Som framgår av titeln har författarna Kerstin Norén, professor emerita i svenska språket, och Margareta Wallin, professor emerita i zoofysiologi, fokus på cheferna inom akademin men de tror att även andra, som studenter och lärare kan ha nytta av mer kunskap om styrningens strukturer.
– Det är inte alls säkert att till exempel professorer vet hur institutionen och systemet fungerar, vår tanke är att alla blir bättre på att navigera om man förstår helheten, säger Margareta Wallin.
Den tanken gäller också styrelseledamöter, samverkanspartner och givetvis den politiska sfären, riksdag och regering, som fattar beslut om de styrande systemen. Och om valresultatet resulterar i en ny högskoleminister har vederbörande alldeles säkert behov av en guidebok i den svåröverblickbara högskolevärlden.
Erfarenhet från flera chefsnivåer
Men främst är det alltså en bok som handlar om att vara chef eller ingå i ledningsgrupper, på olika nivåer.
– Idén till en bok kom under en period när vi jobbade tillsammans på ledningsnivå och diskuterade att man bara ser delar av verksamheten, medan det är först efterhand som man får grepp om helheten, säger Margareta Wallin.
För drygt ett år sedan inleddes arbetet, det blev både möjligt och lämpligt när bägge hade lämnat sina chefsposter samtidigt som de fortfarande är aktiva och nära sektorn.
Bakom sig har de många års erfarenhet av de flesta chefsnivåer, Kerstin Norén har bland annat varit prorektor vid Göteborgs universitet, rektor vid Karlstads universitet samt vid Högskolan Väst och Margareta Wallin prodekan och prorektor vid Göteborgs universitet.
– Vi hade våra egna erfarenheter som utgångspunkt, det vi skrivit är ingen vetenskaplig produkt, utan bygger på empiri.
Faktaspäckad och pedagogisk
Boken är faktaspäckad och pedagogisk kring det myller av avtal, lagar, förordningar och regleringar som styr och berör universitet och högskolor och som chefer inom akademin måste känna till eller åtminstone veta hur man skaffar sig den kännedomen.
I kapitlet ”Vad innebär samverkansuppdraget” ges rådet att nogsamt läsa regeringars propositioner för att försöka vara proaktiv inför det omgivande samhällets förväntningar. Turerna kring samverkansuppdraget blir ett exempel på att den akademiska chefen måste förhålla sig också till det som är dåligt reglerat och som därmed gör lärosätets uppdrag oklart, vilket är mer problematiskt än att skaffa sig kunskap om detaljerade regleringar.
Ett kapitel har rubriken ”Ensam är inte stark” och framhåller vikten av att chefer har stöd i ledningsgrupper och omger sig med kritiker som är vänligt sinnade och som framför allt vill organisationen väl.
– Och med den här boken vill vi sektorn väl, vi tycker det är en förmån att jobba i universitetsvärlden och givande att vara chef, säger Margareta Wallin.
Positiv inte lika med nöjd
Men positiva erfarenheter av att vara akademisk chef är inte samma sak som att vara nöjd med de befintliga systemen. Sista kapitlet efterlyser förändring: ”ett genomgripande perspektivskifte” för att chefer (och andra) ska kunna utveckla svenska lärosäten i enlighet med de högt ställda målen: ”Kanske närmar sig högskolesektorn slutet på en alltför extrem mål- och resultatstyrning, där allt ska mätas och vägas i resultatenheter som ska vara i balans”.
Författarna vill se ett styrsystem som är mer samlat och begripligt och som ger förutsättningar för ett professionellt chefskap och en realistisk styrning som ger framtidstro.
I det efterlysta perspektivskiftet och förändringsarbetet menar Kerstin Norén och Margareta Wallin att universitet och högskolor bör ha en framträdande roll: ”Högskolesektorn, om någon, borde vara väl rustad för att vara ledande i hanteringen av styrningen i offentlig sektor på ett sätt som både är vetenskapligt grundat och bygger på beprövad erfarenhet och kritiskt tänkande.”
