Industriforskningsinstituten spelar en viktig roll för tillväxten i Sverige men många av dem är idag ekonomiskt hårt pressade.
– Flera institut utan eget kapital riskerar att gå i konkurs, säger Kaj Mårtensson, ordförande i institutens paraplyorganisation Iris.
Industriforskningsinstituten verkar i gränslandet mellan universiteten och industrin. Det är en relativt liten sektor med cirka 2 000 anställda forskare i cirka 30 industriforskningsinstitut. Men det är en forskningssektor av stor strategisk betydelse.
– Industriforskningsinstituten är en katalysator för tillväxt och lönsamhet.
Lönsam investering
Beräkningar visar att en satsad krona i institutssektorn ger fem till tio kronor tillbaka till staten i form av ekonomisk tillväxt. En ökad satsning på institutsforskning är alltså en mycket lönsam investering, säger Eva Sjöblom, nytillträdd vd för Ireco.
Ireco är ett statligt holdingbolag som äger minoritetsposter i de flesta av de 16 industriforskningsinstitut som ingår i Ireco-gruppen. Huvudägare i instituten är industriella intresseföreningar.
I Sverige satsar vi inte lika mycket på behovsmotiverad forskning och institutssektorn är betydligt mindre än i andra EU-länder.
– Det är en av förklaringarna till ”den svenska paradoxen”, det vill säga att Sverige trots stora investeringar i forskning inte har speciellt hög tillväxt, säger Eva Sjöblom.
Mindre än andra
Staten står i Sverige också för en mycket mindre andel av den behovsorienterade forskningen än i andra länder. Internationellt är det vanligt med ett statligt 30-procentigt basanslag till instituten medan de i Sverige får mellan fem och tio procent av sin grundfinansiering från staten.
– Sverige har en mycket sned fördelning av forskningsanslagen. Om vi går till den behovsorienterade tekniska forskningen, den som industriforskningsinstituten sysslar med, så är Sverige näst sämst i Europa, säger Kaj Mårtensson, som förutom ordförande i institutens paraplyorganisation är vd för Institutet för Livsmedel och Bioteknik, SIK.
Och statens anslag har krympt de senaste åren.
– Staten har tagit bort 150 miljoner från institutsektorn mellan åren 2000 till 2002, säger Kaj Mårtensson.
Han menar att det är en felsatsning.
– Anslag till industriforskningsinstituten är inte en kostnad utan en investering som är lönsam, säger han.
Drabbats hårt
Industriforskningsinstituten har drabbats hårt av förändrade villkor för den offentliga finansieringen. Tidigare har instituten fått forskningsbidrag, nu måste de konkurrera om forskningsuppdrag vilket försvårar långsiktig stabilitet.
Dessutom har en handfull storföretag varit motor för hela den svenska forskningen och nu när det går dåligt för flera av dem så satsar de mindre på forskning.
Sammantaget har de här faktorerna orsakat ekonomisk kris för flera industri-forskningsinstitut.
– Instituten inom Ireco-gruppen gick 50 miljoner back förra året. Och 250 personer, 20 procent av forskarna, inom Ireco-gruppen har bantats bort på tre år, säger Kaj Mårtensson.
Flera institut har också i år varslat forskare om uppsägning.
– Det kan inte vara en sund politik att ställa de här forskarna utanför arbetsmarknaden istället för att sysselsätta dem med forskning som ger tillväxt för Sverige, säger Kaj Mårtensson.
Mitt uppe i denna ekonomiska bedrövelse har Ireco fått direktiv från regeringen att slå samman instituten till större och effektivare enheter.
– Det är en långsiktig omstrukturering som ska skapa en institutssektor som svarar mot framtidens behov, säger Eva Sjöblom.
Långsam process
Men processen går långsamt och det beror till stor del på ekonomin.
– Personligen tror jag att det är väldigt bra att verka för färre och större institut, eftersom vi har en väldigt fragmenterad institutsstruktur i Sverige. Men varje sammanslagning av kunskapsföretag kostar pengar, speciellt om man ska flytta verksamheten. Och när det är ekonomisk kris kan man minst av allt dra på sig nya kostnader, säger Kaj Mårtensson.
Han är pessimistisk inför framtiden.
– Om staten fortsätter att ge resurser som hittills kommer det att bli fortsatt utarmning och en del av de institut vi har kommer att försvinna.
Han anser att staten är inne på fel väg.
– Instituten är en liten men viktig sektor. Det enda rimliga är att de svenska industriforskningsinstituten får likvärdiga konkurrensvillkor som instituten i andra länder, inte för institutens skull utan för landets och för näringslivets skull, säger Kaj Mårtensson.
Men Eva Sjöblom är optimist.
– Industriforskningsinstituten har en viktig uppgift att fylla och det finns mycket kompetens inom instituten. De måste vässa sina koncept, fokusera verksamheten och se över strukturen, då finns det goda möjligheter att de kan positionera sig i den internationella framkanten, säger hon.
PER-OLOF ELIASSON
