Cecilia Parsberg ställer frågor kring vad som sker i interaktionen – vilka bilder spelas ut i detta drama på gatorna, i media och i det politiska livet?
Avhandlingen består av texter, bilder och filmer. En rad utställningar under avhandlingsarbetets gång – med de sex gestaltande verken och ett par publicerade texter – ingår också i analysen.
Gränsöverskridande kontakter
Parsberg kom fram till en arbetsmetodik när hon för 15 år sedan var gästprofessor i Sydafrika. Hon sammanförde då svarta konstnärer från kåkstäderna med vita konststudenter i en skapande verksamhet. Senare har hon bland annat jobbat med gränsöverskridande kontakter mellan palestinier och israeler i Palestina och Israel.
– Genom att doktorera kan jag berätta om och fördjupa mig i det som jag som konstnärlig praktiker hållit på med i många år. Jag kan också visa att det finns en konstnärlig metodik som kan bidra till bildning, och som kan vara en viktig del i forskning.
Skapade körverk med tiggare och givare
I avhandlingens avslutande gestaltning låter Cecilia Parsberg en grupp tiggare och en grupp givare samarbeta under ledning av två kördirigenter och dokumenterat av ett filmteam. Under tre dagar skapar de tillsammans ett dialogiskt körverk som ordlöst uttrycker det drama som pågår på gatan.
– Tiggaren är inte problemet. Det är förutsättningarna satta av det politiska systemet som behöver förändras. Om vi kan bryta de mönster vi ser på gatan genom att mötas under tre dagar, vad kan man då inte åstadkommas över tre månader, tre år eller 30 år?
Efter disputation går Cecilia Parsberg vidare.
– Jag har fått stöd av Konstnärsnämnden/Kulturbryggan för ett projekt om migration. Sedan söker jag postdoktjänster. Det har varit enormt intressant och givande att vara forskare och skulle gärna fortsätta inom akademin, säger hon.
