Sedan 1 mars i år ingår Anders Hamsten i rektor Erik Renströms stab vid Lunds universitet, som ”senior rådgivare” och i en ”särskild funktion”. Det tillsammans med två av Lunds universitets tidigare rektorer, Göran Bexell, rektor 2003-2009 och Torbjörn von Schantz rektor 2015 – 2020.
Även Hamsten har ett förflutet som rektor, vid Karolinska institutet från 2013 till 2016 då han valde att avgå. Detta med hänvisning till det han själv (på DN Debatt) beskrev som sin ”totala omdömeslöshet” i Macchiarini-affären.
Det obefintliga omdömet handlade om att Hamsten länge vägrade inse det uppenbara, att Paolo Macchiarini inte bara var en storhetsvansinnig fuskare utan också ägnade sig åt de livshotande operationer som gör att han nu står inför rätta.
Denna omdömeslöshet innebar vidare att visselblåsare som slog larm om kirurgens framfart ignorerades och straffades, att Hamsten offentligt ”frikände” Macchiarini från allvarliga anklagelser samt avvisade den oberoende utredaren Bengt Gerdins utredning.
Efter sin helomvändning och avgång placerades Anders Hamsten på regeringskansliet, i det som gemenligen kallas elefantkyrkogården, för avgångna myndighetschefer.
Det innebär att åta sig sådant som regeringen finner lämpligt, och Anders Hamsten kom först till utbildningsdepartementet där han bland annat skulle vara behjälplig rådgivare i internationella frågor, relaterade till utbildningspolitik.
Därefter flyttades han till näringsdepartementet, där han kände minister Mikael Damberg sedan tidigare. De hade exempelvis gjort gemensamma resor till Hongkong för att titta till KI:s nya filial, Ming Wai Lau Centre, ett annat resultat av Anders Hamstens storslagna ambitioner.
På Dambergs näringsdepartement blev Hamsten snabbt så hemtam att han fick vara kvar när Ibrahim Baylan tog över som minister. När han hade avverkat sin tid som före detta myndighetschef på elefantkyrkogården ansågs han till och med så oumbärlig att han anställdes som sakkunnig. Det innebar bland annat att agera ESS-lobbyist samt ”stimulera en bred svensk användning” av både ESS och Max IV.
Vidare formulerade Hamsten och Baylan ett uppdrag till Vinnova, om att ”utveckla en nationell teknikparksfunktion med ansvar för att samordna utvecklingen av innovationsmiljön och mötesplatsen vid Europan Spallation Source, ESS och Max IV i området Science Village”.
Vid det här laget hade Anders Hamsten alltså grundlagt en ny politiknära karriär och därmed rört sig ganska långt från sitt eget område, kardiovaskulära sjukdomar, till de stora forskningsanläggningarna på Lundaslätten.
Den omvittnat sympatiske Hamsten har nog inte haft några problem att sälja in sig som fixare, dörröppnare och uttolkare av Regeringskansliets agenda.
För vilken rektor drömmer inte om att bättre förstå sig på det politiska spelet? Anders Hamsten är därför en perfekt rekrytering, särskilt för den rektor som tycker att det, mentalt, är långt till Stockholm och det som benämns maktens korridorer.
För Anders Hamstens del innebär det att han har landat ännu ett hyfsat snofsigt uppdrag i skärningspunkten mellan politik och akademi, när han nu fungerar som ”rådgivare och stöd till universitetsledningen gällande forskningsinfrastruktur” och ”samverkan i frågor relaterat till regeringen och berörda departement”.
Men arrangemanget väcker givetvis frågor.
En av frågorna är varför inte de interna krafterna och kompetensen anses räcka till när det gäller sakkunskap, vid Lunds universitet finns den vad det verkar väl bemannade sektionen ”Forskning, samverkan och innovationer”, som Hamsten för övrigt ska samverka med.
En annan och central frågeställning är om ett universitet verkligen ska hålla sig med lobbyister som har till uppdrag att öppna dörrar och personligen agera smörjmedel till den politiska nivån.
Det heter ju att politiker ska hålla armslängds avstånd till lärosäten, men i den akademiska frihetens namn borde väl också det omvända gälla. Och då kanske det inte är optimalt att lärosätesledningar hyr in externa lobbyister för att underlätta närkontakt med regering och departement.
”Till sist är det oundvikligt att ställa frågan om hur lämplig rådgivare den är som för bara några år sedan agerade totalt omdömeslöst i Sveriges största forskningsskandal.”
Till sist är det oundvikligt att ställa frågan om hur lämplig rådgivare den är som för bara några år sedan agerade totalt omdömeslöst i Sveriges största forskningsskandal och som, vilket är mindre uppmärksammat, har dealat med korrupta pengar i Hongkong.
Vi får anta att universitetsledningen i Lund noga har beaktat den aspekten.
