Förslagen presenterades nyligen av utredaren Margaretha Fahlgren i Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskningen (SOU 2017:10).
Oredlighetsnämnden ska bestå av en ordförande, som är eller har varit domare, samt tio ledamöter med ”vetenskaplig kompetens” inom olika områden. Ledamöterna ska också ha besitta erfarenhet av att arbeta med frågor om ”god forskningssed”. Vad som enligt utredningen ska anmälas och utredas är allvarliga avvikelser i form av fabricering, förfalskning eller plagiering, oavsett när i forskningsprocessen sådant sker och oavsett om det är uppsåtligt eller orsakats av grov oaktsamhet. ”Mindre avvikelser” ska också i fortsättningen hanteras av lärosätena.
Vidare ska universitet och högskolor underlätta för medarbetare som behöver råd i fråga om god forskningssed och stöd för att våga anmäla. Det ska inte heller finnas hinder för anonyma anmälningar. Oredlighetsnämndens beslut ska också kunna överklagas i allmän förvaltningsdomstol.
Nationell uppförandekod
Utredningen pekar på behovet av att skapa en samsyn kring vad som är god forskningssed och föreslår att Vetenskapsrådet och Oredlighetsnämnden i samverkan med forskarsamhället utarbetar en nationell ”uppförandekod”. Både offentliga och privata utförare kan delta i arbetet och ansluta sig till koden.
Om det blir som utredaren vill får Sverige framöver för första gången en fristående instans för hantering av forskningsfusk. Att sådana redan finns i andra länder, som Danmark och Tyskland, brukar förklaras av att man där haft stora forskningsskandaler som pekat på det vanskliga i att låta lärosätena själva bära ansvaret.
I Sverige är det Macchiarini-affären som gjort oredlighetsdiskussionen högaktuell, dock tillsattes utredningen i oktober 2015, innan KI-skandalen nått ut till politiker och bred allmänhet vilket skedde först efter SVT:s dokumentär som sändes i januari 2016.
