Kommentar till debattartikel i Universitetsläraren av Björn Johnsson angående Eva Lundgren (se föregående artikel).
Björn Johnssons (BJ) artikel mynnar ut i att han begär att SULF:s etiska råd ska granska SULF:s agerande i ärendet. Vi antar att så kommer att ske och avstår därför att i denna kommentar närmare gå in på detaljerna i ärendet. Ett utlåtande från det etiska rådet lär väl komma att mer utförligt belysa ärendet och dess hantering. Vi vill dock för vår del redan nu ge några kommentarer till BJ:s artikel.
En av SULF:s viktigaste uppgifter enligt förbundsstadgan är att ta tillvara medlemmarnas intressen och företräda dem gentemot arbetsgivaren. Detta är förmodligen det viktigaste skälet för de flesta medlemmar att söka sig till SULF. De förutsätter att de genom sitt medlemskap inte ska behöva stå ensamma den gång det uppstår allvarliga problem inom ramen för anställningen.
I DETTA SPECIELLA FALL inleddes, efter en delvis mycket hätsk mediedebatt som rörde delar av professor Eva Lundgrens forskning, i juni 2005 en granskning av Eva Lundgrens forskning i enlighet med Uppsala universitets regler rörande förfarande vid anklagelse om vetenskaplig ohederlighet. Tvärtemot vad Björn Johnsson tycks vilja antyda friades, efter en ingående granskning av för uppgiften särskilt utsedda granskare, Eva Lundgren den 15 december 2005 från alla misstankar om vetenskaplig ohederlighet. Vad som inte nämns i BJ:s artikel är att Eva Lundgren utförligt har tillbakavisat flera av utredarnas påståenden och slutsatser som ogrundade. Det verkar inte som om BJ har tagit del av Eva Lundgrens argumentation, vilket gör att hans slutsatser blir väldigt ensidiga.
Vi antar att det Etiska rådet, vid den förmodade behandlingen av ärendet, kommer att ta del av hela underlaget.
Det var dekanus för samhällsvetenskapliga fakulteten som fattade det friande beslutet. Rektor har instämt i dekanus slutsats, vilket för övrigt kommit till uttryck i ett skriftligt uttalande från rektor den 30 juni 2006. Han konstaterade där bland annat att den omständigheten att det i samband med granskningen framfördes vissa synpunkter på kvaliteten i någon del av den granskade forskningen inte innebar att det varit fråga om någon vetenskaplig ohederlighet.
ENLIGT DET REGELVERK som gäller för Uppsala universitet ska vid ett friande omsorgsfulla åtgärder vidtas för att återupprätta den utpekades rykte. Vi var överens med universitetsledningen om att det var viktigt att få till stånd sådana åtgärder. Beslutet om att anklagelserna mot Eva Lundgren om ohederlighet var ogrundade kom alltså den 15 december 2005. I mars 2006 påkallade SULF en förhandling med universitetet eftersom åtgärderna för att återupprätta Eva Lundgren då ännu inte hade kommit igång, vilket naturligtvis var mycket påfrestande för henne.
Förhandlingarna drog av olika skäl ut på tiden, vilket ytterligare förvärrade situationen för Eva Lundgren. Det var ju mycket svårt för henne att bedriva en normal verksamhet så länge förutsättningarna var så oklara som de hade blivit genom den utdragna granskningen och tiden efter den. Till slut kunde vi dock nå en samsyn med universitetet om vilka förutsättningar som skulle gälla för att Eva Lundgren återigen skulle kunna verka fullt ut som akademisk lärare. En sådan förutsättning var att Eva Lundgren får två års tid för egen forskning utan skyldighet att bedriva undervisning eller forskning.
Efter det som hon varit utsatt för kan detta knappast betraktas som särskilt anmärkningsvärt. Det ska också påpekas att Uppsala universitet i förhandlingsprotokollet har förklarat att förtroendet för Eva Lundgren och hennes ställning som professor är orubbat, och att det är universitetets bestämda vilja att medverka till att reparera den skada som genom granskningsprocessen drabbat Eva Lundgren.
DET ÄR ALLTSÅ till denna uppgörelse som SULF genom oss har medverkat. Vi är glada för att vi på detta sätt kunnat företräda och hjälpa en medlem som befunnit sig i en mycket utsatt position. Att förbundet skulle avstå från att göra detta enbart av den anledningen att det i någon del framförts kritik mot innehållet eller kvaliteten i delar av den verksamhet som en medlem bedrivit, skulle ju vara helt orimligt. Det finns starka skäl att här citera en av granskarnas avslutande synpunkter i granskningsutlåtandet.
”Hur skall man se på att forskning blir utsatt för detta slags kvasijuridiska granskning? Min bestämda uppfattning är att detta är en synnerligen olycklig lösning. Att börja tala om ohederlighet och fusk, när man uppfattar vissa forskningsresultat som märkliga eller kontroversiella, riskerar att förstöra ett av det mest grundläggande både inom vetenskapen och i den offentliga debatten, nämligen att vi försöker bemöta och kritisera varandra i sak”.
THOMAS KIHLBERG,
förbundsjurist
GÖRAN BLOMQVIST
förbundsdirektör i SULF t o m 2006-12-31
SULF:s etiska råd kommer att diskutera frågan vid sitt möte 25 januari, efter denna tidnings pressläggning. Mer om detta i kommande nummer av Universitetsläraren.
