Det var fullsatt och många besökare fick stå under seminariet ”Styrningen av forskning och högre utbildning – vad händer efter STRUT-utredningen?” som arrangerades av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, på måndagen i Almedalen.
Här samlades representanter för forskningsfinansiärer, näringsliv, lärosäten och politiken för att diskutera Styr- och resursutredningens slutbetänkande, Struten, som överlämnades till regeringen i februari.
Martin Wikström, chef för forsknings- och utbildningspolitik på IVA, gav en kort sammanfattning av utredningen:
– Utredningen slår vakt om den akademiska friheten. Den slår också samman forskning och utbildning i högre utsträckning; man vill skapa en gemensam proposition för forskning och utbildning, basanslagen ska slås ihop och det framtida basanslaget ska med tiden bli större än de externa bidragen, sedan vill man också skapa fyraåriga överenskommelser mellan huvudmannen och individuella lärosäten, sade han.
Remisstiden gick ut för ungefär en vecka sedan, och reaktionerna har varit många och varierande. Utredningen har väckt en del frågor: Ger överenskommelserna lärosätena större strategisk frihet eller är de ett verktyg för mer detaljstyrning? Vad händer när basanslagen höjs på bekostnad av den externa forskningsfinansieringen? Ger det en möjlighet till bättre profilering av lärosätena eller kväser det den nyskapande forskningen? Och hur blir det om anslagen till forskning och utbildning slås ihop?
– Det finns många delar till som man är positiv till, och andra delar som man är kritisk till. IVA är någonstans mittemellan, forskningsfinansiärerna har varit relativt negativa och flera fackförbund har varit positiva, sade Martin Wikström.
Innovationsfrågorna saknas
I panelen deltog bland andra Eva Schelin, vd för KK-stiftelsen. Hon var positiv till att Struten tar upp vikten av samproduktion, men menar samtidigt att det kunde ha lyfts fram starkare. Samproduktion, när ett lärosäte forskar tillsammans med det omgivande samhället, gör att forskningen kommer till nytta direkt och lärosäten får in mycket av kunskapen och behoven som finns därute.
– Det finns inte någon tydlighet i incitamenten för hur samproduktionen ska vara, vi tycker att man skulle vara skarpare där, sade Eva Schelin.
Hon, liksom många andra paneldeltagare, tyckte att det var olyckligt att innovationsfrågorna inte fanns med i Struten utan föreslogs bli föremål för en egen utredning. Det tyckte även Ann Fust, rådsdirektör för Vetenskapsrådet. Hon var också kritisk till att öka basanslagen på bekostnad av de externa medlen, och menade att det kan påverka forskarnas och Sveriges konkurrenskraft.
– Utredningen föreslår att man ska ta bort en stor del av det som vi som forskningsfinansiärer står för. Att inte mätas i konkurrens menar vi är ett bekymmer, att inte ha medel att ge de forskare som har bra idéer. De medlen ska i stället bli basanslag, sade Ann Fust.
Besvikelse och skepsis
Anna Sandström, Science Policy and Relations Director Europe på Astra Zeneca, är besviken på utredningen. Hon menade att översynen behövdes och att det här var ett utmärkt tillfälle att ta ett helhetsgrepp, men att utredarna i stället valde att tag i de frågor som de själva brann för och lyfte fram exempel och analyser som underströk saker som de redan hade bestämt sig för.
– Man struntade i alldeles för hög utsträckning i att göra en konsekvensanalys av hur de här förslagen sammantaget påverkar systemet. När man då valde bort allt som hade med samverkan, nyttiggörande, innovation och internationalisering att göra blev det också svårt för oss att veta hur vi skulle svara på utredningen, sade hon.
Astra Zeneca, fortsatte Anna Sandström, menar att Vetenskapsrådet och de andra forskningsfinansiärerna har varit kvalitetsdrivande och förnyande, deras omfattning bör inte begränsas.
Med i panelen fanns också Uppsala universitets prorektor, Anders Malmberg. Han tycker som många andra att utredningens anslag är bra, men att det är tveksamt om förslagen leder dit. Han höll med Anna Sandström om att det saknas en konsekvensanalys av radikala förslag, som inte alltid är fullt utredda. De öppnar för mer politisk detaljstyrning, förklarade han, vilket bekymrar Uppsala universitet.
– Vi är otroligt skeptiska till den föreslagna modellen för att finansiera och dimensionera utbildningen, vi förstår inte ens riktigt hur det är tänkt att gå till, sade Anders Malmberg.
Många frågor, få svar
Seminariet avslutades med en politikerpanel. Kristina Axén Olin, utbildningspolitisk talesperson för Moderaterna, menade att det system som Struten föreslår inte ger några incitament till varför ett lärosäte ska anpassa antalet platser till arbetsmarknaden eller utbildningens kvalitet.
– Det fortsätter att gynna att du har flera hundra platser på något som kanske inte ens leder till ett arbete eller som Sverige inte behöver. Vi måste hitta en finansiering som både gynnar det arbetsmarknaden och samhället behöver, men där vi också har kvalitet och gynnar lärosäten som har bra resultat och genomströmning, säger Kristina Axén Olin.
Gunilla Svantorp, ordförande i utbildningsutskottet för Socialdemokraterna, menade att det gav en bra bakgrundsbild att läsa Struten. Den innehåller viktiga frågeställningar, men för få svar, tyckte hon.
– Den får mig att fundera mycket på vilket håll vi ska gå åt, men den skapar fler frågor än svar. Jag saknar också samverkan- och samproduktionsbiten, som vi efterfrågade när vi tillsatte Struten, säger hon.
Martin Wikström, chef för forsknings- och utbildningspolitik på IVA, avslutade seminariet:
– Nu är det viktigt att inte hamna i något slags kollektiv post-strut-baksmälla och paralys, utan komma vidare i de här diskussionerna. Vi ses under hösten när vi jobbar med och diskuterar forskningsproppsinspel och allihop ger regeringen många goda råd, sade han.