”Utan möjligheten för utländska studenter att finansiera sin egen utbildning skulle en sådan ökning [av antalet utländska studenter] inte vara möjlig att genomföra eftersom de då skulle tränga undan svenska studenter.”
Smaka på orden! De kommer från utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky när regeringen tillsatte en utredare – generaldirektören för Svenska institutet Erland Ringborg – med uppdraget att utreda ytterligare utbildningsavgifter i högskolan (Pressmeddelande 23 december 2004).
Sedan den socialdemokratiska partikongressen förra året står det klart att regeringspartiet har svängt 180 grader ifråga om utbildningsavgifter. Därefter har regeringens direktiv till en utredning inväntats.
I mitten av december uttalade riksdagen som sin åsikt att ”frågan om lagreglering av avgiftsfriheten för studenter från Sverige och övriga EES-området ska ingå i direktiven”. Avgiftsfriheten för utbildningen inom den svenska högskolan har redan ett visst skydd i högskoleförordningen, och riksdagen ville med sitt uttalande markera att den är så betydelsefull att en reglering i lag bör övervägas.
Från SULF:s sida välkomnar vi riksdagens initiativ. Avgiftsfriheten är som vi återkommer till värd att värna. Därför känner vi oro över att ett införande av avgifter för studenter utanför EES-området, trots allt, kommer att visa sig vara första steget mot en bredare användning av utbildningsavgifter.
Ett skäl för att införa avgifter är naturligtvis att universitet och högskolor är i skriande behov av ökade resurser. Även om konstaterandet är korrekt i sig, ifrågasätter vi om detta kommer att bli resultatet av denna åtgärd. Redan med gällande regler i högskoleförordningen finns möjlighet för högskolorna att ta betalt för s.k. uppdragsutbildning – och detta oavsett om studenterna är svenska eller av annan nationalitet. Däremot får denna verksamhet inte gå med vinst och det torde inte den föreslagna ordningen heller göra, åtminstone inte för universitet och högskolor.
Frågan är således vilka effekter – positiva såväl som negativa – nya avgifter för utomeuropeiska studenter kommer att medföra. Både Thomas Östros och Leif Pagrotsky har framhållit att det är bra för kvalitetsutvecklingen, om universitet och högskolor kan rekrytera ännu fler utländska studenter.
SULF instämmer i målet. De utländska studenter som söker sig till svenska lärosäten bidrar till mångfald och till att studiemiljön här i landet blir mera internationell. En del av dem väljer dessutom att efter avslutade studier för kortare eller längre tid stanna kvar i vårt land, och bidrar med sina insatser i det svenska arbetslivet. De som återvänder till sina hemländer har under studietiden knutit nätverk med Sverige som också kommer att visa sig vara av stort värde i framtiden.
Frågan som det därför känns angeläget att ställa är om inte fördelarna för Sverige är så många och så stora att det är värt att ta kostnaden för studenter från andra stater. Har vi råd att avstå från de positiva värden som dessa studenter för med sig? Vårt svar är nej.
Det är inget tvivel om att svenska universitet och högskolor fortfarande är attraktiva för studenter från andra länder. Lärare och forskare har gott anseende, och undervisningen håller jämförelsevis hög klass.
Men vi tänkes konkurrera med länder som ligger nära de stora befolkningskoncentrationerna i t.ex. Asien. Och vi kan inte erbjuda studenterna därifrån och från andra ställen Australiens eller Kaliforniens sol. De engelskspråkiga länderna har – inte minst av just språkskäl – ofta ett automatiskt försteg framför oss. Namnen på lärosätena där är dessutom ofta mera internationellt bekanta, vilket i många fall också innebär att studenter upplever det som mer meriterande att ha sin examen därifrån.
Den ovan nämnda diskussionen om avgifter har dessutom en biton – och den är förhoppningsvis oavsiktlig – av negativism mot icke-europeiska studenter. Av citatet ovan framgår att de ”skulle tränga undan svenska studenter” om de inte får möjlighet att betala. Det är svårt att veta vilka mängder sådana utländska studenter regeringen föreställer sig skulle strömma till Sverige, men tankarna har slående likheter med pratet om ”social turism”. Som nation borde vi akta oss för sådant tal, och betrakta gäststudenter från hela världen som en rikedom.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
