Är det rimligt att läraren skall behöva ställas inför valet:
Antingen vara lojal mot en författande kollega eller lojal mot studenternas ekonomi och blunda för att nödvändig kurslitteratur kopieras?
Det finns inget enkelt svar, och frågeställningen blir än mer tillspetsad när läraren också själv är en läromedelsförfattare.
Men likväl är det relevant att ställa den, anser Jan Trost, professor vid sociologiska institutionen i Uppsala. Han känner personligen problematiken som lärare, författare och facklig representant i Sveriges Läromedelsförfattares Förbund.
När situationen inträffade lät han förnuftet råda.
– Jag uppmanade inte studenterna att kopiera, något som skulle ha varit direkt i strid med upphovsrättslagen, men gav dem en tyst vink genom att låta det enda exemplaret ligga kvar i klassrummet efter lektionens slut. Det rörde sig om en artikelsamling, utgiven på ett amerikanskt bokförlag, en så intressant upptäckt under kursens gång att han beslöt införliva den och skrev till förlaget efter prisuppgift.
– Men 80 dollar styck plus moms för ett häfte på 150 sidor! Det var helt enkelt ett orimligt pris.
– Vad gör man i ett sånt läge? Jo, man lånar ut det ex man har. Alternativet hade varit att inte använda boken alls, vilket hade varit till men för kursen. Det främsta skälet för mitt agerande var dock att det inte skulle drabba någon enskild författare. Den illegala kopieringen är ett allt större hot mot läromedelsförfattarna, många har tappat lusten att skriva, säger Jan Trost och hänvisar bland annat till en enkät i Studentlitteraturs regi för ett par år sedan, som besvarades av 1 431 författare. Den visade att 13 procent av de författare, som under senaste året hade funderat på att skriva en kursbok, tvekade på grund av att ersättningen skulle undergrävas av att studenter troligen i stor utsträckning skulle komma att kopiera boken istället för att köpa den.
När det gällde revidering av utgivna böcker var andelen tveksamma ännu högre.
– Även vi som skriver läromedel måste få lön för vår möda. Upphovsrätten är till för att skydda våra verk, som naturligtvis inte får kopieras i annan omfattning än vad lagen medger, annat är att betrakta som ren stöld, säger Jan Trost.
Och nu vässar läromedelsproducenter klorna i form av krav på rättsliga prövningar av upphovsrättsintrång m m.
Två mål är aktuella:
Det första prövas i tingsrätten i Göteborg i slutet av maj. Det är bokförlaget Norstedts juridik som begär en kvarts miljon kronor i skadestånd för förlorade intäkter för flera böcker av en copy-shop med butiker i Uppsala och Göteborg.
Det andra fallet ledde nyligen till att ett förlikningsavtal träffades mellan fyra läromedelsföretag och ett företag som bedriver svenskundervisning bland asylsökande på ett 20-tal platser i Sverige.
Förlikningen innebär att företaget ska betala 240 000 kronor i gemensamt skadestånd till förlagen, och utbetala ett vite om 100 000 kronor om ytterligare kopieringsexemplar hittas hos företaget.
LENA WIKSTRÖM
VAD FÅR MAN KOPIERA?
Man brukar säga att upphovsrättsskyddet är teknikoberoende varmed åsyftas att skydd föreligger oavsett verkets tekniska form, skriver Claes Sandgren, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, i skriften ”Rätten till undervisningen och forskningen”, nyutkommen i SULFs skriftserie.
Om inskränkningar i upphovsrätten, enligt gällande lagtext, skriver Sandgren bland annat:
”Den viktigaste i detta sammanhang är den rätt som var och en har att ’framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk’. Ett exempel är att en student får ta en kopia av en lärobok eller del av en sådan för sina studier. Studenten får dock inte ta flera kopior och sälja dessa. Det brukar ibland också hävdas att en anställd får ta enstaka kopior av till exempel en artikel åt kollegor på arbetsplatsen. Detta är dock ovisst och en institution har aldrig en sådan rätt. Synen på kopiering för undervisningsverksamhet är restriktiv. Vad som ska förstås med ’enstaka exemplar’ är emellertid omtvis-tat. Rätten till enskilt bruk har kommit att få en större betydelse och bli mer svårbedömd i digitaliseringens spår, bland annat därför att verk kan lagras digitalt i kopieringsapparater.”