det, menar hon.
– Det har gått ut över hälsan men också över forskningstiden, då det är ganska vanligt att våra medlemmar får ta av sin forsknings- eller kompetensutvecklingstid för att hinna med undervisningen.
Undermålig psykosocial arbetsmiljö
I ST:s undersökning anger 20 procent av de svarande att den psykosociala arbetsmiljön är undermålig. Som största skäl till det uppger 39 procent ett för högt arbetstempo eller en för stor mängd arbetsuppgifter.
– I förlängningen, när man börjar lägga ihop sådana här siffror för att se hur det står till i vår sektor, kan man bli väldigt orolig för att folk ska lämna den av fel anledningar. Det går också ut över kvaliteten i undervisning och forskning, säger Karin Åmossa.
Fackförbundet ST:s utredare Martina Saar pekar på att fler inom högskolesektorn, jämfört med inom staten generellt, upplever att man måste vara tillgänglig efter arbetstid.
– Sammantaget visar de bitarna att man är stressad, har mycket att göra och känner att man inte kan vara sjuk.
Vad ska arbetsgivarna göra åt det, tycker du?
– Ta till sig siffrorna och ta dem på allvar. Att inkludera alla i arbetsmiljöarbete oavsett vilken anställningsform eller arbetsuppgifter hen har, och även om man är dedikerad till sin forskning måste man få tid till återhämtning, säger Martina Saar.
