Det kan knappast ha undgått någon att kopieringen av kurslitteratur har ökat de senaste åren. Hela eller stora delar av verk som utgör kurslitteratur kopieras på universitet, högskolor och i kopieringsbutiker. Den olagliga kopieringen drabbar författarna, ofta lärare vid universitet och högskolor. Många lärare, som tänkt skriva kursböcker, tappar lusten när ersättningen undergrävs av att studenter kopierar i stället för att köpa. Den olagliga kopieringen drabbar naturligtvis även förlagen och i slutänden även studenterna.
ENLIGT § 12 i Upphovsrättslagen (URL) kan en fysisk person, själv eller genom att anlita utomstående, kopiera enstaka exemplar av ett verk för enskilt bruk. Detta ska möjliggöra sådan kopiering som sker i privatlivet, till exempel kopiering av en artikel någon vill spara eller ett sånghäfte till kräftskivan. Regeln kom till i ett skede då det inte fanns tillgång till bra och billiga kopieringsmaskiner. Det var alltså inte möjligt att framställa kopior till låga priser och god kvalitet. Idag kan kvaliteten på en kopia ofta jämställas med kvaliteten på originalet och priserna kan vara så låga som några ören per sida.
Upphovsrättslagen sjösattes vid en tid utan dagens tekniska möjligheter. Mot bakgrund av detta förefaller det orimligt att studenternas kopiering av kurslitteratur ska omfattas av URL § 12.
Studenterna anser att de har rätt att kopiera eftersom kurslitteraturen är ”för dyr”. Mot detta skulle vi vilja säga följande: ökad kopiering innebär minskad försäljning. Förlagen tvingas fördela verkets utvecklingskostnader på färre
exemplar. Detta leder oundvikligen till ökade priser. När priserna ökar, ökar också studenternas kopiering. Kopie-ringsbutikerna behöver däremot inte höja priserna eftersom de slipper både utvecklingskostnader och marknadsföringsutgifter. Studenternas kopiering leder alltså till att förlagen tvingas ta ut höga priser – det är med andra ord ett kurs-litteraturens moment 22.
Om studenterna hoppas att förlagen som en konsekvens av den ökade kopie-ringen kommer att sänka sina priser, bör de snarast omvärdera denna förhoppning. Förlagets kostnader för att producera en bok kvarstår oavsett hur mycket studenterna kopierar. Att sänka priserna är i många fall därför inte ekonomiskt försvarsbart. Det kan få till följd att förlaget tvingas avstå från fortsatt utgivning och att incitamentet att våga satsa på nya och smala titlar minskar avsevärt. Resultatet blir en minskad mångfald och en sämre kvalitet. Varken förlag eller studenter kommer att gynnas i en situation där svensk litteratur konkurreras ut av utländsk.
MEN DET ÄR INTE BARA den enskilde studentens syn på kopiering som måste granskas. Även inom det svenska näringslivet och på svenska myndigheter förefaller kunskapen om upphovsrätt vara tämligen begränsad. Detta måste åtgärdas. Svenska Förläggareföreningen och Föreningen Svenska Läromedel har därför engagerat sig i ett flertal ärenden för att uppmärksamma lagstiftare och allmänhet på den olagliga kopiering som idag förekommer.
Ett ärende gäller en kopieringsbutik, centralt beläget i en studentstad, som scannat in verk i en kopieringsmaskin. På beställning printade kopieringsbutiken ut exemplar av verket. Både genom lagringen av verket och försäljningen av kopiorna gjorde butiken intrång i rättsinnehavarnas rättigheter. Våra föreningar agerade som ombud för rättsinnehavaren och lämnade in en ansökan om stämning för upphovsrättsintrång. Parterna har i dagarna ingått ett förlikningsavtal enligt vilket rättsinnehavaren erhåller skadestånd.
DET ÄR VIKTIGT ATT den ökade olovliga kopiering som sker idag uppmärk-sammas och åtgärdas. Föreningarna vill genom sitt engagemang i den här typen av ärenden försöka få upp lagstiftarens och allmänhetens ögon för den olovliga kopiering som förekommer i allt större omfattning.
Genom vårt engagemang vill vi markera att vi inte längre tolererar den kränkning av upphovsrätten som olovlig kopiering de facto innebär. Vi måste värna om upphovsmännens vilja att skapa för att kunna bevara den mångfald och kvalitet som den svenska bokmarknaden idag erbjuder. Vi kommer inte att dra oss för att vidta åtgärder mot företag och enskilda, som bryter mot reglerna.
MONA HILLMAN PINHEIRO, DIREKTÖR
FÖRENINGEN SVENSKA LÄROMEDEL
CAROLINE LAGERCRANTZ, JURIST,
SVENSKA FÖRLÄGGAREFÖRENINGEN OCH FÖRENINGEN SVENSKA LÄROMEDEL
