Det var fullsatt i den vackra salen på andra våningen i universitetets huvudbyggnad i Vasaparken när SULF i Göteborg ordnade informationsmöte om LAS.
Bakgrunden är den ändring i lagen om anställningsskydd som trädde i kraft 1 juli 2007. Innebörden i lagändringen är att efter två års tidsbegränsad anställning under en femårsperiod går man automatiskt över i tillsvidareanställning, om inte till exempel Högskoleförordningen medger undantag.
Osäkerheten är stor för alla dem som är anställda på projektanställningar.
– Mitt kontrakt löper ut i sommar och jag vet att jag åker ut, sade en röst ur publiken.
Men så mycket klara besked fick inte de oroliga. SULF:s förbundsjurist Carl Falck förklarade:
– Allmän visstidsanställning, ALVA, ger möjligheten att tillfälligt anställa någon under en period upp till två år. Det här en ganska ny företeelse i arbetsrätten, så det tar ett tag innan ärendena kommit upp i Arbetsdomstolen och det har utvecklats en praxis.
Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet, inledde med att säga att LAS är bra för universiteten och att människor gör ett bättre jobb när de har trygghet och är tillsvidareanställda.
– Att människor kan gå tills de är 45–55 år innan de får fast anställning är inte hedervärt. Universitetet måste ta bättre arbetsgivaransvar, vara tydligt och ta ansvar för personalen.
Hon konstaterade att det är en majoritet kvinnor och en stor andel kvinnliga doktorander som har tidsbegränsade anställningar, men att många kvinnor sedan slutar.
– En anledning är att anställningarna inte är bra.
Hon poängterade att universiteten måste ta ansvar för de anställda och att de personalansvariga inte ska vara så ängsliga över att en person blir fast -anställd efter 24 månader.
– Man frågar sig: vad händer när projektpengarna är slut? Blir det övertalighet då?
Det här sättet att tänka är unikt för universitetet.
– Ingen vet väl om verksamheten har pengar om fem år? Det ser vi inte minst nu – att inte heller inom näringslivet är en tillsvidareanställning en livstidsanställning, sade Pam Fredman.
Gammalt problem
SULF:s förbundsdirektör Git Claesson Pipping påpekade att tidsbegränsade anställningar är ett gammalt problem.
– När de externa pengarna började komma i stor mängd så var det ingen som funderade över följderna. Alla skrev i åratal på treårs projektanställningar.
Konsekvensen är att 40 procent av den undervisande och forskande personalen vid universitet och högskolor inte är tillsvidareanställda.
– Vad man borde ha gjort för 10–15 år sedan är att tänka efter: hur ska vi planera framåt för att få en hållbar organisation?
Git Claesson Pipping säger att hon är glad att möjligheten att låta de tillfälliga anställningarna rulla på är borttagen.
– Nu måste man tänka efter och ta itu med hur man ska dimensionera personalstyrkan.
Hon tillade att lärosätena måste planera för en verksamhet med bra forskning och undervisning.
Men så kallad inlasning, alltså att någon går över tidsgränsen där anställning automatiskt övergår i tillsvidareanställning, medför konsekvenser. Enligt ett prejudikat i Arbetsdomstolen kan även lärare inom universiteten lasas in. Den formella prövningen har ju redan gjorts när man anställdes första gången.
– Lasregeln gäller för att inte människor ska råka illa ut för att arbetsgivaren är dålig på planering.
Men Git Claesson Pipping understryker att man inte ska låta LAS sköta rekryteringen, utan planera och anställa de personer som bäst gagnar verksamheten på sikt.
– Att bara låta folk bli inlasade vore inte att värna verksamheten. Tillsvidareanställningar ska tillsättas i konkurrens anser vi. Lärosätena måste planera, gärna i samarbete med facket.
Hon förutser också att det kan bli ”tjorvigt” i övergången, ute på institutionerna råder osäkerhet om vad som gäller, och forskare och lärare riskerar att komma i kläm.
Olika anställningar
Carl Falck gjorde en tillbakablick över lagen om anställningsskydd och hur den utvecklats. En kort sammanfattning: Huvudregeln är tillsvidareanställning. Men för att inte anställningsformerna ska blir för stelbenta har man infört olika former av visstidsanställning. De här möjligheterna har sedan begränsats när man upptäckt att de missbrukas.
LAS är en så kallad allmän lag så om någon annan bestämmelse finns inom området så gäller den.
– Till exempel gäller Högskoleförordningens bestämmelser om tillfälliga anställningar över LAS.
LAS är också en dispositiv lag vilket innebär att kollektivavtal kan komplettera eller ändra innehållet i LAS.
– Men allt kan inte ändras. Man kan till exempel inte sluta kollektivavtal som ändrar bestämmelserna om saklig grund för uppsägning, där gäller LAS.
Flera i publiken vittnade om en rädsla att anställa forskare som riskerar gå över tidsgränsen och bli tillsvidareanställda.
En frustrerad kvinna berättade att prefekten inte vågar skriva på hennes ansökan för ett treårsprojekt, vilket innebär att hon inte kan söka projektpengar.
En annan person ur publiken argumenterade för möjligheten att övertyga sin prefekt att anställa henne för ”hennes” projektpengar genom att skapa en enmans turordningskrets. När projektpengarna är slut skulle då prefekten inte riskera att behöva avskeda någon annan på grund av arbetsbrist.
Den möjligheten finns inte menade Git Claesson Pipping.
– Det finns inga ”dina pengar”, formellt tillhör alla medel som flyter in universitetet. Och om du tittar på vad lagen säger går det inte att i förväg göra upp turordningskretsar. De bestäms utifrån vad som är jämförbara arbetsuppgifter och det kan inte beslutas i förväg.
Anslagsgivaren bestämmer
Pam Fredman påpekade att det inte ska vara de externa anslagen som avgör om någon ska bli anställd.
– Ytterst är det hela universitets ansvar att anställa, men det ansvaret är delegerat på prefektnivå.
Personer i publiken invände att forskare som har externa medel kan gå förbi den interna prövningen för anställning.
– När en stor extern anslagsgivare väljer att ge ett anslag till en enskild forskare så är det i praktiken anslagsgivaren som anställer forskaren på institutionen. Det är alltså inte universitetet som beslutar.
Och en prefekt i publiken komplicerade frågan ytterligare.
– Om vi har två forskare med externa anslag och pengarna tar slut för den ene uppstår övertalighet. Men enligt turordningsreglerna kan vi tvingas säga upp den andre forskaren som har medel kvar och då mister vi de pengarna också.
Git Claesson Pipping svarade att man måste se långsiktigt på verksamheten.
– Man måste försöka få en hållbar strategi. Vad kan övervintra under svåra tider, vad ordnar sig på sikt? Det här är inte lätt, utan enormt svårt. Jag kan inte ge mycket råd utom att planera långsiktigt, kanske tillsammans med det lokala facket, sade hon.
De nya bestämmelserna i LAS som slår igenom i sommar kan ändra mycket på universiteten. Men man ska inte tro att det skulle innebära slutet för visstidsanställningar inom akademin.
– Olika typer av tillfälliga anställningar kan kombineras och läggas efter varandra, som postdoc, forskarassistent, och även allmän visstidsanställning. Det kan fortfarande bli flera år som tidsbegränsat anställd, sade Carl Falck.
PER-OLOF ELIASSON