Som resultat av SULF:s arbete i den senaste avtalsrörelsen gäller det statliga Trygghetsavtalet numera också för en stor andel av de visstidsanställda. Denna förändring är mycket viktig för medlemmarna. Glädjande nog överensstämde den helt med en princip som Arbetsgivarverket drev med stor kraft: arbetslinjen.
ARBETSLINJEN INNEBÄR – om vi inte fullständigt har missförstått Arbetsgivarverket – att krafterna ska sättas in på att utveckla och stärka de anställdas kompetens, så att de kan fullgöra de uppgifter staten har i nutiden. Och om anställningen försvinner, så vill den goda statliga arbetsgivaren underlätta för individen att övergå till en annan del av arbetsmarknaden.
Trygghetsavtalet ger ett ekonomiskt skyddsnät åt den som förlorar sin anställning. Avtalet erbjuder också hjälp i samband med övergång till en annan verksamhet. Det är således en omställningsförsäkring, en av de bästa på arbetsmarknaden. Den skickliga personalen på Trygghetsstiftelsen bidrar också till bra lösningar för individerna.
VI HAR FÖR NÄRVARANDE en större arbetslöshet bland forskarutbildade än tidigare. Glädjande nog har några universitet och högskolor beslutat att till Trygghetsstiftelsen anmäla de doktorander vilkas anställning upphör. Detta är mycket positivt och sund arbetsgivarpolitik. Dessa lärosäten kan faktiskt med goda skäl framhålla detta som ett konkurrensargument när de rekryterar doktorander.
Arbetsgivarna betalar enligt Trygghetsavtalet en avgift för alla sina anställda, inklusive doktoranderna med tjänst. Avgiften är ett slags försäkringspremie. Därför är det är svårt att förstå varför vissa universitet och högskolor förvägrar sina medarbetare tillgång till det ”försäkringsskydd” som Trygghetsavtalet innebär, och som de har betalat för!
DE UNDERSÖKNINGAR som finns tyder på att ungefär hälften av doktoranderna vill gå vidare till en annan anställning inom högskolan. Trygghetsavtalet kan då hjälpa till att överbrygga tiden fram till dess ett lektorsvikariat börjar, eller ett anslag från Vetenskapsrådet beviljas. Pensionsavgångarna är stora de närmaste åren, och allt som kan göras för att underlätta personalförsörjningen borde rimligtvis ses positivt.
Som nämnts tidigare i denna tidning, har EU tagit flera initiativ för att stärka forskarkarriären och öka rörligheten mellan olika arbetsmarknadssektorer. Genomgående betonar EU att universitet och högskolor kan göra stora insatser för att underlätta för de forskarutbildade att övergå till annan anställning. Även i en sådan situation kan Trygghetsavtalet ge doktoranderna – och lärosätet – stöd.
De universitet och högskolor som enbart betalar avgift, men inte tar Trygghetsstiftelsens tjänster i anspråk väljer sin vana trogna strutsens attityd och kör huvudet i sanden. Inte bara för att slippa se de problem som finns, utan också för att slippa handla aktivt och förebyggande.
FRÅGOR OM LEDARSKAP är på modet i den akademiska världen. Hur kan den ovan beskrivna situationen uppfattas? Trots att ”försäkringspremie” har inbetalats även för doktoranderna, så stängs de ute. Varför?? SULF anser detta vara orimligt. Det är svårt att se det som något annat än ett medvetet och överlagt slöseri. Den goda arbetsgivaren inser det egendomliga, ja rent av stötande i den ovan beskrivna situationen. SULF tar sitt ansvar genom att arbeta för förändring. Vad gör övriga ansvariga?
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör SULF
