Den 8 november ska ett antal nya professorer installeras vid Umeå universitet. 44 procent av de nya professorerna är kvinnor.
– Han borde få jämställdhetspriset, hojtade någon när rektor Inge-Bert Täljedal berättade om den kommande installationen under en diskussion i Filmhuset i Stockholm.
Täljedal var en av de gäster som bjudits in till avslutningen av Framtidsresan, ett projekt som syftar till att utveckla morgondagens akademiska ledare och öka andelen kvinnliga. Tjugofyra akademiskt meriterade kvinnor från fyra universitet – Göteborgs, Linköpings och Umeå universitet samt Karolinska Institutet – har under de två senaste åren träffats två gånger per termin för att samtala.
Fler goda nyheter
Omkring hundra kvinnor som nyligen disputerat eller annars är väl etablerade inom forskning och/eller undervisning hade anmält intresse för att vara med, sex från varje universitetet valdes ut.
Slutdebatten bjöd på fler goda nyheter. Harriet Wallberg-Henriksson, nyutnämnd rektor för Karolinska Institutet, deklarerade att när hon tillträtt är en sak säker:
-– Några löneskillnader får inte förekomma. Sådana är oerhört lätta att åtgärda. Det är bara att peka med hela handen.
Mille Millnert, rektor för Linköpings universitet, höll med om att lönefrågan inte är svår att lösa.
– Så när blir den löst då? undrade moderatorn Pia Brandelius lätt provocerande.
– Vid nästa lönesättning, svarade rektor Millnert.
Svårare är det med attityder, fördomar och myter som gör att andelen kvinnliga professorer, prefekter och rektorer fortfarande är låg. Eller som Cecilia Björkelund, distriktsläkare, professor och prefekt vid institutionen för samhällsmedicin i Göteborg, uttryckte det:
– Det finns en övervikt av kvinnliga studerande överallt, på vissa håll över 60 procent. Hur stor andel kvinnliga studerande behövs det för att få 50 procent kvinnliga professorer?
Aktivt arbete
Om man väntar på den naturliga utvecklingen får man vänta länge. Könsfördelningen bland de studerande har varit jämn sedan 60-talet. Aktivt arbete behövs, det enades debattörerna om. Men hur? Ska det ske med hjälp av sanktioner eller morötter? Harriet Wallberg-Hen-riksson bad om råd och fick ett av Cecilia Magnusson, läkare och forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi vid Karolinska:
– Ledarskapet per se spelar en viktig roll. Du kan ta in prefektfarbröderna till kvartssamtal när det behövs. I den position du har räcker det förmodligen.
Professor Helén Anderson från Internationella handelshögskolan i Jönköping påpekade att det krävs mod för att våga sätta sig över sakkunnigutlåtanden, men Bert-Inge Täljedal fnös:
–Du anar inte vilka usla sakkunnigutlåtanden jag läst. Man kan skicka tillbaka sådana. Något ska man göra som rektor.
God signaleffekt
Gunnar Svedberg, rektor vid Göteborgs universitet, var också inne på den linjen. Att skicka tillbaka enstaka usla sakkunnigutlåtanden ger en god signaleffekt.
Utbildningsminister Thomas Östros hade förberett ett tal som han tänkte hålla innan han hastade vidare, men det fick ligga orört i innerfickan. Pia Brandelius bestämde att han skulle svara på frågor istället, vilket Östros fann sig i med gott humör.
Lite regler
När det gällde frågor om regeringens syn på resursfördelning, utnämningar och liknande hänvisade Östros till den akademiska friheten och den långtgående avreglering och decentralisering som genomförts. Men universitet och högskolor verkar inte riktigt ha fattat vilken frihet de har, när det exempelvis gäller att bestämma över den påse pengar de får.
– Kolleger i utlandet brukar förvåna sig över hur lite regler vi har, sa han.
– Men reglerna lever kvar i sinnet ändå. I praktiken följer verksamheten det gamla regelverket. Det är klart att det handlar om den kollegiala beslutsformen, sättet att fatta beslut gynnar status quo.
Mer djärvhet
Men mer samverkan och mer djärvhet när det gäller profilering skulle utbild-ningsministern gärna se.
Något jämställdhetspris för bästa svenska högskola finns inte, men det var ett av förslagen som framkastades i ”morots”-debatten. Universitetskansler Sigbrit Franke var positiv till förslaget och sa att hon redan vet vem hon skulle vilja ge det till, dock utan att avslöja mer.
I sitt slutord påpekade hon att det gäller att inte bara betona kvantitet, det handlar också om kvalitet.
KERSTIN KÅLL
