Det händer att tillsättningen av lärartjänster avbryts i förväg, utan att någon anställs. Motiveringarna för ett sådant beslut kan variera, från att man fick alltför svaga sökande, till att de samlade resurserna i sista stund visat sig vara så knappa att universitetet eller högskolan bestämt sig för att slå till den ekonomiska bromsen.
Såvitt bekant finns ingen statistik över avbrutna tillsättningar. Men på SULF:s centrala kansli och hos de förtroendevalda ute i landet är bilden entydig: antalet ökar.
Från SULF:s sida vill vi slå fast att det kan finnas situationer då det är godtagbart att inte slutföra en rekrytering. Tillsättningsprocessen kan ta lång tid, och det har hänt att ekonomin plötsligt och oförmodat visat sig vara otillräcklig för att bekosta all planerad verksamhet. Givetvis måste lärosätena då kunna skaffa sig kontroll över sina finanser genom att avbryta tillsättningen. Likaså kan det säkerligen inträffa att en befattning inte lockar några sökande, eller enbart sökande med mycket begränsad meritering. I ett sådant fall är det acceptabelt att avbryta och eventuellt utlysa på nytt.
OMSTÄNDIGHETERNA FÖREFALLER emellertid i flera av SULF kända fall vara helt andra. Tillsättningsprocessen avbryts, när någon lokalt med tillräckligt inflytande ser att man får oönskade sökande som kanske inte kan förbigås. Det kan handla om att man har en egen kandidat, som man hyser starkt intresse av att få anställa. Men så har någon helt annan oförskämdheten att söka, någon som är mera meriterad! Eller så får man som sökande någon med åsikter,vetenskaplig inriktning osv som ogillas. I de fallen avbryts anställningsförfarandet i regel på ett sent stadium.
En anställningsprocess bygger på flera olika juridiska komponenter. Beslutet att avbryta tillsättningen är förvaltningsrättsligt. Beklagligtvis går det inte att överklaga, för det skulle i varje fall tvinga fram ordentliga motiveringar.
Var och en som läser detta inser att universitet och högskolor har en frihet som kan missbrukas till exempel genom att man hindrar en sökande med så kallade olämpliga åsikter att få anställning. Tankarna går till de försök som för 100 år sedan gjordes för att hindra sådana radikala vetenskapsmän som nationalekonomen Knut Wicksell från att bli professorer. Den tidens mörkermän misslyckades, eftersom regeringen ingrep till försvar för vetenskapens frihet.
Från SULF anser vi att universiteten och högskolorna i sin anställningsordning måste uppställa mycket stränga krav för när en rekrytering får avbrytas. Vår åsikt är att sådana beslut har så viktiga implikationer att de bör fattas av rektor. Stockholms och Uppsala universitet har, åtminstone tidigare, varit föredömen och haft höga fordringar för att medge avbrytande.
Mycket mera än lärosätenas goda rykte står nämligen på spel. Högskoleförordningen (och därmed regeringen) uppställer stora krav på att de anställningar som lektor och professor som utlyses är omsorgsfullt prövade. Prövningen ska avse behovet, inriktningen och finansieringen. Det är inte trovärdigt om lärosätet bara efter några månader bestämmer sig för att inte fullfölja. Analysen har i dessa fall varit så bristfällig att lärosätet inte har skött sina uppgifter. Detta sänder givetvis signaler till dem som vid en senare tidpunkt söker en anställning på det lärosätet: var på din vakt mot slarv, godtycke, ja bristande seriositet.
GENOM FÖRESKRIFTERNA i högskoleförordningen om utlysning och tillsättning har regering och riksdag velat försäkra sig om en kvalitet – konkurrens och genomskinlighet – i processen. Privatjustis och annat godtycke ska inte ha något utrymme. Den som söker har också rättigheter, nämligen att bli korrekt och sakligt bedömd. Här skiljer sig universitet och högskolor från många andra arbetsgivare: arbetsgivaren ska inte hur som helst kunna säga till en sökande, att dig vill vi inte anställa!
SULF kommer att fortsätta bevakningen av den här aktuella frågan i akt och mening att stävja missbruket.
GÖRAN BLOMVIST
Förbundsdirektör i SULF
