SEMINARIETS AMBITIONER var också tämligen omfattande, åtminstone enligt rubriken ”Bortskämd eller svältfödd? Hur vi skapar dynamik och drivkrafter i svensk forskning med inblickar utifrån”.
Först med att stå för en ”inblick utifrån” var Al Teich, senior policy adviser vid AAAS, the American Association for the Advancement of Science.
Han fick bland annat definiera vad som är en dynamisk forskningsmiljö och hur man skapar kreativitet:
– Rörlighet, små grupper inom institutioner som är så stora att de kan erbjuda bra infrastruktur och andra förutsättningar!
Al Teich framhöll också förmåga att ta risker, samt den inte helt enkla konsten att både identifiera och utveckla forskartalanger.
Tuula Teeri, rektor för Aalto-universitetet i Finland, talade om trenden att universiteten ska stötta det ekonomiska systemet.
– I Finland är vi bra på att samarbeta med industrin, men vi stagnerar, därför vill vi ha mer autonomi för lärosätena.
– Det och mer interaktion mellan grundforskning och beställningsforskning ser vi som en väg att få fart på innovationer.
På frågan varför Finland är så bra på att prioritera invände Tuula Teeri att man faktiskt inte är så bra på forskningsprioriteringar, ”men vi tänker bli”.
Detta bland annat med hjälp av en ny finansieringsmodell, tydliga karriärvägar och utvärdering efter kvalitet.
NÄSTA INBLICK FRÅN ett annat land blev svensk-japansk, genom Anders Karlsson, vetenskapligt råd och kontorschef för Tillväxtanalys i Japan. Han kom direkt från Tokyo och hans inlägg präglades självfallet av jordbävningen och tsunamin som nyligen drabbat Japan.
Om än på mindre dramatiskt vis hade naturkatastrofen och dess effekter också påverkat japansk forskningspolitik:
– Den forskningsproposition som skulle ha presenterats i april kommer inte att läggas fram, istället måste alla koncentrera sig på återuppbyggnad.
Japan kan med tio nobelpristagare sedan 2001 anses vara en mycket stark forskningsnation, men också där finns missnöje med utfallet av forskningssatsningar.
Anders Karlsson jämförde vidare japanska forskares villkor med de svenska:
– Jag har en vän och professorskollega som är mycket förvånad över att jag måste söka anslag för att dra in min egen lön.
– Min kollega har inte så mycket mer pengar, men han slipper att ägna tid åt att söka dem, på olika håll.
TORSTEN WIESEL, nobelpristagare i medicin och president emeritus vid Rockefeller University, och Göran Sandberg, verkställande ledamot i Kurt&Alice Wallenbergs stiftelse, framträdde gemensamt. Tillsammans och i diskussionsform fick de besvara frågan: Hur utnyttjar vi forskningens potential?
Torsten Wiesel började med att konstatera att det är bra resultat som definierar en dynamisk forskningsmiljö.
Han tog Rockefeller University som exempel:
– Där finns utrymme, frihet och tid, man litar också på de forskare man rekryterar.
Göran Sandberg menade att detta är något man bara kan drömma om i Sverige:
– Om man tror att alla har rätt att forska är Sverige drömmen. Men om man tror att alla som är bra har rätt att forska har Sverige lång väg kvar…
Wiesel och Sandberg var eniga om att ett problem är det akademiska ledarskapets förutsättningar, som bland annat innebär att rektorer ägnar sig mer åt budgetdiskussioner än åt vetenskapliga diskussioner.
I seminariets sista paneldiskussion medverkande bland andra Carl-Henrik Heldin, branch director för Ludwiginstitutet i Uppsala och talade om att man i Sverige tenderar att undervärdera lärare och forskning.
– Visst måste vi bli bättre på att rekrytera begåvningar, men alla har ansvar för en nedlåtande attityd till skola och kunskapsinhämtning.
HELENE ANDERSSON SVAHN, professor i nanobioteknik vid KTH och vd för Pico- Vitrio AB, beskrev sin egen karriärväg som priviligierad.
Hon har med ”en fot kvar i akademien” kunnat starta sitt företag. 2003 utsågs hon av MIT, Massachusetts Institute of Technology i Boston att tillsammans med 99 andra unga forskare utgöra en innovativ grupp som kan tänkas ”förändra världen”.
Utmärkelsen innebar att hon fick riskkapital till sin forskning, ”jag behövde inte leta, utan min ”affärsängel” ringde och erbjöd pengarna”.
Hon kan numera jämföra forskningserfarenheter från Kanada, Schweiz och Holland.
– I Holland finns inget lärarundantag, mycket riktigt är det ingen där som tänker på att patentera. En jämförelse som mer utfaller till Hollands fördel är att den professor Helena Andersson Svahn arbetade för hade två sekreterare och en tekniker till sitt förfogande:
– När jag nu själv är professor har jag inget av detta och därför gör jag mycket som jag inte borde göra.
Lars-Erik Nyström, research director, GE Healthcare Bio-Sciences representerade det renodlade industriperspektivet:
– Vi letar inte efter de forskare som är bäst i Sverige, utan helt enkelt efter dem som är bäst i världen.
– Av tio från svenska universitet som söker en tjänst, för vilken vi kräver doktorandnivå, är fem inte anställningsbara.
– De fyller inte de krav vi har och vi har inte gått upp i krav.
STAFFAN NORMARK, Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, avslutade dagen med att bland annat konstatera att enigheten varit stor. Som vanligt.
– Jag har inte träffat någon de senaste åren, som inte är enig om vikten av bättre urval, om att satsa på yngre forskare, om mer frihet och hög vetenskaplig ribba.
Han invände också mot den ”domedagsstämning” som kommit att prägla delar av diskussionerna om förutsättningarna för svensk forskning.
– Så jädra dåliga är vi inte!
MARIELOUISE SAMELSSON
