Så här vittnar en student om en lärares agerande vid Lunds universitet: ”Då kom XX upp till mig och tog tag om min skinka med sin hand och sa samtidigt ’Hej gubben, vi ses inte så ofta längre’.”
Nu driver Diskrimineringsombudsmannen, DO, det här fallet mot Lunds universitet, eller formellt mot staten.
– Av anmälan framgår att det här handlar om väldigt allvarliga sexuella trakasserier. Det är därför DO driver målet. Det är också ett bra mål för oss utifrån att vi vill skapa en rättspraxis, säger Anna Rosenmüller Nordlander, processförare på DO.
Undvek lärarens lektioner
Enligt Anna Rosenmüller Nordlander är det både de enskilda händelserna och den långa tid som historien har utspelat sig under som har betydelse för allvaret i trakasserierna.
– Det är hela förloppet i trakasserierna men också att det gick så långt att studenten undvek lektionerna med läraren. Det här visar samtidigt på den beroendeställning som finns mellan en student och dennes lärare och det särskilda ansvar som läraren därmed har, säger Anna Rosenmüller Nordlander.
Studenten skriver i sin anmälan från 2015 att läraren har utsatt honom för sexuella trakasserier bland annat genom att under enskilda möten prata om sex och yttra sig om studentens kropp. Enligt studenten ansåg läraren också det som viktigt att de båda är homosexuella.
”Han började prata om min sexualitet och försökte finna gemensamma nämnare i det att vi båda är homosexuella. Han frågade huruvida jag gillade äldre män”, står det i anmälan.
Komplimangerna från läraren till studenten flödade.
”Han inledde och avslutade alltid på samma sätt ’Det här är ju fel att säga av mig som lärare men du har väldigt snygga ben. Jag tänkte på det när du hade shorts, det borde du ha oftare. Men så får man ju inte säga som lärare för då blir det sexuella trakasserier’.”
Diskuterade sitt sexliv
Läraren ska även ha diskuterat sitt sexliv med studenten.
”Han berättade återkommande om hans sexliv med sin pojkvän. Han berättade om hur liten snopp hans pojkvän har … och att han därför får leta på annat håll om han blir sugen. Allt sagt med menande och flirtande blickar mot mig. Detta satte mig i så svåra och obehagliga situationer. Jag skulle velat skrika rakt ut.”
När studenten sedan klagade över trakasserierna anmälde läraren honom till rektor vid Lunds universitet för disciplinförseelse.
– DO anser att läraren i och med anmälan till disciplinnämnden utsatte studenten för repressalier, säger Anna Rosenmüller Nordlander.
I studentens anmälan till DO finns också upplevelser om läraren från ett tiotal klasskamrater: De berättar att läraren ofta har skämtat om sex och kommenterat studenternas utseende.
DO har efter anmälan och utredning beslutat att driva ärendet, och kräver diskrimineringsersättning till studenten på 100 000 kronor.
– Diskrimineringsersättningen ska ge upprättelse och fungera avskräckande, säger Anna Rosenmüller Nordlander.
Har lämnat sin anställning
Den utpekade läraren har lämnat sin anställning med en avgångsersättning på sammanlagt 27 månadslöner, eller totalt 1 125 000 kronor, plus sociala avgifter.
I fallet med studenten på fakulteten vid Lunds universitet har läraren i ett medarbetarsamtal medgivit vad som ”lades honom till last avseende den olämpliga jargongen både i undervisningen och vid andra tillfällen”, men sade sig vara ”helt överraskad av anklagelsen om sexuella trakasserier”.
Ofta står ord mot ord i fall som handlar om sexuella trakasserier. Men ibland stöder universitetens egen utredning en anmälares berättelse. Det gäller exempelvis ett fall från Linköpings universitet av sexuella trakasserier där en professor och handledare anmälts av tre studenter för sexuella trakasserier.
Ville diskutera detaljer
En kvinnlig student uppger att professorn bad att få diskutera detaljer i hennes forskning. Hon förvånades över att han ville att hon skulle sätta sig i hans bil, men hon följde ändå med.
”Vi kom till hans hus. Jag började känna mig obekväm och frågade ‘vad ska vi diskutera?’. Han tog tag i mina händer och tog mig till hans säng i sovrummet”, berättar kvinnan. Hon fortsätter: ”Jag blev väldigt rädd och sprang ut ur huset och sen ut på gatan.”
Trots sin rädsla stannade kvinnan kvar under hela kursen, som var sex månader lång, för att hon inte ville ”ruinera sin forskarkarriär”.
Vid nästa anmälda övergrepp sade professorn till en annan kvinnlig student att hon skulle följa med honom hem för att hämta böcker, för att ha till en extrauppgift eftersom hon hade missat ett labbtest.
I köket bjöd mannen på alkohol och kvinnan började då fatta misstankar.
”Plötsligt tog han tag i mig och kramade mig så hårt att jag knappt kunde andas. Han sa: ‘Nu är det dags för en kyss, efter allt jag har gjort för dig och din vän, du borde vara tacksam’.”
Kvinnan berättar att hon försökte komma loss, men att professorn var för stor och stark.
”Han lyfte upp mig och började ta mig mot sovrummet. Jag slingrade mig och försökte fly. Tack vare dörrposten, inre beslutsamhet och plötslig styrka lyckades jag springa ut ur det fördömda huset.”
Den tredje anmälan är från en kvinnlig student som skulle få respons på sin presentation. Professorn erbjöd då kvinnan att de kunde börja ses på kvällstid.
”Jag blev väldigt chockad av hans plötsliga förslag och frågade vad han menade. Han förklarade att vi kunde gå hem till honom på kvällen och ta några drinkar”, berättar kvinnan.
”Jag gick därifrån efter det och var i total chock”, fortsätter hon.
Särskilt ansvar som handledare
I universitetets utredning beskrivs den maktobalans som finns i relationen mellan en handledare och dennes studenter, och det särskilda ansvar som därmed åligger den överordnade.
Utredningen slår också fast att handlingarna sannolikt har gått till på det sätt som kvinnorna berättar.
”Sammantaget finner jag … att det finns tillräckliga skäl för att tillmäta samtliga anmälares berättelser en övervägande trovärdighet”, skriver Christina Helmér, chefsjurist vid Linköpings universitet.
Universitetet vände sig därför i slutet av 2015 till Statens ansvarsnämnd och menar att det finns lagliga skäl för uppsägning av professorn: ”Ingen arbetsgivare ska behöva acceptera det inträffade”, skriver man. Men innan Statens ansvarsnämnd fattar något beslut om avsked entledigas professorn, på egen begäran.
Vittnesmål om återkommande trakasserier
Vid Umeå universitet anklagades förra året en manlig forskare och chef för att under flera års tid ha sexuellt trakasserat kvinnliga kollegor.
Det är flera kvinnor som vittnat om att forskaren med olika former av sexuella trakasserier utövat makt mot dem.
Han har planerat möten utanför arbetstid för att tillsammans med kvinnliga kollegor, under intima former, planera verksamhet men också för att umgås.
”Ofta middagar med mycket alkohol”, berättar en kvinna.
Det har också handlat om närgångna incidenter som sexuella närmanden och rena kärleksförklaringar via mejl.
Forskaren och chefen förnekar sexuella trakasserier, och någon formell anmälan har inte lämnats in eftersom kvinnorna vill vara anonyma.
– De är rädda för att drabbas av repressalier, kanske i form av svårigheter i den framtida karriären, om de framträder öppet, säger Berit Bergström, Saco-S rådet vid Umeå universitet.
De fackliga organisationerna vid Umeå universitet har därför drivit frågan om sexuella trakasserier som en arbetsmiljöfråga tillsammans med andra problem på arbetsplatsen som har uppmärksammats i en arbetsmiljökartläggning.
– På så sätt har kvinnorna kunnat vara anonyma, och eftersom utredningen visat på grava arbetsmiljöproblem på grund av dåligt ledarskap så har chefen placerats på annat håll vid universitetet och vi har fått försäkringar från arbetsgivaren att han inte kommer tillbaka till arbetsplatsen, säger Berit Bergström.
Patrik Edgren på DO:
”Få vågar anmäla”
Ska något förändras när det gäller diskrimineringen på lärosätena krävs ökad styrning och utkrävande av ansvar från ledningens sida. Det säger Patrik Edgren, utredare hos Diskrimineringsombudsmannen, DO, med inriktning på högskolesektorn.
Det räcker inte med allmänna planer oavsett hur vackra ord de innehåller. Man måste också utvärdera och kartlägga den eventuella diskrimineringen, menar Patrik Edgren.
– Allt fler har blivit bra på att skriva planer, och ofta har man en central sådan, men för personalen kan det vara svårt att bryta ned den på institutionsnivå.
Patrik Edgren säger att uppgiften ofta delegeras. Och i bästa fall understöds arbetet på den enskilda institutionen genom utbildning. Sämre är man däremot på att ta reda på om arbetet haft avsedd effekt för enskilda medarbetare.
– En svårighet är att så få vågar anmäla det de upplever som orättvist och kränkande.
Inga exakta siffror
Det finns inga exakta siffror på hur vanligt det är med sexuella trakasserier inom akademin. Ett par undersökningar pekar på att problemet är relativt omfattande. I Doktorandspegeln från 2008 anger nio procent av de kvinnliga doktoranderna att de hade utsatts för sexuella trakasserier. Siffran för manliga doktorander var två procent. I en rapport från Högskoleverket år 2000 uppgav 15 procent av de studenter som svarade att de hade utsatts för sexuella trakasserier. Någon motsvarande undersökning beträffande lärargruppen finns inte.
– Man förlitar sig på att den som är utsatt anmäler. Många fall av trakasserier är dock svåra att bevisa, ord står mot ord. En hel del av kränkningar kommer inte heller till arbetsgivarens kännedom.
Kränkningar är ofta en del av en maktstruktur. Patrik Edgren pekar på att det därför ofta är svårt för den som utsätts att anmäla. Är det en lärare som utsätter en doktorand eller student så befinner sig ju den utsatte i en beroendesituation när det gäller betyg och framtida akademisk karriär. Samma beroende kan finnas inom kollegiet.
– Man kan oftast inte bara byta högskola. Det ämne som du har valt kanske bara finns på en viss högskola. Man drar sig för att anmäla, och dessutom anpassar man sig ofta till den struktur som är etablerad. Det är majoriteten som sätter kulturen och som minoritet kan den vara svår att förändra.
Högskolan mest granskad
Högskolan är den samhällssektor som har granskats mest av DO. Bakgrunden är bland annat att Sveriges förenade HBTQ-studenter redan 2011 pekade på problem i högskolornas arbete.
– Erfarenheterna från Delegationen för jämställdhet i högskolans arbete bidrog även till granskningen. Det kändes därför aktuellt att granska högskolornas likabehandlingsplaner, vilket vi gjorde 2010 och 2013.
Till DO:s förvåning fick man även året därpå i regeringsuppdrag att granska alla högskolor.
– Vi har i våra granskningar kommit fram till att lärosätena noggrant bör analysera hur rutiner, processer och arbetssätt kan utvecklas. Såväl analyser av den egna organisationen som förändringar i arbetssätt bör utgå från befintlig forskning och dokumenterad praktisk erfarenhet.
Kränkande och oönskat
Sexuella trakasserier är en av de likabehandlingsfrågor som DO:s arbete omfattar, och handlar om ett kränkande och oönskat uppträdande av sexuell natur. Några exempel är:
- tafsande eller annan ovälkommen beröring av sexuellt slag
- ovälkomna sexuella anspelningar eller kommentarer
- sexualiserad jargong eller ett sexualiserat språkbruk
- sexualiserade skämt
- ovälkomna förslag eller krav på sexuell samvaro
- pornografiska bilder
- blickar och gester
- ryktesspridning
– Kränkande sexuellt uppträdande kan alltså vara fysiskt, verbalt och icke verbalt. Ibland kan det vara diffust var gränsen går för vad som är en kränkning, men om den utsatte sagt ifrån en gång är det oacceptabelt om agerandet upprepar sig, säger Patrik Edgren.
”Cheferna måste markera”
DO arbetar på flera olika sätt mot kränkande särbehandling på högskolorna. Två gånger per år träffar man representanter för lärosätena och diskuterar den aktuella situationen. DO har också startat en särskild webbsida som stöd för högskornas arbete för lika rättigheter: e-utbildning.do.se/hogskolan/. Där finns en särskild ingång för lärare.
– Sedan gäller det naturligtvis att få med medarbetare på olika nivåer i det här arbetet. Cheferna måste sätta kulturen, markera mot kränkningar, ställa frågor och påpeka när de ser saker som fel. Som medarbetare ser man också mer än cheferna av vad som händer kollegor emellan, och då gäller som enskild att säga ifrån, så att de som utsätts slipper stå ensamma, säger Patrik Edgren.
Mats Ericson, SULF:
”Ställ krav på arbetsgivaren”
Facket ska vara på arbetsgivaren och ställa krav men ansvaret för att hantera sexuella trakasserier ligger på arbetsgivaren. Det poängterar Mats Ericson, ordförande för SULF.
Mats Ericson berättar att förbundet centralt inte har någon policy när det gäller hantering av sexuella trakasserier.
– Men varje arbetsgivare bör ha en policy som omfattar ”kränkande särbehandling” som också inbegriper sexuella trakasserier. Det är en arbetsgivarskyldighet att ta ansvar för förebyggande arbete samt göra en utredning i de fall misstanke finns eller skriva anmälan om kränkande särbehandling eller till exempel när sexuella trakasserier sker.
Vad kan facket göra?
– Ligga på att arbetsgivarna sköter det förebyggande arbetet och genomför utbildningar samt utreder och eventuellt beivrar trakasserier.
Som fackförbund kan man ju också hamna i en situation där man företräder medlemmar som har gjort sig skyldiga till sexuella trakasserier. Hur ser du på det?
– Facket bör enligt min mening alltid försöka företräda alla sina medlemmar, oavsett vad de är beskyllda för eller anses ha gjort, på samma sätt som vi också ska företräda medlemmar som eventuellt har blivit utsatta.
– Samma fackliga förtroendeman kan dock inte samtidigt företräda två eventuella motparter, utan det får man dela upp på fler personer lokalt, eller bland kansliets ombudsmän.
Vad gör ni mer långsiktigt fackligt för att motverka sexuella trakasserier?
– Vi jobbar med och uppmärksammar arbetsmiljöfrågorna generellt, centralt och lokalt. Ligger på arbetsgivarna att de ska ta sitt ansvar för förebyggande, utredning och eventuella påföljder om det blir aktuellt, säger Mats Ericson.
