Ja: Frank Johansson, professor
på Institutionen för ekologi
och genetik, Uppsala universitet.
Nej: Joakim Amorim, programchef
på Stiftelsen för strategisk
forskning, SSF.
1. Varför/varför inte?
Frank Johansson:
– För det första stimulerar återkoppling kritiskt tänkande och i vissa fall även nytänkande hos de sökande. För det andra är det rimligt att de som fått avslag får reda på vilka brister ansökan hade. Ska jag finslipa idén till nästa omgång eller ska jag tänka helt nytt? Utan feedback får de sökande ingen vägledning kring hur de ska gå vidare. Jag tycker också att det är viktigt att utvärderarnas kunskap och arbetsinsats synlig- och nyttiggörs i utvärderingsprocessen. Det är respektlöst mot sökanden och slöseri med sakkunskap att inte rapportera den utvärdering som faktiskt finns.
Joakim Amorim:
– Forskningsfinansierande organisationer (FFO) sitter inte inne med allsmäktig kunskap, och ska därför inte ge feedback om vad sökande forskare/lärosäten behöver göra för att lyckas bättre. FFO är organiserade utifrån att med hög integritet, rättssäkerhet och objektivitet kunna bedöma inskickade ansökningar utifrån FFO:s syfte. Det är inte FFO:s uppgift att ha synpunkter på vilken strategisk inriktning enskilda lärosäten bör ha. Det vore förmätet och går heller inte att avgöra utifrån innehållet i en enskild bidragsansökan. Likaledes kan FFO inte avgöra vilken inriktning någon enskild forskare bör ha utifrån uppgifterna i en ansökan. FFO kan bara ta ställning till ansökans förtjänster och brister.
2. Vad är syftet med den feedback som finns eller bör finnas från forskningsfinansiärer?
Frank Johansson:
– På sikt bör återkoppling leda till bättre ansökningar vilket resulterar i bättre forskning. Att, som vissa i debatten om feedback från forskningsråden, hävda att ”Vetenskapsrådets roll inte är att vägleda till bättre ansökningar” rimmar illa med dess bredare uppdrag. I Svensk författningssamling 2009:975 står det till exempel att Vetenskapsrådet ska ”främja den svenska grundforskningens kvalitet och förnyelse”. Återkoppling är ett sätt att uppfylla detta uppdrag. Jag är övertygad om att svenska forskare gärna skulle se att återkoppling blev norm, vilket är fallet vid många andra utländska forskningsråd.
Joakim Amorim:
– Att ge återkoppling på exakt det material som skickats in, inte att bedöma sådant som inte står i ansökan. Syftet med externa FFO är 1) att uppnå oberoende och rättssäkerhet i granskningen (kollegialitet och annat vid lärosätena gjorde det svårt att upprätthålla oberoendet) och 2) att styra skattemedel av strategiska och/eller politiska skäl, till exempel för att lösa miljöproblem eller andra samhällsutmaningar. FFO granskar ansökningar och bedömer strategiskt vad som var bra respektive dåligt med hänvisning till specifik utlysning och FFO:s uppdrag. Detaljerad feedback är ett mycket grannlaga arbete som tar stora resurser i anspråk (oftast av forskarkollegiets egen tid). Feedback bör vara kort och koncis, av typen: ”för lite förnyelse”, ”låg möjlighet till stärkt konkurrenskraft i Sverige”, ”låg miljörelevans” etcetera.
3. Hur kan granskningsprocessen generellt bli bättre?
Frank Johansson:
– Granskningsprocessen är bra hos många forskningsråd, men kan bli bättre. Här finns några bra internationella utvärderingsmallar som man kan använda. Men granskningen kräver tid och kan kanske förbättras om rimlig ekonomisk ersättning utgår. Jag vet att alla ansökningar från många finansiärer utvärderas skriftligt i olika utvärderingsgrupper. Tidsinsatsen för att sammanställa dessa utvärderingar i skrift borde på det hela taget vara högst försvarbar. Ett system där man ger extra ersättning för den tid det tar att sammanställa detta kanske behövs. En sådan ersättningssumma skulle utgöra högst någon promille av de medel som många anslagsgivare delar ut.
Joakim Amorim:
– Min bedömning är att granskningen generellt sett är bra, allting kan dock bli bättre. Tillsättningsprocedurer för granskningskommittéer är viktiga. Oberoende externa, ofta internationella, expertutlåtanden höjer kvaliteten på bedömningen. Jag tror att pluralismen i systemet är viktig. Bara för att en ansökan inte beviljades på SSF behöver det inte betyda att den var undermålig eller att projektförslaget är mindre angeläget. Om ansökan är mer åt det grundvetenskapliga hållet skulle den kanske beviljas av VR, om den är innovationsinriktad, av Vinnova. Det finns en talrikhet av nivåer i forsknings- och innovationssystemet – alla spelar en roll för Sveriges framtid.
