Det sorlar glatt och förväntansfullt i den fullsatta salongen på Stora teatern, en underbar liten gammaldags teaterlokal från 1859 mitt i Göteborg.
Vivienne Parry ska strax inleda Forum för forskningskommunikation på denna den 17:e Vetenskapsfestivalen.
– Tidigare ansåg man att allmänheten var som tomma kärl, som forskningskommunikatörer skulle fylla med kunskap och allmänheten skulle förstå och allt skulle vara fantastiskt. Fungerade det? Svaret är nej, börjar hon och tar upp två exempel från Storbritannien.
Galna kosjukan och genmodifierade grödor orsakade på 1990-talet en veritabel kris för vetenskapskommunikationen och ett stort tapp i tillit till forskningen.
– I kölvattnet av det bildade vi 2005 Science Media Centre som ska se till att allmänheten får tillgång till den bästa vetenskapliga expertisen och den bästa informationen när forskningsfrågor skapar rubriker.
Hon påpekar att sedan Science Media Centre startade har förutsättningarna för forskningskommunikation helt förändrats.
– En helt ny generation forskare har växt upp med internet, och sociala medier ger nya kommunikationskanaler.
Dessutom kräver finansiärer att forskare engagerar sig i att föra ut sina forskningsresultat till allmänheten. Forskare vet också att de kommer att bli bedömda efter vilket genomslag de får.
– Och empiri visar att forskning som blir omnämnd i media har väsentligt större chans att bli citerad av andra forskare.
Medielandskapet förändras också snabbt, med fallande vinster för tidningarna, neddragningar och färre specialiserade journalister, menar Vivienne Parry.
– Det är ett stort problem att det inte finns journalister som kan läsa och tolka en vetenskaplig rapport.
Och människor läser nyheter på webben i allt högre utsträckning. En effekt av detta är vad Vivienne Parry kallar "Online first war", eftersom den som är först med en nyhet på nätet kan få många extra besökare. Exempelvis har vetenskapsredaktionen på BBC online bara 25 minuter på sig att lägga ut en nyhet.
En följd av mediesituationen är att det blir allt vanligare att journalister kopierar pressmeddelanden rakt av utan kritisk granskning eller bearbetning.
– Det kan tyckas vara bra för den som vill få ut ett budskap men det underlättar spridningen av oseriös forskning och av budskap med dold agenda.
Och frånvaron av kritiskt granskande journalister öppnar för misstro från allmänheten.
– Det gäller att vara medveten om att allmänheten ofta ser forskningskommunikation som marknadsföring. Och nätet är fullt av alla former av konspirationsteorier, som att forskningen är köpt av storföretagen.
Men att kommunicera forskning och vetenskap är nödvändigt, hävdar Vivienne Parry.
Hon ger ett exempel från Storbritannien: för tio år sedan spreds ett rykte att mässlingsvaccin orsakade autism. Det ledde till en kraftig minskning av antalet barn som vaccinerades.
– Forskarna intog då attityden att de inte skulle ta debatten eftersom det bara skulle ge ytterligare publicitet till de galna idéerna. Följden är att en person nu har dött, bara i fredags insjuknade 800 och en miljon barn riskerar att få mässlingen.
Här svek forskarna.
– Om vi hade gjort en bättre insats för tio år sedan och använt universitetens trovärdighet hade detta aldrig inträffat. Forskningskommunikation kan verkligen göra skillnad.
– För ni ska veta att en kris, när något dramatiskt händer, är det bästa tillfället att få ut ett budskap. Så jag säger till er forskningskommunikatörer: När det krisar på något område, gå ut och förbättra allmänhetens förståelse! avslutar Vivienne Parry.
PER-OLOF ELIASSON
Fotnot
Forum för forskningskommunikation arrangeras av Vetenskapsfestivalen i samarbete med Forskningsråden FAS, Formas, Vetenskapsrådet och Vinnova samt Mistra, Stiftelsen för strategisk forskning och Vetenskap & Allmänhet
Universitetsläraren nr 8-13
