Ekonomiutbildningen har byggts ut kraftigt och antalet examinerade har dubblerats under en tioårsperiod. Ekonomprogram ges nu på 26 lärosäten, höstterminen 2004 fanns det cirka 35 000 ekonomistudenter och ämnet är därmed det största vid svenska lärosäten.
Men söktrycket har minskat, från 2,5 förstahandssökande per antagen 1998 till 1,6 år 2005. Det totala antalet sökande har också gått ned. Nedgången är mycket ojämnt fördelad mellan olika lärosäten och vissa har fått svårt att fylla sina kurser.
Vid Luleå tekniska universitet vill arbetsgivaren säga upp 14 eller 15 personer nära anknutna till ekonomutbildningen.
– Det är helt enkelt en nedgång i studentillströmning, det har dippat rejält det senaste året men också minskat under flera år dessförinnan, säger Lars Lassi-nantti, lokal ordförande för SACO-S.
Många av dem som hotas av uppsägning har jobbat länge och är över 50.
– Nu kommer arbetsgivaren att undersöka möjligheterna att erbjuda avtalspensionering för dem som fyller 61. Jag skulle tippa att det dröjer till mitten av februari innan uppsägningarna kan gå ut.
Genom indelningen i turordningskretsar vill arbetsgivaren undanta dem som har en ledningsfunktion eller forskar till mer än 50 procent.
– Det är det traditionella arbetsgivarupplägget och det innebär att adjunkterna är mest utsatta. Man upplever att arbetsgivaren har en agenda på vilka de vill ha kvar. Och att de styr och ställer med turordningskretsarna efter eget gottfinnande. Det är där vi från fackligt håll måste se till att man inte fuskar bort LAS.
Lassinantti är kritisk till arbetsgivarens kunskaper i fackliga frågor generellt.
– Arbetsgivarens representanter har exempelvis i många fall bristfälliga kunskaper i hur fackliga förhandlingar går till. Det borde de få lära sig i chefsutbildningar. Känner de inte till tågordningen vid uppsägningar så fördröjer det hela processen med extra kostnader och onödigt personligt lidande som följd.
Hur är stämningen på institutionen?
– Många är väldigt nedstämda. Det tråkiga är att ledningen gör allt för att skära ned kostnader utan att tänka på konsekvenserna för kvaliteten på utbildningen, säger Lars Lassinantti.
Arbetstagarkonsult anlitad
Vid Mälardalens högskola planeras uppsägningar av 16 lärare vid institutionen Ekonomihögskolan. Arbetsgivaren anger vikande studentantal som orsak till övertaligheten. Men en externt genomförd revisionsrapport har pekat på dålig ekonomisk styrning.
För att få ett bättre underlag i förhandlingarna, bland annat med anledning av innehållet i revisionsrapporten, har facken vid Mälardalens högskola begärt och beviljats en arbetstagarkonsult.
– En av de uppgifter vi har som facklig organisation vid en uppsägningsförhandling är att säkerställa och vara garant gentemot våra medlemmar att det underlag som används i förhandlingen är så riktigt och rättvisande som man kan kräva. Hur vi fortsättningsvis kommer att agera i den här förhandlingen beror på vad arbetstagarkonsulten kommer fram till, säger Lennart Ytter, SULF:s ordförande vid högskolan.
Delvis fel kompetens
I revisionsrapporten står det att personalen delvis har fel kompetens. Hur påverkar det förhandlingen?
– För att svara på frågan så måste man först identifiera hur stor del av personalen som har fel kompetens och vari bristerna består. Troligen kan en hel del av bristerna justeras med hjälp av den avtalade tid vi har för kompetensutveckling. Med en bra strategi så finns det förutsättningar att utveckla lärarnas kunskaper till vad institutionen behöver.
Den stora frågan vid övertalighetsförhandlingar, där det också förekommer starka åsiktsskillnader, är indelningen av lärarna i turordningskretsar.
– Frågan är hur snävt man kan ”kretsa” en lärare som arbetar på till exempel grundutbildningens A-, B-, C- och D-nivå? Går det vid indelningen i turordningskretsar att dra en skiljelinje mellan de olika nivåerna A-B-C-D eller mellan A/B- och C/D-nivå utifrån var läraren det aktuella året haft sin huvudsakliga undervisning? Vad jag förstår har detta aldrig prövats i Arbetsdomstolen. Kanske är det dags att göra detta.
Lägga ned informatik
Det stora greppet för att lösa institutionens ekonomiska problem är att lägga ned hela avdelningen för informatik.
– I september 2006 gjorde institutionsledningen en prognos att det inte skulle komma några studenter till informatiken 2007 och att utbildningen därför skulle läggas ned, säger Péter Révay, professor i informatik.
Han anser att prognosen är dåligt underbyggd.
– Utbildningen inom data och speciellt informatik har minskat genom årens lopp men 2006 fyllde informatik sina platser vid Mälardalen. Informatik och data har haft sin nedgång och nu skriker arbetsmarknaden efter kompetent folk som inte kommer att finnas.
Antagningen till informatik stoppas från och med 2007. Ämnet kommer att avvecklas stegvis under tre år så de antagna studenterna kan examineras. På informatik är det tolv lärare som berörs, 13 inklusive professor Révay själv.
– Jag måste väl få gå i pension för att jag är så pass gammal. Det är väldigt trist. Det är halva livet som försvinner.
Han anser att det utbildningspolitiskt är ”fullständigt vansinne” att inte ha ett kraftfullt it-inslag i en modern ekonomutbildning.
– En fyra eller femårig utbildning inom ekonomi utan speciella it-inslag är en fullständig katastrof. Även om man inte har en komplett utbildning i informatik vid institutionen måste it vara ett stort inslag i all utbildning i ekonomi, säger Révay.
Facket har också begärt förhandling för brott mot medbestämmandelagen.
– Vi har påkallat förhandling för eventuellt brott mot MBL då vi anser att nedläggningen av informatik inte följt MBL, säger Lennart Ytter.
Institutionen går back
På Högskolan i Gävle beror de aviserade varslen inte i första hand på att antalet studenter går ned utan på att Institutionen för ekonomi sedan några år har haft ett underskott i resultaträkningen. Sammanlagt sex till sju personer kan beröras, varav fem till sex lärare.
– Minskningen i studenttillströmningen har planat ut men otvetydigt går institutionen kraftigt back och någonting måste göras. Det blir nödvändigt att fatta en del obehagliga beslut. En jobbig process för alla, det berör ju inte bara de som är i farozonen utan påverkar hela arbetsklimatet och stämningen på institutionen, säger Bengt-Åke Lindblom, ordförande för SACO-föreningen vid högskolan.
I skrivande stund förhandlar man om att fastställa turordningskretsar.
– Vi har olika uppfattning om hur dessa ska se ut.
Det är ett känsligt läge.
De förhandlingarna avgör vilka som kommer att varslas.
– Vi försöker rädda vad som räddas kan och det ligger i allas intresse att i möjligaste mån undvika uppsägningar. Redan nu kan dock sägas att två till tre personer beräknas kunna räddas kvar, bland annat genom förtida uttag av pension i några fall.
Bengt-Åke Lindblom anser att en positiv sak är att företagshälsan har varit inkopplad i ett tidigt stadium och kunnat erbjuda stödsamtal med personalen individuellt eller i grupp.
– Det är en smärtsam process för alla inblandade men samtidigt är det viktigt att den får ta sin tid och att man uttömmer alla möjligheter. För det ligger i båda parters intresse att uppsägningar är den absolut sista utvägen, säger Bengt-Åke Lindblom.
PER-OLOF ELIASSON
