Fortfarande strömmar krisrapporterna om coronas verkningar in från många länder. Stängda campus och bristande möjligheter till distansstudier har gjort att många studenter har fått svårt att genomföra sina studier.
Inside Higher Education skriver att experter befarar att covid-19-katastrofen skadat Indiens högre utbildning ”bortom reparation”. Bakgrunden är att många universitet i delstater drabbats hårt av Indiens senaste katastrofala covid-19-våg. De rapporterar så många dödsfall bland lärare och annan personal, att man har svårt att se hur universitetens undervisning kan återgå till det normala.
Också Indiens grannländer drabbas hårt av den nya coronavågen. Studenter i länder som Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka och Afghanistan fruktar nu att de står inför en ny period av stängningar av campus utan bättre möjligheter till onlineutbildning än vid förra nedstängningen.
Men trots den senaste katastrofala covid-vågen i Asien är det studenter och lärare i länder söder om Sahara som drabbats hårdast.
Roberta Malee Bassett, global chef för högre utbildning vid Världsbanken, sätter i en artikel i University World News in de nuvarande akuta problemen i ett sammanhang. Hon pekar på de generella globala utmaningar högre utbildning står inför. Om vi lyfter blicken från pandemin ser vi att vi befinner oss i en mycket kraftig global expansion av högre utbildning.
Förra året deltog ungefär 222 miljoner människor i eftergymnasial utbildning runt om i världen. Det är mer än en fördubbling av de 100 miljoner som gick på en högre utbildning år 2000. Och år 2030 beräknas antalet vara 377 miljoner studenter.
Den främsta drivkraften till expansionen är allt större ungdomskullar och att allt fler unga går igenom skolan och vill fortsätta med högre studier. Men befolkningstillväxten sker ju inte i Sverige och jämförbara länder utan framför allt i länder söder om Sahara.
Nästan tre fjärdedelar av den förväntade globala befolkningstillväxten i åldrarna 18 till 23 år, från 2015 till 2035, sker i tio länder: Angola, Demokratiska republiken Kongo, Egypten, Etiopien, Kenya, Niger, Nigeria, Pakistan, Uganda och Tanzania. Det är uppenbart att det finns ett tydligt samband mellan de här siffrorna och strömmen av unga migranter över Medelhavet.
Många experter på högre utbildning har närt förhoppningen att en efterlängtad och nödvändig expansion av högre utbildning i fattiga länder skulle kunna ske med hjälp av digital fjärrundervisning.
Men en sak har pandemin visat: Att en kraftig expansion av högre utbildning i fattiga länder skulle kunna ske med it-driven distansundervisning är en fåfäng förhoppning, åtminstone under överskådlig tid.
I stället har covid-19 fått den globala digitala klyftan att framträda i relief. Association of African Universities har uppgett att bland de 700 universitet som är verksamma i Afrika söder om Sahara, var det väldigt få som var väl förberedda och tillräckligt utrustade för att kunna leverera sina program online.
Digital infrastruktur i Afrika söder om Sahara når till exempel bara cirka 34 procent av befolkningen, och i många länder på kontinenten är andelen mycket lägre. Och i vissa länder i regionen är strömförsörjningen notoriskt opålitlig.
Resultatet av pandemin i regionen blev alltså att stängda campus lämnade miljontals studenter utan möjlighet att fortsätta sina studier. Vad de studenterna behöver är en snabb återstart av campusutbildningen.
Resultatet av pandemin i regionen blev alltså att stängda campus lämnade miljontals studenter utan möjlighet att fortsätta sina studier. Vad de studenterna behöver är en snabb återstart av campusutbildningen. Risken är annars uppenbar att många av dem inte kommer tillbaka i studier vilket inte bara är en personlig förlust utan i längre perspektiv medför ett tapp i kompetens för de utsatta länderna.
Dessutom, med tanke på att så mycket av tillväxt av världens unga befolkning sker i länder i Afrika söder om Sahara, framstår det som allt viktigare att utveckla möjligheter till högre studier i de länderna.
Utmaningarna är förvisso många. Nya stora ungdomsgrupper måste rekryteras och beredas plats på högre utbildning för att förbättra ländernas möjligheter till tillväxt, arbetstillfällen och välstånd. Här kan vi säga att begreppen breddad rekrytering och breddat deltagande behöver lyftas till en ny nivå.
En förhoppning är att tusentals unga afrikaner får alternativ till att riskera livet i en gummibåt på Medelhavet och en tillvaro som en fattig papperslös migrantarbetare. Man kan hoppas att allt fler av dem i stället får möjlighet att satsa sin dådkraft, ihärdighet och mod på att studera för en bättre framtid för sig själva och sitt land.
Att göra detta möjligt är en gigantisk utmaning för länder i regionen. Men det kommer också att kräva massivt internationellt bistånd.
Det är dags för Sverige att öka biståndet till högre utbildning söder om Sahara!
Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se
