1974 sökte Biologiska institutionen vid Stockholms universitet en vikarierande studievägledare. Birgitta Åkerman, som nyss hade tagit examen i biologi och varit studentrepresentant i fakultetsnämnden, blev tillfrågad och fick tjänsten som senare blev en tillsvidareanställning.
Att hon 45 år senare fortfarande jobbar kvar tackar hon främst studenterna för.
– Det viktigaste är att se människor växa. En del studenter har jag träffat redan på gymnasiet och sedan under fem års tid på universitetet. Många fortsätter med forskarutbildning och blir sedan lärare och forskare. Närmare hälften av professorerna på de biologiska institutionerna vid Stockholms universitet är mina före detta studenter, säger hon.
I september fick Birgitta Åkerman ta emot Stockholms universitets guldmedalj i åttonde storleken, för betydande insatser för universitetet. I motiveringen nämns bland annat hennes fackliga arbete i lärarförslagsnämnden.
– För att en arbetsplats ska fungera behövs en bra ledning men också en bra motvikt. Det är viktigt med dialog och att det finns nej-sägare som kan få arbetsgivaren att tänka ett varv till. Där spelar facket en roll.
Hon säger själv att hon medverkat till förbättringar på institutionen, inte minst gällande kontakter med arbetslivet och att få studenterna att känna en tydligare yrkesidentitet.
– I tio år drev jag frågan att införa praktik utanför universitetet. Det var starkt motstånd men i dag har nästan alla program infört det.
Medaljen ser hon som ett synligt bevis på uppskattning för sitt arbete.
– Medarbetare och ledning har lyssnat på mig i alla år och medaljen visar att vad de hört har varit positivt.
