Men arbetsrätten var ingen självklarhet för en ung juridikstudent i Lund inte ens under åren runt 1968.
– För oss som tog examen i Lund 1970 var arbetsrätten nästan obefintlig, om den ens fanns som eget ämne. Man kunde läsa arbetsrätt som frivillig kurs, mest för att få ett intyg som kunde vara bra att visa upp för kommande arbetsgivare. Mer än så var det inte och då hade vi ändå Axel Adlercreutz, som professor, en av de stora inom svensk arbetsrätt.
Det var först senare under 1970-talet som de stora förändringarna blev verklighet med MBL, LAS, förtroendemannalagen … en utveckling självklart påverkad av tidens radikala strömningar.
– Absolut! Och en utveckling som skapade en hel yrkeskår av fackliga förtroendemän för att inte tala om oss arbetsrättsjurister. Det var en unik utbildningssatsning när framför allt MBL skulle läras ut till alla förtroendemän. Organisationerna och organisationsväsendet växte så det knakade.
Det var också i den vevan, Thomas Kihlberg kom till Saco, som då, 1979, sökte både ombudsmän och jurister. Verksamheten blomstrade inte minst för de fackliga centralorganisationerna, så även för Saco, som då fyllde hela sitt hus i Gamla stan med ett kansli dubbelt så stort som idag.
För honom innebar också jobbet på Saco debuten som renodlad arbetsrättsjurist. Vilket nästan gör karriären jämnårig med MBL, vars 30 årsjubileum han firade här om veckan på ett seminarium tillsammans med kollegorna i Arbetsrättsliga föreningen.
Då, för 30 år sedan, hamnade arbetsrätten i centrum av den fackliga verksamheten.
– Målen i Arbetsdomstolen hårdbevakades av media och själva skrev vi krönikor och frågespalter i de fackliga tidningarna.
Generationsskifte på gång
Sedan dess har det gått upp och ner med arbetsrättens dragningskraft. Och nu väntar ett gigantiskt generationsskifte. Det finns väldigt många 40-talister bland dagens arbetsrättsjurister. En hel del har redan slutat och ännu fler försvinner under de närmaste åren.
– Men jag har ändå en känsla av att nyrekryteringen är på väg upp igen, kanske inte s� mycket på den fackliga sidan. Däremot ser man idag att många advokatbyråer satsar på att bygga upp sin arbetsrättsliga kompetens.
Kanske ett tecken i tiden, för självklart påverkas även arbetsrätten av den individualiserings- och decentraliseringsvåg, som dragit fram över samhället och inte minst arbetsmarknaden.
– Idag tillåter vi mycket mer av individualiserade lösningar än tidigare. Avtalen kan vara sifferlösa och lönerna läggs ut lokalt. Det finns en diskussion kring detta och tongångarna är inte enbart positiva. Problemen hänger framför allt ihop med att vi många gånger har svaga lokala arbetsgivarparter. Och det i sin tur inverkar naturligtvis på hela anställningsförhållandet för våra medlemmar.
En annan faktor som påverkar arbetsrätten är naturligtvis internationaliseringen och EG-rättens framväxt. Kanske inte första hand på det statliga området men generellt betyder den mycket, menar Thomas Kihlberg.
– Man måste alltid ta hänsyn till EG-rätten, den går inte att undvika. Ta till exempel Laval-domen. Även om alla verkar överens om att den inte kommer att påverka den svenska modellen eller ha någon omedelbar betydelse för just våra medlemmar är det som händer ett tecken i tiden.
Nya former för samverkan
När MBL var ny dominerades diskussionen av procedurfrågor kring den kollektiva förhandlingsrätten.
– Idag har vi nästan inga mål i AD om tillämpningen av MBL:s förhandlingsregler. AD satte normen för hur parterna skulle förhandla och bete sig. De delarna har, precis som tanken var, tagits över av kollektivavtalen. Och trots arbetsgivarnas hårda kritik från början, tror jag att alla idag är överens om att man lever ganska bra med förhandlingsrättens nuvarande omfattning.
För AD innebär det att verksamheten alltmer upptas av frågor om den individuella arbetsrätten. Tvister kring LAS och det individuella anställningsskyddet har tagit över.
– För parterna handlar det idag mera om att hitta och utveckla nya former för samverkan än att förhandla om allt. Tyvärr har inte modellen med lokala samverkansavtal fått något större genomslag inom högskoleområdet. Det förtroende som behövs mellan parterna tycks inte finnas. Däremot ser det ut som samverkan fungerar hyggligt inom delar av den privata sektorn. Kanske förstår man där bättre vikten av att ha sina anställda med sig när verksamheterna förändras.
Intressanta mål i AD
Om man går till det mera jordnära, hur ser förbundsjuristens arbetsvardag ut? Vad har du gjort under de tretton åren på SULF?
– Det var då en fråga. Men som förbundsjurist är du ju i huvudsak rådgivare åt ombudsmän och förtroendemän, i någon mån även åt enskilda medlemmar. Att sitta med i utredningar och arbetsgrupper är också en viktig del av jobbet. Tvister och processer är numera inte så många, men vi har nyligen haft ett par intressanta mål i AD.
– Ett som jag är lite stolt över handlade om vikarieeländet och visstidsanställningar, en av de sorgligaste företeelserna inom högskolevärlden. För några år sedan kom regeringen med en regeländring i LAS som sa att den som vikarierat i mer än tre år skulle få fast anställning. Vi drev ett fall i Lund där arbetsgivaren hävdade att det inte gäller inom högskolan, där skulle högskoleförordningen ta över. Vi tog frågan till AD och hävdade att detta var en orimlig tolkning, och vi vann. Så nu gäller lagen även för universitetslärare om de uppfyller de behörighetskrav som ställs.
En annan fråga som nu ser ut att gå i lås tack vare SULF:s agerande handlar också om visstidsanställdas rättigheter.
– Det gäller arbetsgivarens skyldigheter när visstidsanställningen upphör. Den anställde ska bland annat underrättas en månad i förväg och ha rätt att besöka arbetsförmedlingen på betald arbetstid. Det måste gälla även för en högskoleanställd hävdade vi. Nej menade arbetsgivaren, högskoleförordningen tar över och AD gav arbetsgivaren rätt. Vi bestämde oss för att driva frågan den politiska vägen, med regering och departement, för att få en lagändring till stånd. Det har tagit flera år men nu finns vårt förslag med i befattningsutredningens betänkande, som skulle ge universitetslärare samma anställningsskydd som andra. Det skulle också innebära att vi i stort sett får samma möjligheter, som enligt LAS, att tvista om anställningsformen när vi anser att fel begåtts. Utredningens förslag är nu ute på remiss och jag hoppas och tror att det ska gå igenom. Det skulle jag ta som en personlig framgång i jobbet som förbundsjurist.
Arbetsrätten påverkas av EU
Hur ser du på framtiden, vilka faktorer blir viktigast för arbetsrättens utveckling?
– Generellt påverkas arbetsrätten kanske mest av det som händer inom EU. Men det är svårt att se någon entydig riktning. Man kan ju också fundera över hur det blir om utvecklingen med fallande medlemstal i de fackliga organisationerna håller i sig. Om representativiteten minskar kanske vi får fler som i sitt arbetsliv väljer att stå utanför de organisationer som är bärare av kollektivavtalen. Vad händer då med den kollektiva arbetsrätten och förhållandet mellan organisationerna?
Om universitetslärarnas röst i världen, vem lyssnar på SULF?
– Jag tror att väldigt många lyssnar på SULF:s argument när det gäller högskolan även i frågor som inte är strikt fackliga. Vi ägnar väldigt mycket tid åt frågor om profession och verksamhet, forsknings- och utbildningspolitik och vi gör det framgångsrikt. Vi försöker över huvud taget driva de frågor där vi menar att förbundet har stort inflytande. Där är vi också väldigt professionella och det är i sig ett starkt rekryteringsargument.
Mycket ligger just nu i stöpsleven både för universitetslärarna och inom hela högskolesektorn. Flera stora statliga utredningar är på gång. Befattningsutredningen och Resursutredningen har redan presenterat sina förslag. Nyligen tillsattes också en frihetsutredning som under Daniel Tarschys ska titta på i vilken utsträckning dagens lärosäten kan drivas i andra former än som statliga myndigheter.
– Ska jag lyfta ytterligare en fråga som jag tror kommer att ställas på sin spets inom en ganska snar framtid är det lärarnas upphovsrätt och det så kallade lärarundantaget. Allt det här är väldigt viktiga frågor som kommer att betyda stora förändringar för våra medlemmar. Men det är frågor som förbundet får tackla utan min medverkan. Och för mig känns det perfekt att kliva av när verksamheten fortfarande är på topp och stora, intressanta frågor väntar i den omedelbara framtiden, viktiga för både förbund och medlemmar, slutar Thomas Kihlberg.
GÖRAN STEN
